Barn och hemskheter
Publicerad: 16/04 15:24Dagens stora mediehändelse är terrorrättegången i Oslo. De stora mediebolagen bevakar den i realtid på sina webbplatser (Hbl, HS, m.fl.), och NRK, det norska rundradiobolaget filmar och bl.a. YLE streamar det live. Tv-nyheterna ikväll kommer att behandla rättegången och morgondagens dagstidningar likaså.
Terrorattacken i fjol somras var så ofattbar att det är alldeles rätt och riktigt att rättegången också får uppmärksamhet. Det är viktigt att vi kollektivt får behandla det ofattbara. Lena Skogberg sade det bra i sin M18-kolumn ”Sorgens språk” i söndagens tidning – ” ‘Sorgejournalistik’ kan ses som en modern form av vägledning och gemenskap”.
Som småbarnsmor har jag en vädjan till er alla med små barn i er omgivning: Kom ihåg att de små inte alls har samma förmåga som vi vuxna att ställa saker i perspektiv. De fattar inte att det var en engångsföreteelse, att det handlar om en sjuk persons handlingar.
NRK var föredömligt snabba i somras med att gå ut med hur man ska diskutera katastrofer med barn:
- Var lyhörd för hur mycket barnet självt vill veta och hur det upplever katastrofen
- Om barnet är oroligt ska man tala med det om katastrofen, men ändå inte pracka på mer ångestbringande information än barnet själv frågar efter.
- Skydda barnet från bildmaterial och i synnerhet från att se upprepade videosnuttar i alla tv-yhetssändningar. Levande bilder och ljud av människors nöd sätter mycket djupare spår än att bara höra fakta och se stillbilder.
Vi vuxna kan vänta tills barnen lagt sig – vi måste inte se (eller lyssna) på nyheterna då barnen är vakna. Allt finns kvar på webben, för att konsumeras vid en litet vettigare tidpunkt. Så vänta litet, trots att det kan kännas svårt för en newsjunkie.
Man varken kan, eller ska, censurera verkligheten för barn, men vi behöver inte mata dem med hemskheter heller. Det är vi föräldrar som bär ansvaret för hur vi uppfostrar – men också för hur vi medieuppfostrar våra barn. Vi ska lära dem om vad som är trovärdigt och vad som inte är det, vad som är saklig journalistik som är värd att ta till sig och vad som är bara skvaller och skräp – källkritik alltså. Men likväl är en del av medieuppfostran att lära och låta barnen konsumera endast sådant innehåll som är avsett för dem.
I Breivik-rättegången är det värsta bildmaterialet inte offentliggjort och även om det visas för rätten så visas det inte i NRK:s livefeed. Men att följa med rättegången är makabert nog trots det.
Värd att notera är norska Dagbladet som valt att högst upp på sidan lägga en knapp som rensar hela sajten på Breivik-material. Överst bilden på den orensade sajten såsom den ser ut när man kommer in på den via dagbladet.no:
Högst upp på sidan finns en rensaknapp med texten ”Forside uten 22. juli-saken”:
Alltid behöver man som sagt inte frossa i hemskheterna och jag kan tro att många norrmän fått nog av terrordådet. Jag tycker att det är bra att Dagbladet utnyttjar tekniken med taggade nyheter för att på teknisk väg kunna erbjuda en sajt utan dessa hemskheter. Även om jag lyfter på hatten att de kommit på att använda tekniken till det här så hoppas jag att vi inte behöver se det alltför många gånger i framtiden.
HBL+ tar form
Publicerad: 05/04 13:49Sakta men säkert tar HBL+ form. Det är många olika saker som ska föras framåt samtidigt. Just nu jobbar vi med version två av layouten och strukturen. Parallellt jobbar vi med de journalistiska linjedragningarna finslipas och olika tekniska lösningar utvärderas.
Att layouta en tidning för pekdatorer är en helt annan femma än att layouta en papperstidning. En pappertidning är rätt rättfram: Den har en första sida, den har en sista sida och sidstorleken är den samma på s. 3 som på s.24. Alla vet hur man läser en dagstidning, man bläddrar:
Att layouta någonting för ”paddan” utgår från helt andra premisser. Det är inte sagt att läsningen ska vara lineär, så att man alltid börjar på ett ställe och slutar på ett annat och däremellan har bläddrat igenom alla sidor. Alla sidor behöver inte heller vara lika stora. Somliga sidor kan vara animerade eller innehålla interaktiva element medan andra sidor är statisk text eller bilder.
