Inlägg taggade med ‘utveckling’

Fågel Fenix

Publicerad: 30/04 12:02

Jag fick idag frågan om jag tror att dagstidningarna faktiskt är ett sjunkande skepp. Det är naturligtvis den stora frågan som många inom branschen är rädda att ta tag i på allvar. Vem vågar vara den första som ropar högt ”Vi sjunker – rädda sig den som rädda sig kan!”? Man vill ännu tro att de gamla businessmodellerna håller, att snart, alldeles snart, vänder konjunkturen och våra annonsintäkter kommer att stiga igen. Man vill också tro att upplagetappet som det talas så mycket om dessa dagar, senast förra veckan i Yles nyhetssändningar, kommer att plana ut. Men kommer annonsintäkterna att återvända? Kommer pappersupplagan att landa på någon viss nivå och sedan hållas där?

Det är farligt att inte se sanningen i vitögat. Vi måste våga inse att vi står inför en så stor strukturförändring att det inte mera är möjligt att bara hoppas på att allt blir bra då konjunkturen svänger.

Vi sjunker. Och vi måste inse det. Vi sjunker om vi inte klarar av att identifiera hur dagens (och morgondagens) mediekonsumenter vill ta del av vårt innehåll. Mediekonsumenterna idag står inför ett enormt utbud av olika typer av innehåll, levererat i olika kanaler. Vill man så kan man lyssna på radio, se på tv eller film eller ta del av dagstidningsinnehåll med vilken apparat som helst. Varje mediehus, må så vara dagstidning, reklam-tv eller public service, måste känna sin målgrupp på pulsen och ta reda på hur innehållet bör serveras. Vi måste våga dö litet för att kunna återuppstå som Fågel Fenix, i ny skrud med sikte på framtiden. Det som har varit är inte mera. Det finns ingen återvändo till den svartvita broadsheet-tidningen. Det finns ingen återvändo till enbart tablåbaserade tv-sändningar. Det finns ingen återvändo till monopol på nyheter.

Däremot har vi en strålande framtid framför oss med ett enormt utbud av innehåll i olika vackra former och färger. Nyheter producerade av skickliga journalister i skrift, bild och ljud. Korta snabba nyheter och långsammare mer analyserande nyheter. Vi måste bara våga se framtidens mediehus som en supermarket med otaliga produkter på hyllorna som kunden kan plocka åt sig själv i precis den kombinationen han eller hon önskar. Och för den som så önskar; en färdigt packad matkasse med ett urval produkter och recept som garanterar en god middag – eller en givande medieupplevelse!

 

 

 

Duktiga studerande!

Publicerad: 19/04 15:12

På torsdag samlades 150 studerande på Handelshögskolan vid Åbo Akademi för att presentera hur de tror framtidens mediekonsumtion ser ut. Uppdraget var att på basen av föreläsningar och insamlad information, egenhändigt gjorda intervjuer och workshopar kring framtidsscenarier och storytelling ta fram en vision för framtiden och samtidigt komma med rekommendationer åt HBL om hur vi bör förbereda oss för framtiden. Studerandena använde alltså HBL som case och i egenskap av uppdragsgivare var jag på plats för att höra resultaten.

Framtidsvisionerna hade ett spann på 5, 10 eller 15 år. Det var spännande att se att en del av grupperna ansåg att papperstidningen är passé redan om fem år medan andra trodde den finns kvar ännu om 15. Gemensamt för gruppernas tänk var ändå att de flesta trodde på en allt mer digitaliserad värld och att stora delar av mediekonsumtionen kommer att ske ”on the go”,  då mediekonsumenten är på väg från en plats till en annan. De allra flesta uppmärksammade också behovet av allt mer personifierad information och tänkte sig att framtidens mediekonsument inte nöjer sig med att betala för sådant som han/hon inte använder. Hur själva medieprodukten än kommer att se ut så ska det vara möjligt att få en skräddarsydd tjänst.

