Inlägg taggade med ‘surfplatta’
Trevligt att träffas!
Publicerad: 30/10 14:45Förra veckoslutet var det bokmässa i Helsingfors. På plats var också vi från Hbl, med en avdelning med ett digert program. De flesta programpunkterna var välbesökta av er läsare men om du missade hela bokmässan eller någon viss programpunkt så hittar du dem här. Själv var jag på plats på fredag kväll och söndag förmiddag och hade glädjen att komma till tals med många av er läsare – tack till er alla för de trevliga pratstunderna!
På mässan passade vi också på att ställa några frågor till er läsare, för att ”ta tempen på er” gällande dagstidningar och pekplattor. Drygt hälften av er som besökte vår monter har redan egna pekplattor och många hade prövat på att läsa Hbl eller någon annan dagstidning. De flesta tyckte att pekplattan sitter bra då man åker på resor eller till stugan och visst är det så – en kopia på den tryckta tidningen är lätt att hitta i när allt ligger på samma ställe som man är van vid från pappret.
För en del mässbesökare kändes pekplattan ännu väldigt främmande, man är kanske rädd för att ha sönder den eller för att inte kunna använda den. Men många som ännu inte prövat är nyfikna på vad plattan kunde ge dem: ”Kunde vara intressant att pröva o se vart vår tidningsvärld är på väg” sade en kvinnlig läsare, medan en annan mässbesökare höll fast vid den traditionella tidningen: ”Vill egentligen inte lära mig. Ingenting går upp mot en papperstidning.”
Nästa år är det bokmässa igen – kom gärna till vår avdelning och berätta vad ni tycker om våra produkter, såväl de digitala som papperstidningen – vi vill väldigt gärna höra era åsikter!
Tidningsälskare utan plattor
Publicerad: 26/08 15:31De allra trognaste tidningsläsarna är mogna personer med oftast rätt hyfsad privatekonomi. Barnen har flyttat hemifrån och bostadslånet börjar vara betalt. Så man skulle tycka att just den här gruppen försett sig med surfplattor som man kan ta med sig till vintersemestern i Thailand eller Spanien och till sommarstugan ute på kobben för att kunna surfa på webben och läsa sin dagstidning.
Men så är det inte, de allra trognaste tidningsläsarna har sämst med plattor. Och däri ligger en utmaning för oss tidningsbolag, om vi på sikt tänker oss att papperstidningen inte kommer att distribueras i pappersform mera. Vi kan ju inte riskera att tappa de trognaste av våra läsare, det skulle vara som att såga av den gren vi sitter på. För bara en dryg vecka sedan sade KSF Medias vd Henrik Johansson att han inte tror att Hbl distribueras i pappersform år 2020. Om sju år. Jag, som älskar papperstidningen även om jag läser mina morgontidningar på iPad, vill inte riktigt tro att vi inte skulle ha någon papperstidning alls om sju år. Däremot är ett troligare scenario att tidningen till exempel utkommer i pappersform bara i ett begränsat område nära tidningens utgivningsort eller enbart till veckosluten. Det finns två tankegångar som stöder det här:
1. Tidningsdistributionen är alldeles för dyr för att det ekonomiskt ska löna sig att distribuera tidningen till orter som ligger långt borta. I Sverige har en del tidningar börjat med extra distributionspålägg (senast ut är Dagens Nyheter) också för inrikesprenumerationer, ju längre bort du bor från utgivningsorten, desto mer betalar du. Tyvärr har det enligt hörsägen haft negativ effekt på tidningsupplagorna (inte på DN utan på andra bolag som testat det). En liknande reaktion fick vi också av våra egna läsare på Åland för några år sedan innan vi startade med vår läsplatteprojekt där, 40 % av läsarna meddelade att de hellre säger upp sin tidningsprenumeration än betalar ett portotillägg. Det verkar som om tanken om att en tidningsprenumeration inte ska få variera i pris beroende på var i landet man bor sitter djupt rotad. Då blir kanske det enda alternativet att distribuera tidningen digitalt till läsare som bor längre borta.