Andra frågor man måste ta ställning till är om och hur i så fall den nya pekdatorprodukten visuellt ska likna pappersprodukten eller webben? Ska den utnyttja samma färgskalor, typsnitt, stil? I viken utsträckning ska element från andra produkter i samma familj ingå?
Här är några bilder på den första versionen som testades i vintras:
Personerna som fick testa Hbl+ ansåg att den liknar Hbl på ett positivt sätt, de kände igen Hbl-stilen och kände sig du med produkten. Det bästa av allt var att de kunde tänka sig att Hbl+ skulle ha en plats i deras vardag! Men visst hade de förbättringsförslag också. På basen av dem har vi ändrat både i själva konceptet och i det visuella. Vi har gjort navigeringen mer logisk och förenklat artikelhelheterna så att det blir lättare att greppa vad som ingår. Hbl+ ska läsas, inte bläddras i eller skummas igenom, och upplägget ska stöda det.
Det som vållar mest huvudbry just nu är själva strukturen. Ska det finnas avdelningar – och ska de i så fall vara de samma som i pappersprodukten? Ska läsningen vara helt lineär som i en papperstidning så att man bläddrar vidare från sida till sida eller ska det vara mera som en webbsida där det lätt går att hoppa från en avdelning eller artikel till en annan? De här frågorna dryftade vi förra veckan med en litet större intern grupp, en grupp vi kallar framtidsgruppen. Och det tar oss igen ett steg vidare på stigen till en färdig produkt.
Arga rymdfåglar på Facebook
Publicerad: 22/03 11:41Även om Angry Birds spelen inte är den typ av medieinnehåll vi sysslar med på HBL och KSF Media, så kan jag inte låta bli att kommentera Angry Birds Space. Jag måste medge att jag gillar spelet och väntade på att det skulle släppas idag. Jag försökte hålla ögonen öppna på Facebook för att se exakt när de släpper spelet. Inte (bara) för att själv komma åt det så fort som möjligt utan minst lika mycket för att se hur snabbt det sprids på FB.
För en knapp timme sedan släppte de nyheten på FB att spelet nu finns tillgängligt för iPad, iPhone, Android, PC och Mac. Och redan nu (trots att amerikanerna ännu sover) har 9000 personer gillat nyheten, 1600 delat den vidare med sina vänner och av kommentarerna att döma är det många som laddat ner det. Så också jag :)
Facebook är effektivt som nyhetskanal, vad annat kan man säga? Är man aktiv på Facebook är det ofta just via FB man får höra att något hänt. Det här gäller väl främst gäller nyheter om populärkultur, men också många ”riktiga nyheter” sprider sig via FB. De här nyheterna har ändå för det mesta sitt urpsrung i en journalistisk nyhetssajt som någon vän råkat på och sedan länkat till (om inte ens egna vänner råkar vara involverade i själva händelsen). På Facebook sprider sig sedan nyheten som en löpeld.
Eller så är det reklam som sprids. Som nu i Angry Birds fallet. Det är ju ren och skär reklam för spelet att lägga upp info om att det nu finns tillgängligt. Reklam som spelets fans (även jag) sedan villigt sprider till sina vänner som sprider det till sina vänner osv. Fast för fanatiska rymdfågelälskare handlar det väl mer om konsumentupplysning?
Jag hann snabbt kolla in de första världarna i spelet och visst verkar det skoj. Nya fåglar, ny typ av gravitation, mer variation till de gamla spelen. Ett litet aber… min gamla Ipad klarar inte riktigt av spelet. Det stänger av sig självt med jämna mellanrum. Men det gäller inte bara Angry Birds, padda-gamlingen på ett 1,5 år börjar vara litet gammal och trög för de nyaste Ipad-apparna. Kanske det snart skulle vara dags att uppgradera?
Egoism?
Publicerad: 14/03 10:06Att medievärlden står inför stora förändringar kan inte ha undgått någon. Där vi tidigare hade ett par tv-kanaler och mer eller mindre alla prenumererade på en dagstidning har vi nu en mångfald kanaler, nyhetskällor och sociala medier och dagstidningarnas upplagor minskar. Medieutbudet blir mångsidigare och mediekonsumentens uppmärksamhet splittras. Alla mediebolag och -produkter får kämpa för sina läsare, inte bara dagstidningarna utan också radio, tv, internetsajter mm.
Mångfald är naturligtvis bra, en garanti för demokrati och för att olika röster kommer till tals osv. Och inget ont sagt om det, det är precis som det ska vara. Men samtidigt ser vi en intressant trend bland konsumenterna; Ju större mångfald, ju större möjligheter att själv välja och vraka bland medieutbudet, desto mindre tolerans har läsarna för att medieprodukterna innehåller sådant som de inte är intresserade av. Och det är här skon klämmer för dagstidningarna. En allt större andel av läsarna anser att dagstidningen innehåller för mycket sådant som man inte vill betala för. Jag skulle kunna tro att det samma gäller public service bolag också. Som prenumerant eller tv-licens (i framtiden -skatt) -betalare vill man inte att ens pengar används till sådant man inte själv är intresserad av.
