Författararkiv

Det sociala nyhetsflödet

Publicerad: 08/08 14:01

Jag stötte på en intressant diskussion om sociala medier och nyheter häromdagen. Det var Anette Novak, chefredaktör för Norran, en dagstidning i Skellefteå i norra Sverige, som på Facebook ställde en fråga om nyheter i sociala medier: ”…konstaterar att sociala medier blir en allt viktigare del av redaktionens intake. Vad säger ni- något glimtar förbi på FB/Twitter och sen får man hela historien på sajten eller i tidningen. Funkar det?

De flesta som deltog i diskussionen tyckte att det funkar – det är vardagsmat för de flesta redaktionerna att lägga ut några länkar per dag och på så sätt uppmärksamma publiken om vad man skrivit. Och som läsare är det naturligt att klicka på länken, om man är intresserad – och låta bli om man inte är det. För tidningshusen är de sociala medierna ett sätt att vara närvarande där var läsaren är. Läsaren själv bestämmer vilka nyhetssajter ska vara en del av hans/hennes flöde. Om du vill se vad HBL länkar på Facebook så lägger du till HBL i ditt flöde genom att leta reda på HBL:s sida och sedan klicka på ”Gilla”. På Twitter letar du reda på hblwebb och väljer follow. Om du inte vill ha HBL i ditt flöde så låter du naturligtvis bli.

För läsaren blir nyheterna i de sociala medierna ett lätt sätt att få de nyaste snackisarna levererade under dagens lopp. Samtidigt ser man vad andra som gillar HBL eventuellt ha kommenterat, i bästa fall blir kommentarerna en mini-insändardebatt med kommentarer för och emot.

Sen finns det då den andra typen av nyhetslänkar, den som ens egna vänner på FB eller personer man följer på Twitter delar med sig. Ibland ser man att länken gått vidare många omgångar innan man själv får den. Tack vare sina vänners länkar snubblar man över de mest varierande nyheter – somliga intressantare än andra, somliga seriösare än andra.

Vännernas nyhetslänkar är lika varierande som vännerna själva. Medan en del vänner alltid länkar till nöjesnyheter håller andra sig till mera seriösa nyheter. Gemensamt är att alla länkar till nyheter som de tycker att deras vänner bör läsa. Det sociala nyhetsflödet berikar ens eget val av nyheter. Nyheter man aldrig själv hittat eller valt att klicka på blir lästa för att det är en vän som presenterar dem för en. Och det samma gäller bloggartiklar och internetsidor överlag.

De sociala medierna har blivit en etablerad del av mångas vardag, och det ska bli spännande att se vilken roll de får för nyhetsproduktionen och –konsumtionen. Risken ur läsarsynvinkel är att man får ett alltför slumpmässigt urval nyheter presenterade för sig om man bara läser det ens vänner uppmanar en att läsa. Risken för nyhetsredaktionen är att man börjar skriva nyheter ämnade att ”gillas” och på kuppen förlorar den journalistiska objektiviteten.

Båda scenarierna känns som tur avlägsna i dagens läge. Nyhetskonsumenterna läser annat än bara länkade nyheter och dagstidningarnas redaktioner gör gedigna nyheter på basen av journalistiska val. Men kanske faran lurar bakom hörnet, vad tror du?

Vad gör man egentligen med en iPad?

Publicerad: 03/08 11:02

Det är en fråga som jag får höra med jämna mellanrum. Somliga är genuint nyfikna, andra ställer frågan närmast för att kunna påpeka att de minsann klarar sig utan en. I mitt förra inlägg berättade jag vad jag gör med min padda men eftersom det bara handlade om mina personliga åsikter så är det dags för en titt på vad andra gör med sina surfplattor. Och då talar vi surfplattor överlag, inte bara iPad.

Det finns en hel del forskning om vad amerikanerna gör med sina plattor, men inte så mycket om vad européerna gör, än mindre om vad finländarna gör. I stora drag använder säkert vi finländare våra plattor på samma sätt som amerikanerna så vi får nöja oss med deras undersökningar en tid till.

Enligt en undersökning gjord av Mintel och presenterad på webben av Mashable har var tionde amerikan en surfplatta eller en läsplatta. De flesta som köper plattorna är unga välbärgade män. Men även barnfamiljer köper plattor mer än befolkningen i genomsnitt. Surfplattorna används närmast till att surfa med, se på fotografier med, skicka epost, lyssna på musik och spela spel. Det mesta handlar alltså om nöje.

