Inlägg taggade med ‘krissituation’

Barn och hemskheter

Publicerad: 16/04 15:24

Dagens stora mediehändelse är terrorrättegången i Oslo. De stora mediebolagen bevakar den i realtid på sina webbplatser (Hbl, HS, m.fl.), och NRK, det norska rundradiobolaget filmar och bl.a. YLE streamar det live. Tv-nyheterna ikväll kommer att behandla rättegången och morgondagens dagstidningar likaså.

Terrorattacken i fjol somras var så ofattbar att det är alldeles rätt och riktigt att rättegången också får uppmärksamhet. Det är viktigt att vi kollektivt får behandla det ofattbara. Lena Skogberg sade det bra i sin M18-kolumn ”Sorgens språk” i söndagens tidning – ” ‘Sorgejournalistik’ kan ses som en modern form av vägledning och gemenskap”.

Som småbarnsmor har jag en vädjan till er alla med små barn i er omgivning: Kom ihåg att de små inte alls har samma förmåga som vi vuxna att ställa saker i perspektiv. De fattar inte att det var en engångsföreteelse, att det handlar om en sjuk persons handlingar.

NRK var föredömligt snabba i somras med att gå ut med hur man ska diskutera katastrofer med barn:

  • Var lyhörd för hur mycket barnet självt vill veta och hur det upplever katastrofen
  • Om barnet är oroligt ska man tala med det om katastrofen, men ändå inte pracka på mer ångestbringande information än barnet själv frågar efter.
  • Skydda barnet från bildmaterial och i synnerhet från att se upprepade videosnuttar i alla tv-yhetssändningar. Levande bilder och ljud av människors nöd sätter mycket djupare spår än att bara höra fakta och se stillbilder.

Vi vuxna kan vänta tills barnen lagt sig – vi måste inte se (eller lyssna) på nyheterna då barnen är vakna. Allt finns kvar på webben, för att konsumeras vid en litet vettigare tidpunkt. Så vänta litet, trots att det kan kännas svårt för en newsjunkie.

Man varken kan, eller ska, censurera verkligheten för barn, men vi behöver inte mata dem med hemskheter heller. Det är vi föräldrar som bär ansvaret för hur vi uppfostrar – men också för hur vi medieuppfostrar våra barn. Vi ska lära dem om vad som är trovärdigt och vad som inte är det, vad som är saklig journalistik som är värd att ta till sig och vad som är bara skvaller och skräp – källkritik alltså. Men likväl är en del av medieuppfostran att lära och låta barnen konsumera endast sådant innehåll som är avsett för dem.

I Breivik-rättegången är det värsta bildmaterialet inte offentliggjort och även om det visas för rätten så visas det inte i  NRK:s livefeed. Men att följa med rättegången är makabert nog trots det.

Värd att notera är norska Dagbladet som valt att högst upp på sidan lägga en knapp som rensar hela sajten på Breivik-material. Överst bilden på den orensade sajten såsom den ser ut när man kommer in på den via dagbladet.no:

Högst upp på sidan finns en rensaknapp med texten ”Forside uten 22. juli-saken”:

Alltid behöver man som sagt inte frossa i hemskheterna och jag kan tro att många norrmän fått nog av terrordådet. Jag tycker att det är bra att Dagbladet utnyttjar tekniken med taggade nyheter för att på teknisk väg kunna erbjuda en sajt utan dessa hemskheter. Även om jag lyfter på hatten att de kommit på att använda tekniken till det här så hoppas jag att vi inte behöver se det alltför många gånger i framtiden.

 

 

Var var du när…?

Publicerad: 15/03 16:53

Var var du när du fick höra att Palme mördats, om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, om att Estonia sjunkit, att Prinsessan Diana förolyckats, om WTC, om tsunamin i Thailand, att Michael Jackson dött, jordbävningen i Haiti, vulkanutbrottet på Eyjafjallajökull på Island, om den japanska jordbävningskatastrofen?

