Arkiv för ‘framtiden’ kategorin

Tidningsälskare utan plattor

Publicerad: 26/08 15:31

De allra trognaste tidningsläsarna är mogna personer med oftast rätt hyfsad privatekonomi. Barnen har flyttat hemifrån och bostadslånet börjar vara betalt. Så man skulle tycka att just den här gruppen försett sig med surfplattor som man kan ta med sig till vintersemestern i Thailand eller Spanien och till sommarstugan ute på kobben för att kunna surfa på webben och läsa sin dagstidning.

Men så är det inte, de allra trognaste tidningsläsarna har sämst med plattor. Och däri ligger en utmaning för oss tidningsbolag, om vi på sikt tänker oss att papperstidningen inte kommer att distribueras i pappersform mera. Vi kan ju inte riskera att tappa de trognaste av våra läsare, det skulle vara som att såga av den gren vi sitter på. För bara en dryg vecka sedan sade KSF Medias vd Henrik Johansson att han inte tror att Hbl distribueras i pappersform år 2020. Om sju år. Jag, som älskar papperstidningen även om jag läser mina morgontidningar på iPad, vill inte riktigt tro att vi inte skulle ha någon papperstidning alls om sju år. Däremot är ett troligare scenario att tidningen till exempel utkommer i pappersform bara i ett begränsat område nära tidningens utgivningsort eller enbart till veckosluten. Det finns två tankegångar som stöder det här:

1.  Tidningsdistributionen är alldeles för dyr för att det ekonomiskt ska löna sig att distribuera tidningen till orter som ligger långt borta. I Sverige har en del tidningar börjat med extra distributionspålägg (senast ut är Dagens Nyheter) också för inrikesprenumerationer, ju längre bort du bor från utgivningsorten, desto mer betalar du. Tyvärr har det enligt hörsägen haft negativ effekt på tidningsupplagorna (inte på DN utan på andra bolag som testat det). En liknande reaktion fick vi också av våra egna läsare på Åland för några år sedan innan vi startade med vår läsplatteprojekt där, 40 % av läsarna meddelade att de hellre säger upp sin tidningsprenumeration än betalar ett portotillägg. Det verkar som om tanken om att en tidningsprenumeration inte ska få variera i pris beroende på var i landet man bor sitter djupt rotad.  Då blir kanske det enda alternativet att distribuera tidningen digitalt till läsare som bor längre borta.

2. Många läsare hinner inte mera läsa sin tidning på vardagarna lika ingående som på veckosluten. De som hittat till surfplatteversionerna av tidningen läser den kanske på bussen eller tåget eller under lunchrasten på jobbet. (Fast här måste jag konstatera att det visserligen också finns en nisch för surfplatteversionen hos dem som har en bråd morgon hemma med barn som ska iväg till skola eller dagis och har en postlåda som ligger utomhus – tidningen ”dimper ju ner” på plattan i ett radhus/egnahemshus på samma sätt som den dimper in genom brevinkastet i ett höghus. Då hinner man kanske snabbt ögna igenom tidningen även på vardagsmorgnar.) Men allt fler läsare läser tidningen enbart på veckoslut och klarar sig bra med nyheter via internet, radio och tv på vardagen. Därmed minskar vardagsupplagorna och enhetspriset för tryck och distribution går upp. Så att ge ut tidningen i digital form  på vardagarna också för den minskande mängden vardagsläsare är ekonomiskt mycket lönsammare än att ge ut den i pappersform.

Ingen av oss har förstås en kristallkula att kolla upp framtiden i, men jag tror att vi i första hand kommer att se ”papperslösa” vardagar och först någon gång, betydligt längre i framtiden än 2020, en helt papperslös dagstidning. Och det här i första hand för att papperstidningen ÄR en bra produkt, läsarna vill ha tidningen i pappersform på veckosluten. Många (de flesta?) läsare skulle välja att ha tidningen i pappersform alla dagar, men om ekonomin inte går ihop måste vi tidningshus kanske börja strypa pappersdagarna. Så utmaningen är att få våra papperstrogna läsare att hitta till de digitala produkterna. Jag utmanar just dig som läser det här att pröva på att läsa tidningen på en platta. Jag tror du kommer att märka att tidningen är alldeles okej också på plattan, i många fall till och med bättre, då den går att ta med överallt (och det utan extra distributionstillägg).

