Inlägg taggade med ‘annonser’
Algoritmer
Publicerad: 29/05 18:35Vad har algoritmer med medier att göra? Jag vet en del om saken, men ska lära mig ännu mera de kommande två dagarna:
Varje år i slutet av maj arrangeras Nordic Local Media Conference i Stockholm. Arrangör är Wan-Ifra, World Association of Newspapers and News Publishers. Det är en bra konferens med deltagare från alla nordiska länder, och ofta också någon enstaka balt, polack eller tysk. Talarna brukar vara jämnt fördelade mellan de olika nordiska länderna med någon enstaka mer långväga gäst. Programmet brukar vara riktigt bra, och handla om dagsaktuella ämnen inom medievärlden.
Nu är det dags igen, och i år är HBL välrepresenterat, dels talar Johanna Törn-Mangs om vår HBL+ -satsning, dels modererar jag själva konferensen. På agendan finns speciellt två presentationer som jag med spänning ser fram emot; Mikko Koskinen från Scoopinion, en ”crowdcuration”-nyhetsaggregator och Thomas Schnoor från Nugg.ad som sysslar med real-time bidding för annonsutrymme. Båda helt nya koncept som har potential att påverka de traditionella medierna.
Scoopinion är ett finskt start-up bolag som utvecklat en slags rekommendationstjänst för nyheter på webben. Rekommendationstjänster finns det gott om, som endera lyfter fram artiklar på basen av det du själv läst tidigare eller på basen av vad folk i allmänhet läser. Scoopinion skiljer sig från mängden genom att tjänsten lyfter fram artiklar som läses länge och grundligt. Det här kan de mäta med hjälp av en algoritm de utvecklat. Även det du själv läser påverkar resultatet på så sätt att Scoopinion så småningom lär sig vilken typ av artiklar du gillar (på basen av det du läser på webbsajter som omfattas av deras i sin tjänst). Då blir tjänsten bättre på att erbjuda dig artiklar som gillats av andra personer med liknande läshistorik som du. Scoopinion är ännu i closed beta -fas, men den som är intresserad av att testa kan be om en invite, de lär vilja ha fler användare.
Real-time bidding är ett koncept som handlar om att auktionera ut webbesökaren i realtid till den annonsör som betalar mest. När en person som är intresserad av t.ex. resor surfar in på en sajt vars annonsutrymme säljs via real-time bidding startar en budgivning annonsörer emellan om vem som får visa sin annons åt personen ifråga. Den annonsör som betalar mest får visa sin annons. För att det här ska fungera smidigt behövs naturligtvis ett rigoröst maskineri i bakgrunden; dels måste sajten känna igen personen och veta att han/hon är intresserad av resor. Dels måste det finnas ett system för annonsörerna att lägga upp sina anbud och sitt annonsmaterial så att allt kan skötas i realtid. I praktiken handlar det förstås inte om att en enskild person sitter någonstans och väntar på att budgivningen ska starta, utan precis som på börsen har mäklaren (en algoritm på en server någonstans) koll på vilken annonsör som är villig att betala mest för just den här typen av ögonpar.
Algoritmerna, den smarta koden som kan räkna ut vad som intresserar vem, är i nyckelroll i båda de ovannämnda fallen. Algoritmerna i sig slår inte ut kvalitativ journalistik (inte ens StatMonkey!) men algoritmer kan hjälpa både läsaren och annonsören att hitta rätt i framtiden. Läsaren får enkel och snabb tillgång till kvalitativt innehåll och på köpet annonser som intresserar. Och annonsörer når äntligen de ögonpar som verkligen är intresserade av det annonsören vill sälja. När blir det här vardag? Och vilka aktörer är det som står bakom algoritmerna och som upprätthåller tjänsterna? Hittar mediebolagen nya ben att stå på, nya sätt att prissätta innehållet, eller blir andra aktörer återförsäljare av medieinnehållet? Det återstår att se.
Grattis HS!
Publicerad: 27/02 23:14Alldeles just kom nyheten många väntat på i flere år: Att Helsingin Sanomat övergår till tabloidformat.
Orsaken till att många andra dagstidningar i Finland tvivlat på tabloidiseringen är tudelad. Dels är det en produktionsteknisk fråga. Det är inte alls sagt att de tryckpressar man har lämpar sig för tabloidformatet. Till ytan mindre sidor betyder att sidantalet ökar. Kanske inte exakt till det dubbla eftersom både text- och bildstorlek spelar in, men många sidor fler blir det. Och tryckpressarna, packsalarna m.m. kanske inte är alldeles lätta att anpassa till det. Men nu är åtminstone HS redo för det. Månne inte flere andra följer med så småningom då också.