En vanlig opinionsdelare i dagstidningar är sport och kultur. De är ämnesområden som man endera brukar vara väldigt intresserad av eller så totalt ointresserad av. Också annat icke-nyhetsinnehåll delar åsikterna. Att tidningen ska innehålla nyheter det är de flesta överens om. Men varför är det för somliga så svårt att tolerera att det finns sådant i tidningen som inte intresserar en själv? Kan man inte bara hoppa över det som inte intresserar? Som fenomen är det här intressant, inte minst ur en dagstidnings synvinkel som ju lever på att paketera ihop aktuella saker från hela samhället. Och paketerandet, urvalet, är alltid en balansgång där man försöker tillfredsställa läsarnas önskemål och lyfta fram det som ur ett samhälleligt perspektiv är viktigt. Varje dag förs den här diskussionen på redaktionen – vad ska vara med, vad ska inte vara med?
Visst ska våra läsare ska få rösta med fötterna om de inte gillar produkten, det är klart. Men för att erbjuda medieprodukter som ligger i tiden försöker vi förstå oss på hur läsarna (och ex-läsarna) resonerar. Mycket kan man få reda på genom enkäter mm. men vissa saker, fenomen, måste bara observeras för att man ska notera dem.
Jag förde nyligen en diskussion med en läsare som tyckte att ”Mitten” i papperstidningen innehåller alltför mycket sådant som inte alls intresserar och att det är snudd på att tidningen är för ointressant för att läsaren ska fortsätta som prenumerant. Det är inte första gången jag för ett liknande samtal, men det var något som fick mig att stanna upp efter det här samtalet. Argumenten som läsaren framförde var rätt egoistiska, de utgick bara ifrån de egna behoven, de egna intressena och visade noll tolerans för andra läsares intressen och behov. I skenet av att samhället blir mer individualistiskt hela tiden och att alla saker och tjänster ska gå att anpassa till de egna behoven var läsarens argument visserligen rimliga. När allt annat går att anpassa till de egna behoven minskar säkert toleransen för att papperstidningen innehåller sådant man själv inte är intresserad av. Jag tror inte läsaren själv ens insåg hur egoistiska argumenten egentligen var. Läsaren själv upplevde det som om tidningen blivit sämre de senaste åren då den numera innehåller så mycket ointressant – men jag undrar om det kanske inte är så att mängden ”ointressant” är lika stor, men toleransen har sjunkit?
Jag säger inte att det här är fel, att läsarna inte borde få tänka såhär – det är klart att man får göra det. Frågan är snarare hur mediebolagen ska bemöta den allt mer varierande efterfrågan? Många gillar fortfarande den paketering dagstidningarna gör, men många vill också ha allt mer individualistiska lösningar – och det betyder inte alltid internet, läsaren jag nämnde ovan konsumerar inte medier via internet över huvudtaget. Känner ni igen er? Irriterar ni er på innehåll i tidningen eller på Yles eller SVTs kanaler som inte intresserar er? Eller hoppar ni bara över det?
HBL+ webinar
Publicerad: 29/02 11:19Om du är nyfiken på HBL+ och har 15 min över i eftermiddag ska du logga in på https://connect.metropolia.fi/tivit_webinar/ idag kl. 15 finsk tid (om knappt fyra timmar alltså). Jag blev snabbinkallad till ett webinar arrangerat av Tivit som står bakom det stora Next Media-projektet som vi är med i. Det blir en kort presentation av vårt läsplatteprojekt på Åland och fortsättningen på det, alltså HBL+. Språket är engelska.
Häng alltså med mellan 15:00 och 15.15 – desto längre tar det inte. Eller kolla senare via http://www.activityblog.fi/ eller http://www.slideshare.net/tivit, det hela lär dyka upp där senare.
Grattis HS!
Publicerad: 27/02 23:14Alldeles just kom nyheten många väntat på i flere år: Att Helsingin Sanomat övergår till tabloidformat.
Orsaken till att många andra dagstidningar i Finland tvivlat på tabloidiseringen är tudelad. Dels är det en produktionsteknisk fråga. Det är inte alls sagt att de tryckpressar man har lämpar sig för tabloidformatet. Till ytan mindre sidor betyder att sidantalet ökar. Kanske inte exakt till det dubbla eftersom både text- och bildstorlek spelar in, men många sidor fler blir det. Och tryckpressarna, packsalarna m.m. kanske inte är alldeles lätta att anpassa till det. Men nu är åtminstone HS redo för det. Månne inte flere andra följer med så småningom då också.