Internet är inte boven i dramat

Publicerad: 15/08 14:09

Den minskade konsumtionen av dagstidningar ska inte tillskrivas internet. Det är inte internet som gör att folk läser mindre dagstidning än tidigare. Det är vårt jäktiga liv som kör över dagstidningen. Detta enligt en skotsk mediekonsult vid namn Jim Chisholm som talade vid en mediekonferens i Bangkok i sommar. Chisholm menade att trots att allt flera läser sina nyheter via webben är det inte de snabba nyheterna som äter papperstidningsläsandet utan det att vi nuförtiden fyller vår fritid med så många aktiviteter att vi helt enkelt inte har tid för papperstidningen. Det här syns också i upplageutvecklingen i Finland. Tappet var stort redan innan alla nyhetssajter på internet.

 

Att välja bort dagstidningen och fylla tiden med andra aktiviteter är kanske inte ett medvetet beslut för alla, men när man är allt mer jäktad så nöjer man sig lätt med snabba nyheter på webben eller med att bara lyssna på nyheterna på radion eller tv. Man nöjer sig med mindre. Det är inte samma sak att läsa en tidning som att skumma igenom webbnyheter. Visst finns det mycket innehåll på webben, men (de allra flesta) konsumenterna har inte tagit det till sig. Skulle nyheterna på internet vara ett fullvärdigt substitut för papperstidningen så skulle konsumtionsmönstren också vara liknande. Men det är det inte. De flesta som läser en papperstidning läser den i 20-30 minuter och läser minst hälften av innehållet, många läser så gott som allt. På webben är skummar många bara igenom första sidan på webbsajten och de som läser ”mycket” läser några artiklar.

 

Webben fyller ett helt annat behov än dagstidningen, webben ger de snabba nyheterna medan dagstidningen är den som samlar det som är viktigt och lägger det i ett sammanhang. Fast det här visste vi ju redan. Frågan ur ett mer samhälleligt perspektiv är om samhället mår bra av att individerna väljer bort förklaringen och bara nöjer sig med rubriker. För samhället är det viktigt att medborgarna är tillräckligt välinformerade för att kunna bilda sig uppfattningar om aktuella ämnen.  För mediehusen, som i de flesta fall är ute efter ekonomisk vinning, är det egentligen egalt om läsarna läser en papperstidning eller om de läser innehållet på webben eller på en surfplatta eller någon annan framtida plattform. Det viktiga är att läsarna läser. Och att de engagerar sig tillräckligt med innehållet för att vilja betala för det och för att attrahera annonsörer.

 

Att lägga ut fler artiklar på webben är inte allena saliggörande. Trots att det finns en hel del innehåll på webbsidorna redan idag läses det inte närmelsevis lika mycket som innehållet i papperstidningar. Vad ska mediehusen då göra för att få läsarna att läsa mera igen? Engagera läsarna. Engagera läsarna oberoende av vilken plattform läsaren väljer att läsa sitt innehåll på.  Mediehusen måste bevisa för läsaren att de är relevanta för honom/henne, att det lönar sig för honom/henne att lägga en kvart till om dagen på medieinnehåll av hög kvalitet. Mediehusen måste lära känna sina läsare och sin målgrupp bättre. Vad är viktigt för dem? Vad vill de att vi skriver om? När och hur vill de läsa innehållet? Hur ska det presenteras? Speciellt viktigt är det att hålla koll på de personer som hör till målgruppen men valt att inte läsa mediehusets produkter. Varför läser de inte? Vad gör de i stället? Det kan ibland handla om att skapa nya produkter, men det kan också handla om att tydliggöra nyttan med de produkter som finns.

 

Att vinna tillbaka tiden som i dagsläget läggs på annat är ingen lätt match. Att bevisa åt någon som tidigare valt bort en produkt att produkten nog är värd en chans till är inte heller lätt. Eller att skapa helt nya konsumtionsmönster på webben. Men ska mediehusen överleva är det just det de måste göra.

 

 

 

 

Fågel Fenix

Publicerad: 30/04 12:02

Jag fick idag frågan om jag tror att dagstidningarna faktiskt är ett sjunkande skepp. Det är naturligtvis den stora frågan som många inom branschen är rädda att ta tag i på allvar. Vem vågar vara den första som ropar högt ”Vi sjunker – rädda sig den som rädda sig kan!”? Man vill ännu tro att de gamla businessmodellerna håller, att snart, alldeles snart, vänder konjunkturen och våra annonsintäkter kommer att stiga igen. Man vill också tro att upplagetappet som det talas så mycket om dessa dagar, senast förra veckan i Yles nyhetssändningar, kommer att plana ut. Men kommer annonsintäkterna att återvända? Kommer pappersupplagan att landa på någon viss nivå och sedan hållas där?