2. Många läsare hinner inte mera läsa sin tidning på vardagarna lika ingående som på veckosluten. De som hittat till surfplatteversionerna av tidningen läser den kanske på bussen eller tåget eller under lunchrasten på jobbet. (Fast här måste jag konstatera att det visserligen också finns en nisch för surfplatteversionen hos dem som har en bråd morgon hemma med barn som ska iväg till skola eller dagis och har en postlåda som ligger utomhus – tidningen ”dimper ju ner” på plattan i ett radhus/egnahemshus på samma sätt som den dimper in genom brevinkastet i ett höghus. Då hinner man kanske snabbt ögna igenom tidningen även på vardagsmorgnar.) Men allt fler läsare läser tidningen enbart på veckoslut och klarar sig bra med nyheter via internet, radio och tv på vardagen. Därmed minskar vardagsupplagorna och enhetspriset för tryck och distribution går upp. Så att ge ut tidningen i digital form på vardagarna också för den minskande mängden vardagsläsare är ekonomiskt mycket lönsammare än att ge ut den i pappersform.
Ingen av oss har förstås en kristallkula att kolla upp framtiden i, men jag tror att vi i första hand kommer att se ”papperslösa” vardagar och först någon gång, betydligt längre i framtiden än 2020, en helt papperslös dagstidning. Och det här i första hand för att papperstidningen ÄR en bra produkt, läsarna vill ha tidningen i pappersform på veckosluten. Många (de flesta?) läsare skulle välja att ha tidningen i pappersform alla dagar, men om ekonomin inte går ihop måste vi tidningshus kanske börja strypa pappersdagarna. Så utmaningen är att få våra papperstrogna läsare att hitta till de digitala produkterna. Jag utmanar just dig som läser det här att pröva på att läsa tidningen på en platta. Jag tror du kommer att märka att tidningen är alldeles okej också på plattan, i många fall till och med bättre, då den går att ta med överallt (och det utan extra distributionstillägg).
Barnplattor
Publicerad: 17/09 10:22Alla som har en Ipad vet att barnen älskar den. De vill spela spel, titta på filmer och surfa på webben. Litet beroende på ålder förstås. Men redan alldeles små barn lär sig använda pekplattan, för den är så intuitiv.
Dryga två år efter att Ipad såg dagens ljust kommer pekplattorna som är avsedda enkom för barn. Inför julhandeln i USA har flera företag meddelat att de släpper pekplattor med fokus på barn. Leksaksjätten Toys ’R Us börjar sälja en platta vid namn Tabeo som är rekommenderad för 8-10 åringar, ett företag som heter Leap Frog kommer redan ut med sin andra pekplatta för barn, Leap Pad 2, som riktar sig till 3-9 åringar. Andra plattor för barn är Inno Tab 2, Nabi, PlayBase, Xoom Family Edition, Vinci mfl.
De flesta barnplattorna har en mängd spel och appar förhandsinstallerade, men till en del kan man ladda ner fler appar. Precis som med tidigare ”datorer” avsedda för barn är mycket av innehållet på något sätt pedagogiskt, spel som tränar det logiska tänkandet, samband och olikheter samt bokstäver och siffror. Och en del spel är förstås bara underhållning.
En platta för barn har ju den fördelen att föräldrarna (kanske) får ha sin Ipad ifred. Och barnplattan är eventuellt tåligare än en riktigt surfplatta. Så varför inte – om barnen varit snälla kanske julgubben glädjer dem med en egen platta i år? Eller så lär man barnen hanskas varsamt med den riktiga surfplattan?
Tv är inte som förr
Publicerad: 03/09 10:33Enligt en färsk undersökning som Sonera låtit TNS Gallup göra har tv via datorn slagit igenom stort. Nästan hälften ser på tv via en bärbar dator och ungefär en fjärdedel via sin bordsdator. Några procent tittar på tv via surfplattan.
Intressantare än vilken apparat man använder är ändå fenomenet att se på tv då det passar en själv. Trots att de flesta ännu tittar på tv-programmen då de sänds så väljer många också att banda program och se på dem senare eller att utnyttja internetbaserade tjänster för att i efterhand se på tv. Många ser också på tv via tv-kanalernas egna arkiv. Det här nya (nåja, några år har det väl på nacken) beteendet blir allt mer utbrett och förändrar befolkningens förhållande till tv:n. Allt färre program har en ”lägerbålseffekt”, d.v.s. samlar hela landet kring tv-apparaterna och ger de givna samtalsämnena för morgondagen såsom t.ex. såpan Dallas gjorde på åttiotalet.