Enligt en brittisk undersökning har användningen av bordsdatorer gått ner med 35 % och användningen av bärbara datorer gått ner med 39 % hos dem som har en iPad. De allra flesta använder sin padda dagligen och fler än hälften använder den minst en timme om dagen. Ipaden används såväl i vardagsrummet, köket som i sovrummet och var femte brittiska manliga iPad-ägare använder sin padda även på toaletten…

Både i USA och Europa rapporteras alltså att användarna har hittat många olika användningsområden för sina surfplattor och att tiden man spenderar på iPaden är relativt lång. Det skulle vara intressant att se tillförlitliga siffror för Finland och se vad plattorna konkurrerat ut tidsmässigt sett. Tv? Böcker? Kvällspromenaden?

Surfplattorna tävlar med såväl läsplattor, datorer, spelkonsoler och smartmobiler om marknadsandelar. Det återstår att se hur marknaden tar emot plattorna i det långa loppet, om plattorna konkurrerar ut hemmadatorerna eller inte.

Jag tror att surfplattorna kommer att konkurrera ut hemmadatorerna till och med inom en rätt kort tid hos dem som närmast använder sin dator till att läsa epost, surfa på webben och sköta ärenden. Men hos dem som använder datorerna till tunga spel och programmering, eller till att skriva långa texter med kommer inte surfplattan att konkurrera ut den ”riktiga” datorn ännu på länge, det är den inte tillräckligt effektiv till.

Reflektioner över min iPad

Publicerad: 29/07 17:09

Jag har haft min iPad i ganska exakt ett år nu. I ett års tid har paddan följt mig överallt. Den har sin egen dygnsrytm. Om natten ligger den i laddning hemma, på dagen bor den i min handväska om jag inte använder den. Om kvällarna hänger den oftast i soffan med mig och om jag åker en längre stump bil, buss eller tåg så läser, spelar eller surfar jag med den.

På min iPad finns 182 applikationer. Etthundraåttiotvå!?

Jo. Jag kollade just. Bra om jag använder en tiondel regelbundet… Det är otroligt! Visserligen finns det en hel del appar på den som jag laddat ner i arbetssyfte, för att kolla hur de funkar, men sen egentligen inte använder. Till den här kategorin hör Die Welt, Wired, Nordlys, La Stampa och många fler. Och så finns det förstås en hel del spel, en del som jag laddat ner för egen del och så sådana som mina barn önskat. Bland mina favoritspel finns Osmos HD, Angry Birds och Carcassonne. Kolla förresten grejen om den japanska tanten på 99 år som spelar nintendospel dagligen.

Jag läser en hel del böcker på iPaden också. Mest blir det engelska deckare på Kindleapplikationen. Men det finns flere andra appar också: Otavas nya luekirja.fi, Kobo, iBooks, Stanza m.fl.

I nyhetsväg finns det coola aggregatorer som t.ex. Flipboard eller Zite. Aggregatorerna samlar ihop olika nyhetssajters flöde (rss) och presenterar det sedan på sitt eget sätt. I Flipboard kan man t.ex. följa med Hbl:s facebook aktiviteter (klicka på bilden intill så ser du en större bild). Och de egna kompisarnas fb-statusuppdateringar i FlipBoard-format är faktiskt ganska cool!

För nyheter använder jag ändå allra mest den vanliga webbläsaren, även på paddan. Det är så bekvämt att surfa omkring på webben och kolla vad som skrivs på olika sajter. Vilka sajter det blir beror på vad som hänt i världen. Den senaste veckan har det blivit mycket vg.no och nrk.no. Undantaget till webbsurfandet utgörs av HS-appen och eHBL-appen, för det är tidningar som jag annars också läser som tidningar, så det känns naturligt att läsa även det mer gedigna paket som apparna erbjuder än att bara läsa hs.fi och hbl.fi.

Hur använder du din iPad/surfplatta? Läser du nyheter på den? Hur skulle din önskenyhetsapp se ut?

Idag er vi alle nordmenn

Publicerad: 22/07 23:04

Jag hade skrivit färdigt ett helt annat inlägg och tidsinställt publiceringen till lördag förmiddag, men i skenet av kvällens händelser drog jag det tillbaka. Det kändes inte mera lämpligt. Som en vän skrev på FB, Idag er vi alle nordmenn. Våra tankar går till släkt, vänner, kolleger och våra medmänniskor i Norge.

Med den ökade exponeringen av katastrofer i alla medier undrar jag ofta hur man ska ta upp saken med barn. Och i det här sammanhanget är jag tacksam över att mina barn, 6 och 7 år gamla, inte ännu kan finska. Det besparar dem de värsta löpsedlarna. Radion kan jag knäppa av eller svänga över till en finsk kanal och tv:n kan vara avstängd tills de har lagt sig.