Den andra orsaken till att många tidningar dragit sig för tabloidiseringen är annonsintäkterna. Hittills har tidningarna resonerat som så att en mindre sida = färre kvadratcentimetrar = annonserna måste vara billigare. Vilket delvis är helt knasigt. ”En sida är en sida är en sida”. Som vår ex-annonsdirektör brukade säga. En helsidesannons i en tabloidtidning uppmärksammas precis lika mycket av läsaren som en helsida i en broadsheet-tidning. Det är ingen naturlag att kvadratcentimeterpriset för en annons i en tabloidtidning måste vara exakt det samma som i en broadsheettidning. Tidningar är produkter som utvecklas och vilka annonsmoduler som finns tillgängliga för annonsörerna varierar också från tid till tid. Rädslan för missade annonsintänkter har varit orimligt stor inom vår bransch – åtminstone sett från en tidning som tabloidiserades för åtta år sedan.
Att HS just nu väljer att gå över till tabloid beror enligt chefredaktör Mikael Pentikäinen på att tiden är mogen just nu. Helt säkert är den mognare än någonsin, men mogen vågar jag påstå att den varit länge, om de bara hade vågat. Litet lustigt är det ju trots allt att tidningen som är överlägset störst i Finland, men nästan en miljon läsare varje dag och med en position på annonsmarknaden som andra bara kan drömma om, har tvekat så länge. För faktum är att det HS gör på annonsmarknaden, de tvingas annonsörerna (och i många fall också de andra tidningarna) följa. Så nu kan vi som redan tabloidiserat bara glädjas åt att annonsörerna äntligen kommer att se tabloiden som norm och inte som något konstigt format som de tvingas göra om sina annonser för!
Läser man kommentarerna på hs.fi eller på deras Facebooksida är det många som ondgör sig över förnyelsen men många är också glada och nöjda över den. Med facit på hand kan vi på Hbl säga att läsarna vänjer sig. För Hbl stannade en negativ upplageutveckling upp i och med tabloidiseringen och upplagan uppvisade sedan ett litet plus de kommande åren. Visst var en del läsare missnöjda, men så är det alltid. De flesta vande sig rätt fort. Kommer du själv ihåg hur broadsheet-Hbl såg ut med den ljusblåa vinjetten ”Hufvudstadsbladet” högst upp på första sidan? Visst skulle det kännas konstigt om en sådan HBL damp ner i din postlåda imorgon på morgonen?
I dagens läge med stora omvälvningar i mediebranschen är det bra med utveckling, det är bra att modernisera, tänka om. Tidningen behöver inte alltid se ut som den gjort de senaste tjugo åren. För aderton år sedan började jag min bana inom mediebranschen, på just HS, och då såg tidningen mer eller mindre lika ut som idag. Endel sidor var visserligen svartvita (av produktionstekniska skäl), men första sidans annonsplatser var de samma, avdelningsindelningen den samma.
Jag tror att HS kommer att se ett uppsving i sina sviktande läsarsiffror bara de får sin tabloidversion att sitta, det är bara att gratulera till veckans bästa nyhet inom mediebranschen i Finland! Grattis gamla arbetsgivare – äntligen!
HBL:s läsplatteprojekt
Publicerad: 15/12 10:53Läsplatteprojektet börjar närma sig skedet när vi ska testa live – tyvärr blir det antaligen inte förrän efter julhelgen. Men det positiva är att vi talar om en nedräkning av veckor, inte av månader!
Det har varit en lång väg att gå för att komma så här långt. Det hela började för över ett år sedan då Mediernas Centralförbund sammankallade medlemmarna i Tidningarnas Förbund, Tidskrifternas Förbund och Finlands Förlagsförening till ett möte om elektroniskt läsande. Hbl:s läsplatteprojekt blev en del av det gemensamma, större projektet som siktar på att öka förståelsen för elektroniskt läsande och på sikt komma fram med lösningar som gynnar konsumenten.
Grundförutsättningarna
Innan man sätter igång med ett läsplatteprojekt måste man naturligtvis ta sig en funderare på vad man egentligen ska göra och för vem. Framförallt om man är ett litet bolag med begränsade resurser. Vi konstaterade rätt fort att vi skulle ha nytta av att kunna distribuera tidningen som sådan via en läsplatta till de av våra prenumeranter som bor så pass långt borta att de inte kan få sin tidning till morgonkaffet. Därför föll valet rätt enkelt på att vår läsplatteversion, åtminstone i det första skedet, ska vara identisk till innehållet med papperstidningen – för att se om läsplattorna fungerar som distributionskanal eller inte.
Vi vill alltså överföra hela papperstidningsinnehållet till en platta, artiklar, annonser, bilder, serier – rubb och stubb. Även om en del gurun på området påstår att det måste finnas något mer än bara papperstidningsinnehållet för att det ska locka läsare. Men jag vågar påstå att vi har något av en unik sits, de flesta andra dagstidningar har merparten av sina läsare koncentrerat på ett rätt litet område medan vårt morgondistributionsområde naggas i kanterna allt mer (eller så är de genuint nationella och har då en helt annan kalibers distributionsstruktur med även tryckerier runtom landet). Men det att vi börjar med hela papperstidningen betyder inte att vi skulle ha stängt dörrarna för en läsplatteversion som skulle vara mer som en hybrid mellan papperstidningen och internet, den dagen kommer säkert också.