Ett annat nytt fenomen är att använda surfplattan eller smartmobilen som en ”second screen”, en extra skärm, samtidigt som man ser på tv. Visst har säkert många redan tidigare slötittat på tv och samtidigit surfat på internet, men med begreppet ”second screen” avses egentligen att man på den lilla skärmen konsumerar något som relaterar till det man ser på i tv. I sin enklaste form kan det vara en tv-show som på sin webbsajt har extra info om just det avsnittet som visas eller så kan det handla om att följa med ett twitterflöde gällande något som sänds live. Men det finns också avancerade second screen -applikationer som är utvecklade speciellt för att synkroniseras med filmer och låta tittaren interagera med innehållet. Allt för att göra tv-tittandet intressantare.
Boken som läser dig
Publicerad: 17/07 13:36Att läsa böcker via läsplattor och surfplattor är väldigt behändigt. Man slipper släpa på tunga böcker och apparaten kommer automatiskt ihåg vilken sida man blev på. Blir man sugen på att läsa vidare i tåget på vägen till jobbet men plattan blev hemma hos den semestrande familjen så är det bara att plocka fram mobilen och läsa vidare, mobilen vet hur långt man kommit på plattan. Coolt!
Och praktiskt. Inget mer bläddrande hit och dit och smygtittande på kommande sidor av misstag.
Läser man på en platta kan man enkelt göra egna anteckningar i boken och också dela med sig av sina anteckningar eller understreckningar med vänner i sociala medier eller i en bokcirkel. Man kan också använda uppslagsbok för svåra ord (på engelska).
För statistikintresserade bokmalar finns funktioner som visar hur länge man i snitt läser per dag eller vilken läshastighet man i snitt håller osv. Olika bokapplikationer erbjuder olika finesser. Kobo är en bokapplikation med fin statistik:
När man läst färdigt, är det busenkelt att fortsätta på nästa bok i samma serie. Bara ett par klick så är man i bokhandeln och ett par klick till så följande bok på plattan (eller i mobilen). Och så läser man vidare.
Alla dessa finesser möjliggörs av att plattan och mobilen står i kontakt med en server någonstans på internet. Servern håller koll på vilka böcker som är nerladdade till vilken apparat, hur långt den enskilda läsaren har läst på vilken bok, när han/hon började läsa, slutade läsa osv. På så sätt kan applikationerna rita vackra grafer över hur du brukar läsa, rekommendera böcker åt dig som du kanske gillar (eftersom andra som läst liknande böcker som du gillat dem) och hövligt erbjuda sig bläddra fram till rätt ställe i boken åt dig.
Vackert så. Jag gillar rekommendationerna och jag gillar bekvämligheten i läsandet. Statistiken bryr jag mig inte om, inte heller att dela med mig av mina åsikter om böckerna i någon bokcirkel. Jag läser böcker för min egen skull, för att själv få en upplevelse och för att koppla av. Eller för att filosofera en aning eller fördjupa mina kunskaper. Det ska inte vara någon tävling, vare sig mot andra eller mot mig själv. Ibland läser jag snabbt, när jag har möjlighet till det och har en intressant bok framför mig, ibland blir långa pauser mellan lässtunderna. Att en server någonstans på internet har redan på hur jag läser kvittar. Det är bara en liten del av det jag läser som jag läser i elektronisk form, någon storebrorsrädsla har jag inte.
Men visst vet applikationsmakarna såsom t.ex. Amazon en hel del om sina läsare. Barnes & Noble, den stora bokhandeln i USA som ett par år sedan lanserade sin egen läsplatta Nook, ska börja utnyttja datan de har för att hjälpa förlagen och författarna (och sin egen position på marknaden förstås). Genom att analysera Nook-läsardata kan de identifiera ställen i böckerna där läsarna tenderar att tröttna och vill delge den här informationen till förlag och författare så att de kan skriva bättre böcker. Om det här är en bra utveckling eller ett intrång på författarens konstnärliga integritet kan ju diskuteras. Och datasekretessivrare menar att enskilda individer som läser böcker i elektronisk form måste kunna garanteras anonymitet. Men visst ligger det något spännande i de nya möjligheter applikationernas lagrade data kan tillföra till bokläsandet?