Uppdraget var inte att visionera framtida medieapparater, men i mångas visioner fanns modernare versioner av läsplattan, smarta speglar, Google Glasses, interaktiva bord (de är här i sommar!), smartmobiler, ihopvikbara plattor, smarta bilradion mm. Det viktiga skulle ändå vara att oberoende av vilken apparat mediekonsumenten använder så är innehållet skräddarsytt. Det ska också gå att börja läsa/lyssna/titta på en apparat och senare fortsätta på en annan, utan att själv behöva bläddra fram till rätt ställe – tjänsten ska hålla reda på vad man redan läst och vad som eventuellt uppdaterats sedan senast.  Nyckelordet här är smidigt!

Jag är väldigt imponerad över det studerandena presenterade och vi kommer definitivt att lägga en del av det bakom örat när vi tar vår utveckling framåt. Bra jobbat!

 

 

Levande bild i papperstidningen?

Publicerad: 07/09 16:12

Gratistidningen Metro i Sverige har testat sk. augmented reality, i samband med sina papperstidningar. De började i maj i och har redan 5000 användare per vecka, när de når 10000 ska de kommersialisera tjänsten.

 

Med Augmented reality avses att man via mobilen eller surflpattan lägger en ”digital dimension”  till något i den verkliga världen. Ett exempel är turistguider som med hjälp av mobilens/surfplattans gps håller koll på var du är och kan leverera dig information om vad det egentligen är för byggnad eller staty du står och tittar på, var du hittar närmaste restaurang eller metrostation mm. En rolig app i den genren är Wikitude, som samlar info från fler olika ställen, här ett exempel på hur det ser ut då man står utanför vår redaktion och tittar mot köpcentret Forum .

 

Det svarta W:et står för Wikipedia och anger att det finns en Wikipedia-artikel om stället. Klickar man på den får man upp en liten ruta med kort info, klickar man vidare kommer man till riktiga Wikipedia. Man kan också ställa in Wikitude att visa restauranger, twitterflöden, Flickr-bilder mm. Tjänster som berikar verkligheten gör resandet (eller varför inte besöket i grannstaden) mycket intressantare.

Augmented reality kan också berika olika broschyrer och kataloger som i kombination med en applikation på mobilen/surfplattan kan ge dig mer information om produkterna. Ikeas nyaste katalog, den för år 2013, innehåller augmented reality, man kan kika innanför skåpdörrarna i katalogen, se på bildspel mm.

 

I Metro Sveriges tappning kan ett foto i tidningen bli ett bildspel eller en film, artiklar kan kopplas till sociala medier och musikrecensionerna kan leda direkt till låten i Spotify. Idén är den att Metro-läsaren laddar ner en Metro app på sin telefon som varje morgon uppdateras med innehåll som relaterar till dagens tidning. När läsaren sedan sitter i bussen och läser sin Metro tar han/hon fram telefonen, öppnar appen och kommer via den åt extra material. Speciellt populärt har filmer och bildspel varit.

 

Jag tycker det är bra att det testas på olika sätt att kombinera olika medier även om en del kanske fnyser åt Metro just nu. Om ingen testar kan vi inte veta vilken av alla modeller som är den som fungerar. Kanske Metros modell lever länge, vem vet? Mycket möjligt utgör den en katalysator för andra idéer varav någon sedan blir den riktigt stora grejen. Vad tror du? Vill du se Hbl-filmer i din mobil/surfplatta? Vad skulle du säga om Hbl:s ledare i videoformat t.ex? Eller en annonsfilm istället för bara stillbilden i tidningen? Eller ett bildspel med extra bilder som inte rymdes i tidningen?

Boken som läser dig

Publicerad: 17/07 13:36

Att läsa böcker via läsplattor och surfplattor är väldigt behändigt. Man slipper släpa på tunga böcker och apparaten kommer automatiskt ihåg vilken sida man blev på. Blir man sugen på att läsa vidare i tåget på vägen till jobbet men plattan blev hemma hos den semestrande familjen så är det bara att plocka fram mobilen och läsa vidare, mobilen vet hur långt man kommit på plattan. Coolt!

Och praktiskt. Inget mer bläddrande hit och dit och smygtittande på kommande sidor av misstag.