Plattorna
Kindle (bild: amazon.com)
Ännu förra hösten var läsplattorna som baserade sig på elektroniskt bläck (ett exempel är Kindle, men det finns många andra) den enda reella plattformen, även om det ryktades om ett genombrott för s.k. tablet pc:s, d.v.s. mer datorliknande plattor med lcd-skärm.
Läsplattorna som baserar sig på elektroniskt bläck är utvecklade för bokläsning, och till det passar de bra. Kontrasten på skärmen är behaglig för ögonen även om man läser i timmar och batteritiden blir lång då det inte finns en upplyst skärm som drar ström. Hos bokslukaren har de sin givna plats – det ryms tusentals böcker på en enda platta som väger ett par hundra gram!
Men för dagstidningar känns den svartvita världen litet som att gå tillbaka ett antal årtionden i utvecklingen. Och en följd av att mjukvaran i plattorna med elektroniskt bläck är utvecklad för böcker är att det blir svårt med layout. I princip flödar texten simpelt från vänster kant till höger kant. Lägger man in en bild eller mellanrubrik blir det nytt stycke. Det går helt enkelt inte att leka med spalter, bilder, citat, ingresser osv. som man kan göra på ett papper. Det går visserligen att visa upp pdf:ar som ju kan vara layoutade hur som helst, men då måste det produceras om-lay-outade tidningssidor, en pdf-version för varje skärmstorlek – en för de med 800 x 600 pixels skärm, en för de med 825 x 1200 pixels skärm, en för de med 1024 x 1280 pixels skärm osv. Inte så särdeles smidigt. För det går inte bara att visa upp en miniatyr av papperstidningssida. Då är man tvungen att zooma och det går inte tillräckligt smidigt på en platta med elektroniskt bläck.
WeTab (bild: wetab.mobi)
Efter att iPad presenterades i januari i år insåg de flesta på dagstidningssidan och tidskriftssidan att en tablet pc (pekdator eller surfplatta) är det enda vettiga att sikta sig in på. I snabb takt presenterades flere olika pekdatorer; WeTab, HP Slate, ExoPC, Galaxy Tab och många till.
På en surfplatta kan man göra så gott som vad som helst. För det första har den en färgskärm, den är snabb, den kan visa upp rörlig bild, den kan vara interaktiv, den har ofta inbyggd gps så man kan få innehåll på basen av var man befinner sig… listan tar inte slut i första hand. För en dagstidning ger en surfplatta möjligheter att layouta innehållet på liknande sätt som i papperstidningen (om man vill) och därutöver en hel drös med nya möjligheter. Eftersom pappret inte tar slut på hälft kan man lägga ut alla de bilder som relaterar till en nyhet – i pappret måste man ofta välja bort bra bilder för att de helt enkelt inte ryms med. På surfplattan kan man också ha rörliga bilder och t.ex. producera korsorden så att det går att fylla i och skicka in direkt från plattan. Det är nästan bara fantasin som sätter gränser.
Tekniken
För att dagstidningen ska dyka upp på plattan krävs att det redaktionella systemet ska kunna mata plattan med innehåll. På plattorna måste det installeras ett dataprogram som kan ta kontakt med det redaktionella systemet, ladda ner innehållet till dagens tidning och visa upp det åt läsaren.
För olika surfplattor finns det olika system att förverkliga det här. Det mest slutna är Apples system för iPad, vilket kräver att mjukvaran görs med (eller åtminstone konverteras om till) deras eget programmeringsspråk och att ”programmet” sedan överförs till Apples egen online-butik Appstore, varifrån konsumenten sedan installerar det på sin iPad.
Vi valde att gå en annan väg och utvecklade vår läsplatta med Adobe Air som fungerar på alla vanliga datorers operativsystem (Windows, Mac och Linux) samt på alla surfplatte-operativsystem utom iPad (Windows, Android, Linux, Meego). På så sätt kan samma mjukvara användas på flere olika plattor. Vi vill tro på en mer allmängiltig lösning snarare än att binda oss till en enda tillverkares teknologi. Framtiden får naturligtvis utvisa om det är bara iPad som slår igenom eller om det blir som med datorer och mobiltelefoner att det finns en uppsjö olika tillverkares produkter på marknaden.
Testet
Vårt läsplattetest ska i första hand ske på Åland. Vi har samlat en grupp åländska läsare som kommer att få testa att läsa HBL på läsplatta. Och så har vi samlat en mindre grupp läsare på fastlandet som får fungera som referensgrupp. När testet väl kommer igång kommer ni att få läsa mer om det här på bloggen.