Den andra orsaken till att många tidningar dragit sig för tabloidiseringen är annonsintäkterna. Hittills har tidningarna resonerat som så att en mindre sida = färre kvadratcentimetrar = annonserna måste vara billigare. Vilket delvis är helt knasigt. ”En sida är en sida är en sida”. Som vår ex-annonsdirektör brukade säga. En helsidesannons i en tabloidtidning uppmärksammas precis lika mycket av läsaren som en helsida i en broadsheet-tidning. Det är ingen naturlag att kvadratcentimeterpriset för en annons i en tabloidtidning måste vara exakt det samma som i en broadsheettidning. Tidningar är produkter som utvecklas och vilka annonsmoduler som finns tillgängliga för annonsörerna varierar också från tid till tid. Rädslan för missade annonsintänkter har varit orimligt stor inom vår bransch – åtminstone sett från en tidning som tabloidiserades för åtta år sedan.
Att HS just nu väljer att gå över till tabloid beror enligt chefredaktör Mikael Pentikäinen på att tiden är mogen just nu. Helt säkert är den mognare än någonsin, men mogen vågar jag påstå att den varit länge, om de bara hade vågat. Litet lustigt är det ju trots allt att tidningen som är överlägset störst i Finland, men nästan en miljon läsare varje dag och med en position på annonsmarknaden som andra bara kan drömma om, har tvekat så länge. För faktum är att det HS gör på annonsmarknaden, de tvingas annonsörerna (och i många fall också de andra tidningarna) följa. Så nu kan vi som redan tabloidiserat bara glädjas åt att annonsörerna äntligen kommer att se tabloiden som norm och inte som något konstigt format som de tvingas göra om sina annonser för!
Läser man kommentarerna på hs.fi eller på deras Facebooksida är det många som ondgör sig över förnyelsen men många är också glada och nöjda över den. Med facit på hand kan vi på Hbl säga att läsarna vänjer sig. För Hbl stannade en negativ upplageutveckling upp i och med tabloidiseringen och upplagan uppvisade sedan ett litet plus de kommande åren. Visst var en del läsare missnöjda, men så är det alltid. De flesta vande sig rätt fort. Kommer du själv ihåg hur broadsheet-Hbl såg ut med den ljusblåa vinjetten ”Hufvudstadsbladet” högst upp på första sidan? Visst skulle det kännas konstigt om en sådan HBL damp ner i din postlåda imorgon på morgonen?
I dagens läge med stora omvälvningar i mediebranschen är det bra med utveckling, det är bra att modernisera, tänka om. Tidningen behöver inte alltid se ut som den gjort de senaste tjugo åren. För aderton år sedan började jag min bana inom mediebranschen, på just HS, och då såg tidningen mer eller mindre lika ut som idag. Endel sidor var visserligen svartvita (av produktionstekniska skäl), men första sidans annonsplatser var de samma, avdelningsindelningen den samma.
Jag tror att HS kommer att se ett uppsving i sina sviktande läsarsiffror bara de får sin tabloidversion att sitta, det är bara att gratulera till veckans bästa nyhet inom mediebranschen i Finland! Grattis gamla arbetsgivare – äntligen!
Rött läppstift åt mommo?
Publicerad: 14/02 12:25HBL+ har nu koncepttestats hos 20 icke-läsare. Resultaten var uppmuntrande och om ledning och styrelse så tycker så fortsätter vi med utvecklingsarbetet. Skoj!
I diskussionerna projektgruppen emellan har vi förstås funderat på den respons vi fått , vad testarna upplevt som bra och vad de tycker att vi borde vidareutveckla. Själva funderade vi på om vi borde frångå det litet tråkiga, sakliga namn vi tänkt oss och hitta på något klatschigare. Men då påpekade en kollega att ”Vi är väl litet tråkiga och sakliga? Varför ska vi försöka vara något annat? Det skulle vara som att sätta rött läppstift på mommo, inte blir hon yngre av det!”
Kanske det. Hbl:s ambition är ju att vara en seriös nyhetsförmedlare och då får man väl vara saklig åtminstone. Men tråkig behöver man inte vara. Enligt vår alldeles pinfärska läsarenkät beskrev läsarna Hbl som i första hand behändig, lättläst, informativ och bra. Men också som saklig, trovärdig och viktig.
Mer om både Hbl+ och läsarenkäten kommer så småningom.