Du visste t.ex. säkert inte att genomsnittstiden för att plöja igenom George R. R. Martins tusensidiga fantasiroman ”A Dance With Dragons” är bara 20 timmar? Eller att de flesta som börjar läsa den faktiskt läser den till slut? Och vad gör Nook-läsarna som läst slut den första boken i Hungergames-trilogin så fort de nått slutet? Jo, de laddar ner följande bok i serien. Tidigare har förlag och författare bara kunnat gissa sig till folks läsbeteende, om de sträckläser boken eller inte, om de alls bryr sig om förorden eller inte. Men nu finns svaren att tillgå. Läs mer i Wall Street Journal: Your E-Book Is Reading You.
Projektnamn HBL+
Publicerad: 04/11 15:40Slutsatsen av vårens läsplatteprojekt på Åland var att vi måste erbjuda två olika typer av tjänster till surfplattorna:
1) Vi behövde en e-tidning, d.v.s. en replika av dagens tidning, som visar tidningen sida för sida för ett tillgodose behoven hos de läsare som gillar dagstidningen men reser mycket eller bor så att de inte får tidningen på morgonen.
2) Vi behöver en helt ny typ av medieprodukt som är utvecklad uttryckligen för surfplattor.
E-tidningen på iPad och Android finns redan, läs mer på hbl.fi/ipad respektive hbl.fi/pressreader
Surfplattorna kommer att öka i antal och ger helt nya möjligheter till mediekonsumtion; de är suveräna på bilder och videon, möjliggör personifierad information beroende på var användaren befinner sig, innehållet kan vara interaktivt, artiklar kan lätt länkas till tidigare artiklar eller t.o.m. till helt utomstående källor. När plattorna används med de egna fingrarna snarare än en mus och tangentbord blir upplevelsen mera konkret.
Projektet med att ta fram den nya surfplatte/pekdator-produkten körde igång på allvar på tisdag och har nu ett par riktigt produktiva dagar bakom sig. Vi har diskuterat mycket kring hur målgruppen ska definieras och vad profilen på produkten ska vara. Redan nästa onsdag ska vi bolla idéer med en grupp läsare – spännande! Mot slutet av månaden ska ett par olika koncept vara klara att presenteras för en testgrupp som ska få säga sin åsikt. Om mottagandet är bra är det bara att börja bygga produktionssystemen (”bara och bara”, det är alltid lättare sagt än gjort när olika tekniska system ska sammankopplas).
Vi gav den kommande produkten projektnamnet ”HBL+” – som många andra tidningsbolag också gjort med sina surfplattetidningar. Om namnet håller ända till lanseringen av den riktiga produkten får vi se, men vi ville ha ett namn på det vi utvecklar, det känns mer konkret på det sättet.
Har ni tankar kring vad och hur ni skulle vilja läsa Hbl-material på en surfplatta får ni gärna e-posta mig (förnamn.efternamn@ksfmedia.fi) eller kommentera här.
Stort – i promille mätt
Publicerad: 30/10 17:48Fyra dagar på bokmässan i Helsingfors bekräftar det vi sett i försäljningsstatistiken; intresset för Hbl i elektronisk form är stort. Många pappersprenumeranter vill ha Hbl på pekdator t.ex. då de reser utomlands eller pendlar. Eller då de åker ut till stugan dit papperstidningen inte når.
Men ”stort” i det här avseendet betyder inte att alla 50 000 Hbl-prenumeranter skulle stå i kö för att byta ut sin papperstidning till en pekdatorversion. ”Stort” på bokmässan betyder att det fanns en jämn ström av intresserade och att våra pekdatordemonstrationer på HBL:s scen hade en liten men naggande god publik.
”Stort” i försäljningsstatistiken betyder att ett par tusen personer redan bekantat sig med Hbl i pekdatorform. Många av dem läser ett lösnummer nu och då, medan en del köper prenumerationer.
”Stort” på riktigt är det väl sedan när vi kan räkna antal pekdatorprenumeranter i hela procent av totala antalet prenumeranter istället för i promille som nu.
Vem vågar sig på att gissa när det händer?