På norska rundradiobolagets webbplats finns information om hur man ska diskutera katastrofer med barn: http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/hordaland/1.7723180
– Var lyhörd för hur mycket barnet självt vill veta och hur det upplever katastrofen (som det ändå får reda på om ur någon kanal oberoende hur man än vill skydda det – min egen son fick höra om Kauhajoki av en dagiskompis…)
– Om barnet är oroligt ska man tala med det om katastrofen, men ändå inte pracka på mer ångestbringande information än barnet själv frågar efter.
-Skydda barnet från bildmaterial och i synnerhet från att se upprepade videosnuttar i alla tv-yhetssändningar. Levande bilder och ljud av människors nöd sätter mycket djupare spår än att bara höra fakta och se stillbilder.

Kom ihåg att för små barn kan Oslo vara lika nära som grannstaden eller lika långt borta som Timbuktu. Det är omöjligt att veta. Idag er vi alle nordmenn.

Historien bakom Hbl på iPad

Publicerad: 18/07 11:10

Förra torsdagen kom den efterlängtade eposten från Apple, vår iPad-app hade blivit godkänd. Så för alla er paddavänner där ute är det bara att ladda ner eHBL från AppStore och börja läsa. Men ett varningens ord: Försök inte ladda ner den över gprs-kontakt, det blir inte till något (jag försökte göra det på stugan på veckoslutet…). Men har man 3G-kontakt funkar det redan ok. Helst ska man förstås ha trådlös kontakt. De enskilda tidningarna är 15-20Mb stora.

 

Ja, allt började för snart två år sedan. Med att Mediernas Centralförbund sammankallade till ett möte för alla tidnings- och veckotidningssutgivare samt bokförläggare kring temat eReading. För att göra en lång historia kort så resulterade det i vårt läsplattetest på Åland i våras. Tjugofem åländska familjer läste dagens Hbl på en surfplatta (Hanvon B 10 – inte iPad, av orsaker som ni kan läsa om via länken ovan) i två månaders tid.

När vi designade vår testapp resonerade vi som så att i och med att appen inte är en papperstidning utan är en helt egen typ av produkt så ska den ha en egen layout, även om innehållet är det samma. Så vi gjorde om layouten totalt för ”surfplattetidningen”.  Det visade sig att det här var ett för modigt steg . De flesta testarna ville hellre ha en ”miniatyr av papperstidningen med klickbara artiklar” – alltså det vi kallar en e-tidning men med en tilläggsfunktion som skulle öppna de enskilda artiklarna för läsning i en artikelvy på det sätt som vår testapp gjorde.

 

Så vi fick ta och revidera våra tankar. Många har frågat om det inte är ledsamt att vår nya design blev torpederad och vi med svansen mellan benen fick gå in för en e-tidningslösning istället. Tja, litet snopet var det ju nog, det måste medges. De första par dagarna efter att vi avslutade testet med tre intensiva fokusgruppintervjuer kände vi nog oss litet som om luften gått ur oss. Men responsen på layouten är trots allt bara en del av hela testet. Testet i sig var lyckat (inga stora tekniska katastrofer), vi hade 25 bra testfamiljer som ärligt berättade vad de tyckte och som på riktigt var till stor hjälp för oss. Och det allra allra viktigaste resultatet var trots allt det att nästan alla var mycket positivt inställda till att få sin dagstidning på en platta. Tanken att läsa morgontidningen via en elektronisk mojäng var inte alls otänkbar. Och den artikelvy som vi hade skapat gillade testarna!

För en dagstidning med en märkbar andel läsare som bor för långt borta från tryckeriet för att få sin tidning till morgonkaffet är beskedet att läsarna kan tänka sig läsa tidningen i elektronisk form en mycket god nyhet. Att vi nu får ta ett steg tillbaka och nöja oss med en etidningsaktig lösning gör inget. Vi måste kunna medge att vi tänkte fel, det är ingen skam i det.

 

Därför kom vi nu ut med en iPad-lösning för eHBL. Den är tillsvidare visserligen bara en enkel etidningslösning: man måste, som det på Applespråk heter, ”pinch and zoom” – zooma in på artiklarna för att se att läsa texten. Artikelvyn ska kopplas in i appen så fort som det funkar tekniskt, och då blir läsupplevelsen riktigt bra. Så fort som vår tekniska underleverantör Visiolink stöder Android-plattor kommer eHBL att finnas även för den plattformen. Vår grundtanke, att finnas tillgängliga i den form som användarna önskar är en del av vår strategi och absolut inte förkastad bara för att vi nu kommer ut med en iPad-produkt. Så ladda ner din eHBL på iPad och berätta sedan gärna vad du tycker!

 

P.S. Det är klart att etidningen tilltalar dem som redan gillar papperstidningen, det är ju samma innehåll och samma upplägg. För den målgrupp som inte gillar papperstidningen som koncept men som kanske ändå är intresserade av det vi bevakar kommer vi att komma ut med något helt nytt. Startskottet för det projektet har ljudit, så håll ögonen öppna!

Google+ – HJÄLP!