 

Läser man på en platta kan man enkelt göra egna anteckningar i boken och också dela med sig av sina anteckningar eller understreckningar med vänner i sociala medier eller i en bokcirkel. Man kan också använda uppslagsbok för svåra ord (på engelska).

 

För statistikintresserade bokmalar finns funktioner som visar hur länge man i snitt läser per dag eller vilken läshastighet man i snitt håller osv. Olika bokapplikationer erbjuder olika finesser. Kobo är en bokapplikation med fin statistik:

 

När man läst färdigt, är det busenkelt att fortsätta på nästa bok i samma serie. Bara ett par klick så är man i bokhandeln och ett par klick till så följande bok på plattan (eller i mobilen). Och så läser man vidare.

 

Alla dessa finesser möjliggörs av att plattan och mobilen står i kontakt med en server någonstans på internet. Servern håller koll på vilka böcker som är nerladdade till vilken apparat, hur långt den enskilda läsaren har läst på vilken bok, när han/hon började läsa, slutade läsa osv. På så sätt kan applikationerna rita vackra grafer över hur du brukar läsa, rekommendera böcker åt dig som du kanske gillar (eftersom andra som läst liknande böcker som du gillat dem) och hövligt erbjuda sig bläddra fram till rätt ställe i boken åt dig.

 

Vackert så. Jag gillar rekommendationerna och jag gillar bekvämligheten i läsandet. Statistiken bryr jag mig inte om, inte heller att dela med mig av mina åsikter om böckerna i någon bokcirkel. Jag läser böcker för min egen skull, för att själv få en upplevelse och för att koppla av. Eller för att filosofera en aning eller fördjupa mina kunskaper. Det ska inte vara någon tävling, vare sig mot andra eller mot mig själv. Ibland läser jag snabbt, när jag har möjlighet till det och har en intressant bok framför mig, ibland blir långa pauser mellan lässtunderna. Att en server någonstans på internet har redan på hur jag läser kvittar. Det är bara en liten del av det jag läser som jag läser i elektronisk form, någon storebrorsrädsla har jag inte.

 

Men visst vet applikationsmakarna såsom t.ex. Amazon en hel del om sina läsare. Barnes & Noble, den stora bokhandeln  i USA som ett par år sedan lanserade sin egen läsplatta Nook, ska börja utnyttja datan de har för att hjälpa förlagen och författarna (och sin egen position på marknaden förstås). Genom att analysera Nook-läsardata kan de identifiera ställen i böckerna där läsarna tenderar att tröttna och vill delge den här informationen till förlag och författare så att de kan skriva bättre böcker. Om det här är en bra utveckling eller ett intrång på författarens konstnärliga integritet kan ju diskuteras. Och datasekretessivrare menar att enskilda individer som läser böcker i elektronisk form måste kunna garanteras anonymitet. Men visst ligger det något spännande i de nya möjligheter applikationernas lagrade data kan tillföra till bokläsandet?

 

Du visste t.ex. säkert inte att genomsnittstiden för att plöja igenom George R. R. Martins tusensidiga fantasiroman ”A Dance With Dragons” är bara 20 timmar? Eller att de flesta som börjar läsa den faktiskt läser den till slut? Och vad gör Nook-läsarna som läst slut den första boken i Hungergames-trilogin så fort de nått slutet? Jo, de laddar ner följande bok i serien. Tidigare har förlag och författare bara kunnat gissa sig till folks läsbeteende, om de sträckläser boken eller inte, om de alls bryr sig om förorden eller inte. Men nu finns svaren att tillgå. Läs mer i Wall Street Journal: Your E-Book Is Reading You.

Algoritmer

Publicerad: 29/05 18:35

Vad har algoritmer med medier att göra? Jag vet en del om saken, men ska lära mig ännu mera de kommande två dagarna:

Varje år i slutet av maj arrangeras Nordic Local Media Conference i Stockholm. Arrangör är Wan-Ifra, World Association of Newspapers and News Publishers. Det är en bra konferens med deltagare från alla nordiska länder, och ofta också någon enstaka balt, polack eller tysk. Talarna brukar vara jämnt fördelade mellan de olika nordiska länderna med någon enstaka mer långväga gäst. Programmet brukar vara riktigt bra, och handla om dagsaktuella ämnen inom medievärlden.