Det är farligt att inte se sanningen i vitögat. Vi måste våga inse att vi står inför en så stor strukturförändring att det inte mera är möjligt att bara hoppas på att allt blir bra då konjunkturen svänger.

Vi sjunker. Och vi måste inse det. Vi sjunker om vi inte klarar av att identifiera hur dagens (och morgondagens) mediekonsumenter vill ta del av vårt innehåll. Mediekonsumenterna idag står inför ett enormt utbud av olika typer av innehåll, levererat i olika kanaler. Vill man så kan man lyssna på radio, se på tv eller film eller ta del av dagstidningsinnehåll med vilken apparat som helst. Varje mediehus, må så vara dagstidning, reklam-tv eller public service, måste känna sin målgrupp på pulsen och ta reda på hur innehållet bör serveras. Vi måste våga dö litet för att kunna återuppstå som Fågel Fenix, i ny skrud med sikte på framtiden. Det som har varit är inte mera. Det finns ingen återvändo till den svartvita broadsheet-tidningen. Det finns ingen återvändo till enbart tablåbaserade tv-sändningar. Det finns ingen återvändo till monopol på nyheter.

Däremot har vi en strålande framtid framför oss med ett enormt utbud av innehåll i olika vackra former och färger. Nyheter producerade av skickliga journalister i skrift, bild och ljud. Korta snabba nyheter och långsammare mer analyserande nyheter. Vi måste bara våga se framtidens mediehus som en supermarket med otaliga produkter på hyllorna som kunden kan plocka åt sig själv i precis den kombinationen han eller hon önskar. Och för den som så önskar; en färdigt packad matkasse med ett urval produkter och recept som garanterar en god middag – eller en givande medieupplevelse!

 

 

 

Duktiga studerande!

Publicerad: 19/04 15:12

På torsdag samlades 150 studerande på Handelshögskolan vid Åbo Akademi för att presentera hur de tror framtidens mediekonsumtion ser ut. Uppdraget var att på basen av föreläsningar och insamlad information, egenhändigt gjorda intervjuer och workshopar kring framtidsscenarier och storytelling ta fram en vision för framtiden och samtidigt komma med rekommendationer åt HBL om hur vi bör förbereda oss för framtiden. Studerandena använde alltså HBL som case och i egenskap av uppdragsgivare var jag på plats för att höra resultaten.

Framtidsvisionerna hade ett spann på 5, 10 eller 15 år. Det var spännande att se att en del av grupperna ansåg att papperstidningen är passé redan om fem år medan andra trodde den finns kvar ännu om 15. Gemensamt för gruppernas tänk var ändå att de flesta trodde på en allt mer digitaliserad värld och att stora delar av mediekonsumtionen kommer att ske ”on the go”,  då mediekonsumenten är på väg från en plats till en annan. De allra flesta uppmärksammade också behovet av allt mer personifierad information och tänkte sig att framtidens mediekonsument inte nöjer sig med att betala för sådant som han/hon inte använder. Hur själva medieprodukten än kommer att se ut så ska det vara möjligt att få en skräddarsydd tjänst.

Uppdraget var inte att visionera framtida medieapparater, men i mångas visioner fanns modernare versioner av läsplattan, smarta speglar, Google Glasses, interaktiva bord (de är här i sommar!), smartmobiler, ihopvikbara plattor, smarta bilradion mm. Det viktiga skulle ändå vara att oberoende av vilken apparat mediekonsumenten använder så är innehållet skräddarsytt. Det ska också gå att börja läsa/lyssna/titta på en apparat och senare fortsätta på en annan, utan att själv behöva bläddra fram till rätt ställe – tjänsten ska hålla reda på vad man redan läst och vad som eventuellt uppdaterats sedan senast.  Nyckelordet här är smidigt!

Jag är väldigt imponerad över det studerandena presenterade och vi kommer definitivt att lägga en del av det bakom örat när vi tar vår utveckling framåt. Bra jobbat!

 

 

Snöskredet

Publicerad: 02/01 15:08

I februari ifjol inträffade ett snöskred i Tunnel Creek i nordvästra USA. Strax innan jul publicerade New York Times en artikel om snöskredet. Eller artikel är egentligen ett alldeles för litet ord för att beskriva vad de gjort. Läs och upplev själv.