Publicerad: 11/07 15:35


Vad gör en gammal bild av mig själv på mitt splitternya Google+* -konto? Det är en helt ok bild, men ändå… Hur kunde den bara finnas där i mitt nya Google+ -fotoalbum som jag trodde var tomt – ända tills jag öppnade det?

Jag som försöker ha stenkoll på vad jag lägger upp var. Och så dyker då den två år gamla bilden upp alldeles utan förvarning. Hur är det möjligt?

Svaret ligger antagligen i ett gammalt nästan-i-bruktagande-av-Picasa-fotoalbumtjänsten. Så när jag nu tog i bruk Google+ kopplade Google behändigt ihop tjänsten med Picasa-albumet som jag aldrig ville ha. Men litet mystiskt är det nog. Jag brukar ha koll på dessa saker.

Litet sur är jag på att jag inte tillfrågades innan kopplingen gjordes, men G+ är i betaversion, så vi får väl vänta och se vad det blir av det hela. Om man ser till de övriga Google-tjänsterna så kan man väl anta att det kommer att bli användarvänligt och smidigt.

Men litet skrämmer det mig att ett (1) och samma privatägda bolag har tillgång till det mesta jag gör på webben. Eller som en bekant webbguru uttryckte det:

Själv börjar jag bli jäkligt rädd för Google. Tänk på vilka alla aspekter ett privat vinstdrivet företag som säljer bl.a. reklam och styr din informationssökning kontrollerar om man utnyttjar alla iofs bra produkter: Din surfvana (analytics+sökmaskin), din mail och kontakter (gmail), dina dokument (Docs), dina bilder (Picasa), bloggar (Blogs), kalender (Calendar). Till råga på det din Android-telefon och allt man har på den. Nu G+ som tar över det sociala livet… Och vem vet i vilka länder all den information sparas, vilka lagar skyddar informationen och vem/vilka myndigheter kan komma åt den. Tillräckligt för att generera mardrömmar hos vem som helst, inte bara en paranoid nörd som jag, och det värsta är att de flesta inte har ett hum om vad de delar ut, och de som vet använder det ändå! Själv använder jag allt det ovannämnda exklusive bloggen. Varför? För att det funkar bäst för mig. Skrämmande…

Ja på webben kan man inte vara nog försiktig. Även om vi måste dela med oss information om oss själva för att få tillgång till allt mer personifierade tjänster betyder det inte att vi måste dela med oss av allt till alla. Absolut inte. Håll koll på vad ni länkar och lägger upp på webben, om vem ni berättar vad och för vem. Ber du t.ex. alltid om tillstånd för att tagga personer på FB eller för att lägga upp bilder på dem? Har du inte koll på vad som är ok? Googla (!) då på ordet netikett och fräscha upp minnet. Eller så läser du Karis Telefons förtjänstfulla sammanställning av de mest grundläggande netikett-reglerna.


*Vad är Google+? Jo, Googles försök att komma in på mikrobloggmarknaden:

Twitter och FB en fara för demokratin?

Publicerad: 03/06 14:34

I Sverige är var femte ung mellan 16 och 29 år redo att sälja sin röst till den kandidat som ”erbjuder en mindre summa pengar eller annan gåva”. Var fjärde ung anser också att ”det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. Läs diktatur.

Av hela den svenska befolkningen är motsvarande andel 7 %. Resultaten kommer från den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige. Läs hela debattartikeln på Dagens Nyheters sajt här.

Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra är 9 procent i Ghana – ett land där den vetenskapliga litteraturen ofta menar att demokratin undermineras av att det ”bara handlar om pengar”.

Staffan I. Lindberg som skrivit debattartikeln och utfört forskningen säger att: ”Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.”

Det som skiljer de unga som inte bryr sig om demokratin från de andra är att de inte läser dagstidningar eller ser på tv:s nyhetssändningar. De förlitar sig på det de läser på Twitter och Facebook.

Så för att ställa det hela på rätt köl igen så bannlyser vi allt mikrobloggande? Naturligtvis inte. Det är inget fel på mikrobloggar i sig. Det som behövs är källkritik och bredare medievanor hos de unga. Den bollen går till de unga själva, föräldrarna och skolan. Och så måste vi medier se oss själva i spegeln. Vi har ett samhälleligt uppdrag som Helsingin Sanomat konstaterade i sin läsvärda ledare förra lördagen (även om de vinklar in det hela på momsfriheten). Så om de unga inte är intresserade av de produkter vi erbjuder idag måste vi hitta något annat som intresserar. Det är viktigt för demokratin och vårt samhälle, inte bara för vår egen överlevnad. Ju snabbare jorden snurrar desto mer behövs journalister för att tolka det som sker och för att berätta det åt medborgarna i vår demokrati.

Hur stor är andelen finländare som är villiga att sälja sin röst?

 

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • maj 2024
    M T O T F L S
    « okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • Etiketter

  • Kategorier