Nu är det dags igen, och i år är HBL välrepresenterat, dels talar Johanna Törn-Mangs om vår HBL+ -satsning, dels modererar jag själva konferensen. På agendan finns speciellt två presentationer som jag med spänning ser fram emot; Mikko Koskinen från Scoopinion, en ”crowdcuration”-nyhetsaggregator och Thomas Schnoor från Nugg.ad som sysslar med real-time bidding för annonsutrymme. Båda helt nya koncept som har potential att påverka de traditionella medierna.

 

Scoopinion är ett finskt start-up bolag som utvecklat en slags rekommendationstjänst för nyheter på webben. Rekommendationstjänster finns det gott om, som endera lyfter fram artiklar på basen av det du själv läst tidigare eller på basen av vad folk i allmänhet läser. Scoopinion skiljer sig från mängden genom att tjänsten lyfter fram artiklar som läses länge och grundligt. Det här kan de mäta med hjälp av en algoritm de utvecklat. Även det du själv läser påverkar resultatet på så sätt att Scoopinion så småningom lär sig vilken typ av artiklar du gillar (på basen av det du läser på  webbsajter som omfattas av deras i sin tjänst). Då blir tjänsten bättre på att erbjuda dig artiklar som gillats av andra personer med liknande läshistorik som du. Scoopinion är ännu i closed beta -fas, men den som är intresserad av att testa kan be om en invite, de lär vilja ha fler användare.

 

Real-time bidding är ett koncept som handlar om att auktionera ut webbesökaren i realtid till den annonsör som betalar mest. När en person som är intresserad av t.ex. resor surfar in på en sajt vars annonsutrymme säljs via real-time bidding startar en budgivning annonsörer emellan om vem som får visa sin annons  åt personen ifråga. Den annonsör som betalar mest får visa sin annons. För att det här ska fungera smidigt behövs naturligtvis ett rigoröst maskineri i bakgrunden; dels måste sajten känna igen personen och veta att han/hon är intresserad av resor. Dels måste det finnas ett system för annonsörerna att lägga upp sina anbud och sitt annonsmaterial så att allt kan skötas i realtid. I praktiken handlar det förstås inte om att en enskild person sitter någonstans och väntar på att budgivningen ska starta, utan precis som på börsen har mäklaren (en algoritm på en server någonstans) koll på vilken annonsör som är villig att betala mest för just den här typen av ögonpar.

 

Algoritmerna, den smarta koden som kan räkna ut vad som intresserar vem, är i nyckelroll i båda de ovannämnda fallen. Algoritmerna i sig slår inte ut kvalitativ journalistik (inte ens StatMonkey!) men algoritmer kan hjälpa både läsaren och annonsören att hitta rätt i framtiden. Läsaren får enkel och snabb tillgång till kvalitativt innehåll och på köpet annonser som intresserar. Och annonsörer når äntligen de ögonpar som verkligen är intresserade av det annonsören vill sälja.  När blir det här vardag? Och vilka aktörer är det som står bakom algoritmerna och som upprätthåller tjänsterna? Hittar mediebolagen nya ben att stå på, nya sätt att prissätta innehållet, eller blir andra aktörer återförsäljare av medieinnehållet? Det återstår att se.

HBL+ tar form

Publicerad: 05/04 13:49

Sakta men säkert tar HBL+ form. Det är många olika saker som ska föras framåt samtidigt. Just nu jobbar vi med version två av layouten och strukturen. Parallellt jobbar vi med de journalistiska linjedragningarna finslipas och olika tekniska lösningar utvärderas.

Att layouta en tidning för pekdatorer är en helt annan femma än att layouta en papperstidning. En pappertidning är rätt rättfram: Den har en första sida, den har en sista sida och sidstorleken är den samma på s. 3 som på s.24. Alla vet hur man läser en dagstidning, man bläddrar:

YouTube Preview Image

Att layouta någonting för ”paddan” utgår från helt andra premisser. Det är inte sagt att läsningen ska vara lineär, så att man alltid börjar på ett ställe och slutar på ett annat och däremellan har bläddrat igenom alla sidor. Alla sidor behöver inte heller vara lika stora. Somliga sidor kan vara animerade eller innehålla interaktiva element medan andra sidor är statisk text eller bilder.