Många av oss kommer precis ihåg det, var man var, ur vilket medium man hörde det först. Själv är jag just så gammal att jag kommer ihåg Palme och Tjernobyl. Om Palme hörde jag i radion, en lördag morgon om jag inte missminner mig. Detsamma gäller för Estonia och WTC. Om Prinsessan Diana hörde jag först på tv (på stugan) och om Michael Jackson hörde jag först på Facebook. Det är spännande hur vissa nyheter etsar sig fast i minnet så att man kommer ihåg hela situationen.

Häromdagen växlade jag, min kollega och hennes en bekant några tankar kring det här – på Facebook, var annars? Det vi kunde konstatera var naturligtvis att internet har tagit över mycket av informerandet i krissituationer. Och det har gått snabbt.

När Palme blev mördad 1986 fanns inte internet för den stora allmänheten, utan det var radio och tv som gällde under den första dagen medan tidningarna naturligtvis följde upp dagen efter (och har fortsatt med det ända till denna dag). Det samma gällde Tjernobyl senare samma vår.

När Estonia sjönk i september 1994 var medieuppbådet stort, och jag tror de flesta av oss kommer ihåg tv:ns bilder på det höstliga havet med guppande livflottar, helikoptrarna som räddar de nödställda och de frusna överlevande som hämtades i land. Tidningarna följde naturligtvis upp de kommande dagarna. 1994 fanns redan internet tillgängligt för allmänheten, men då handlade det mest om de första trevande stegen för webbsidor och e-post. Nyheter var det inte tal om att den stora allmänheten skulle konsumera via webben då ännu. Ännu 1997 när Diana dog var medierna knappt närvarande på internet. Nedan en bild på Expressen från 1997, tyvärr inte just från 31 augusti, men såhär såg deras webbsidor ut då:

I september 2001, när WTC-tornen utsattes för terrordådet, var internet redan vardagsmat, men medierna tänkte ännu mer på sina traditionella kanaler än internet. Själv kommer jag precis ihåg hur jag på eftermiddagen satt i bilen på väg hem från stan och hörde om dådet i radion. Istället för att åka hem åkte jag till jobbet där jag hade bättre internetuppkoppling än hemma. Där surfade jag in på webben och letade reda på webcams på Manhattan. Tyvärr funkade de inte så länge. TV hade den bästa bevakningen, med de hemska filmsnuttarna om flygplanen och de rasande tornen. Själv kommer jag också tydligt ihåg en filmsnutt där människor sprang undan damm- och skräpmolnet längs med en gata i New York. Såhär såg Dagens Nyheters webbsajt ut då:

Tsunamin i Thailand 2004 var nog ännu den mest tv:ns show. Tians nyheter innehöll ingenting annat de första tre (?) dagarna. Det hela hände visserligen på mellandagarna och det var väl antagligen nyhetstorka, men ändå. De traditionella medierna började hitta sin roll på webben, t.ex. Dagens Nyheter levererade ny information till publiken i en jämn ström och lade upp tjänster där svenskarna kunde söka efter anhöriga mm.

Se hela första sidan från 29.12.2004 här (den är lång).

År 2007 kom Facebook, även till Finland. I början var FB bara just precis det det var ämnat att vara – ett forum för vänner att hålla kontakt. Men den vägen började också nyheters spridas. I dagens läge räcker det inte länge innan någon av ens bekanta skriver om saker som hänt. Vem av mina vänner som var den första att notera att Michael Jackson dött i juni 2009 kommer jag inte mera ihåg, men jag vet att jag var på sommarstugan och läste det via mobilen.