Artikeln (låt oss kalla den det i brist på ett bättre ord) som heter Snow Fall består av text, imponerande bilder, bildspel, kartor, infografik och video. Allt sammanvävt i en vacker och gripande helhet om en offpist-skidfärd med ödesdigra följder. Nästan som att se en film.

New York Times publicerade några dagar efter snöskredet en alldeles vanlig artikel om det, kryddat med statistik om lavinolyckor. Men sedan insåg de att här finns ett potential för en större grej, för något som skulle utnyttja multimedia på ett effektivt sätt. Läs mer här om deras sätt att jobba om du är intresserad.

Snow Fall publicerades 20 december och lästes av tre miljoner personer redan den första veckan. Alldeles otroliga siffror, men så är också artikeln både gripande skriven och visuellt mycket väl gjord. Är det här vi ska ställa ribban för framtida kvalitetsjournalistik?

 

Introsidan till Snow Fall

Kort är bäst

Publicerad: 12/09 16:13

Världens minsta lokaltidning. Så kallar grundaren Krister Leimola sin ”Jmini”-sajt, en online lokaltidning för Jönköping, som öppnat idag.

Leimola säger till Medievärlden att han är övertygad om att sajten kommer att bli en succé: ”Läsarna vill bara ha koll på läget. Är det för långa grejer blir de bara stressade. Det är därför Twitter är så populärt.”

Är det så – är ni trötta på att läsa långa texter?

Levande bild i papperstidningen?

Publicerad: 07/09 16:12

Gratistidningen Metro i Sverige har testat sk. augmented reality, i samband med sina papperstidningar. De började i maj i och har redan 5000 användare per vecka, när de når 10000 ska de kommersialisera tjänsten.

 

Med Augmented reality avses att man via mobilen eller surflpattan lägger en ”digital dimension”  till något i den verkliga världen. Ett exempel är turistguider som med hjälp av mobilens/surfplattans gps håller koll på var du är och kan leverera dig information om vad det egentligen är för byggnad eller staty du står och tittar på, var du hittar närmaste restaurang eller metrostation mm. En rolig app i den genren är Wikitude, som samlar info från fler olika ställen, här ett exempel på hur det ser ut då man står utanför vår redaktion och tittar mot köpcentret Forum .

 

Det svarta W:et står för Wikipedia och anger att det finns en Wikipedia-artikel om stället. Klickar man på den får man upp en liten ruta med kort info, klickar man vidare kommer man till riktiga Wikipedia. Man kan också ställa in Wikitude att visa restauranger, twitterflöden, Flickr-bilder mm. Tjänster som berikar verkligheten gör resandet (eller varför inte besöket i grannstaden) mycket intressantare.

Augmented reality kan också berika olika broschyrer och kataloger som i kombination med en applikation på mobilen/surfplattan kan ge dig mer information om produkterna. Ikeas nyaste katalog, den för år 2013, innehåller augmented reality, man kan kika innanför skåpdörrarna i katalogen, se på bildspel mm.

 

I Metro Sveriges tappning kan ett foto i tidningen bli ett bildspel eller en film, artiklar kan kopplas till sociala medier och musikrecensionerna kan leda direkt till låten i Spotify. Idén är den att Metro-läsaren laddar ner en Metro app på sin telefon som varje morgon uppdateras med innehåll som relaterar till dagens tidning. När läsaren sedan sitter i bussen och läser sin Metro tar han/hon fram telefonen, öppnar appen och kommer via den åt extra material. Speciellt populärt har filmer och bildspel varit.

 

Jag tycker det är bra att det testas på olika sätt att kombinera olika medier även om en del kanske fnyser åt Metro just nu. Om ingen testar kan vi inte veta vilken av alla modeller som är den som fungerar. Kanske Metros modell lever länge, vem vet? Mycket möjligt utgör den en katalysator för andra idéer varav någon sedan blir den riktigt stora grejen. Vad tror du? Vill du se Hbl-filmer i din mobil/surfplatta? Vad skulle du säga om Hbl:s ledare i videoformat t.ex? Eller en annonsfilm istället för bara stillbilden i tidningen? Eller ett bildspel med extra bilder som inte rymdes i tidningen?

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • oktober 2018
    M T W T F S S
    « Oct    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • Etiketter

  • Kategorier