Andra frågor man måste ta ställning till är om och hur i så fall den nya pekdatorprodukten visuellt ska likna pappersprodukten eller webben? Ska den utnyttja samma färgskalor, typsnitt, stil? I viken utsträckning ska element från andra produkter i samma familj ingå?

Här är några bilder på den första versionen som testades i vintras:

Personerna som fick testa Hbl+ ansåg att den liknar Hbl på ett positivt sätt, de kände igen Hbl-stilen och kände sig du med produkten. Det bästa av allt var att de kunde tänka sig att Hbl+ skulle ha en plats i deras vardag! Men visst hade de förbättringsförslag också. På basen av dem har vi ändrat både i själva konceptet och i det visuella. Vi har gjort navigeringen mer logisk och förenklat artikelhelheterna så att det blir lättare att greppa vad som ingår. Hbl+ ska läsas, inte bläddras i eller skummas igenom, och upplägget ska stöda det.

Det som vållar mest huvudbry just nu är själva strukturen. Ska det finnas avdelningar – och ska de i så fall vara de samma som i pappersprodukten? Ska läsningen vara helt lineär som i en papperstidning så att man bläddrar vidare från sida till sida eller ska det vara mera som en webbsida där det lätt går att hoppa från en avdelning eller artikel till en annan? De här frågorna dryftade vi förra veckan med en litet större intern grupp, en grupp vi kallar framtidsgruppen. Och det tar oss igen ett steg vidare på stigen till en färdig produkt.

 

Vemodigt att lämna Akvariet

Publicerad: 05/12 15:55

Här på Mannerheimvägen 18 har vi två mötesrum vi kallar Akvariet – Akvariet i fjärde våningen och Akvariet i femte våningen. Femmans akvarium har under november månad agerat tillfälligt arbetsrum för oss som jobbat på Hbl+. Kärntruppen har bestått av Marita Granroth (visuell chef), Carl-Gustav Lindén (ledarskribent) och mig själv. Det är vi tre som suttit i akvariet en månad. Ibland har vi vågat oss utanför akvariet – vi har träffat några läsare och icke-läsare och vi har träffat en guru eller två. Vi har pratat med forskare på Konstindustriella högskolan och med andra mediepersoner. Dessutom har vi haft frekventa besök av en hel del eget folk, chefred, sportchef, personer från vår enhet för digitala medier och personer med visuellt öga. Några gånger har vi samlat ihop vår interna ”referensgrupp” som bestått av personer från olika avdelningar som önskat vara med och tycka till.

Men nu är det slut. I morse plockade jag ner våra upplimmade klipp-och-klista-försök, våra skisser på sidindelningar och våra funderingar kring pudelns kärna. Det som återstår just nu är att Marita petar litet i de visuella detaljerna och att Anton Hemnell, vår webbutvecklare, trollar ihop allt till ett paket vi kan visa åt en grupp potentiella HBL+ -läsare. Sedan får vi se om vi tänkt rätt eller inte.

Det är vemodigt att flytta tillbaka till den egna vrån igen. Det har varit en intensiv månad med otroligt mycket tänkande, argumenterande (men vi har inte blivit osams på riktigt!), lärande, filosoferande, petande i detaljer men också målande med stora penseln. Det har varit givande att jobba tvärs över ”avdelningsgränserna” med kolleger som inte räds att berätta sin egen synvinkel på saken. Alla har vi dessutom haft olika kontakter som vi utnyttjat i arbetet.  Att nu återgå mer till det normala känns bra på så sätt att jag äntligen har tid för ”allt det andra”, som mer eller mindre fått vänta i en månad. Blommorna i mitt eget rum lär också bli nöjda över att någon tänder lampan och vattnar dem igen. Och för ergonomins skulle är det trevligt att vara tillbaka till en normal arbetshörna igen, höger arm började redan litet protestera…

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • oktober 2018
    M T W T F S S
    « Oct    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • Etiketter

  • Kategorier