Sedermera har även medierna hittat Facebook. När folk ”gillar” eller blir ”fans” av ett mediebolags FB-sida dyker mediernas statusuppdateringar upp bland de egna vännernas. Nyheterna kommer närmare läsaren och han/hon kan kommentera dem och dela dem vidare med sina vänner. Ibland uppstår det riktigt långa diskussioner kring en nyhet på Facebook. På så sätt gör de sociala medierna också nyheterna mer sociala, det är lättare att kommunicera med redaktionen eller med andra som är intresserade av samma sak (fast man kanske inte känner dem):

Facebook används numera också som informationskanal av flera företag. Under vulkanutbrottet på Island ifjol använde en del flygbolag flitigt Facebook för att kommunicera med sina kunder och informera om läget. När en kund ställde en fråga och fick ett svar var de många andra kunder som kunde läsa svaret samtidigt – mycket smidigare än att svara på dem en och en per telefon. På samma sätt har nu den finländska ambassaden i Japan informerat fint om läget i Japan:

Idag, fyra dagar efter jordbävningen i Japan, kan vi konstatera att de traditionella medierna faktiskt hittat internet och FB. Det länkas friskt till amatörvideon och andra nyhetskanaler, till Facebook mm. Saker som har sin givna plats på webben, men inte nödvändigtvis platsar i papperstidningen. Nyheterna skrivs t.o.m. (!) ibland i första hand för webben och i andra hand för papperstidningen.

En kort genomgång av några mediers rapportering på webben och FB idag ger vid handen att (om jag bara räknat rätt):
HBL har hittills idag skrivit 18 webbnyheter om Japan, varav 6 finns på FB.
VG Nett : 13 webbnyheter, varav 5 på FB.
HS: 21 webbnyheter, varav 4 på FB.
Aftonbladet: Massivt paket med live-tv, live-chat mm. på webben, 2 nyheter på FB

Aftonbladets står i klass för sig när man jämför de nordiska traditionella mediernas rapportering från Japan. De har för den här katastrofen tagit i bruk sitt ”superlive”-koncept att rapportera från stora händelser såsom svenska Melodifestivalen m.m. Det innebär att de finns närvarande på många olika kanaler och utnyttjar många olika teknologier simultant. Kolla själva live här. Så här såg det ut för några minuter sedan:

Alla bilder på de gamla sidorna är hämtade från sajten http://waybackmachine.org som sparat gamla internetsidor sedan slutet på nittiotalet. Det är roligt att gå tillbaka och kolla hur det såg ut för ett antal år sedan, och skratta åt att det ju är ”hopplöst gammalmodigt” – kolla bara på de tidigaste arkiverade bilderna på Hbl… det är ju så man skäms. Men följdfrågan blir ju: Hur ser det ut tio eller femton år framåt i tiden? Inte hade vi kunnat drömma om en ”superlive”-rapportering år 1996 – eller hade vi? Hur ser krisrapportering ut år 2026?

 

 

Papperstidningen är ohjälpligen efter då det gäller att rapportera i realtid. Även webbsidorna är långsamma i sn rapportering. Det inser man speciellt i krissituationer som den vi har i Nordafrika just nu.  För den språkkunnige är den snabbaste kanalen Twitter, Bambuser eller Youtube.

Knappra in t.ex. ”Egypt”  på Youtube och välj de videon som är uppladdade det senaste dygnet. I skrivande stund är de 3800 st.

Egypten-flödet på Twitter är så snabbt att man omöjligt kan följa med allt, nya tweets ofta flere gånger per sekund:

Den egyptiska regeringen har gjort sitt bästa för att stänga ut omvärlden, men kanalerna är så många i dagens läge att det i praktiken är omöjligt.

Ett tredje sätt att dela med sig är att i realtid streama från mobilen eller webcam, via t.ex. Bambuser. Här är en live-sändning (på arabiska antar jag) från Egypten. Startade 34 minuter sen. Streamen blir kvar på Bambusers sajt även efter att livesändningen är slut. [Kommentar 30 min senare: sändningen, som verkade vara en vidarelänkad feed av Al Jazeera på arabiska bröts. Men idén består: vem som helst kan streama live med sin mobil via Bambuser. Al Jazeera på engelska sänder live här]

Dessa ”nya” kanaler får mer genomslagskraft för varje större kris. Det är hög tid för oss traditionella mediebolag att fundera på hur vi kan utnyttja dessa kanaler för att serva vår målgrupp.

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • december 2018
    M T W T F S S
    « Oct    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • Etiketter

  • Kategorier