Arkiv för ‘internet’ kategorin
Fler apparater – mer konsumtion
Publicerad: 24/06 09:59Har du både en smartmobil och en surfplatta? Och kanske läser du nyheter också via en dator? Har du märkt att din nyhetskonsumtion ökat?
Enligt en färsk global undersökning som Reuters Institute gjort ökar nyhetskonsumtionen i takt med antalet apparater man har till sitt förfogande. Fler apparater betyder mer frekvent nyhetskonsumtion och att man totalt sett konsumerar mer nyhetsmaterial. Var tredje person använder minst två digitala apparater för att läsa nyheter. För de flesta nyhetskonsumenter handlar det om mobilen och datorn. Var tionde använder tre eller flera apparater för att läsa nyheter.
I och med att nyheterna de senaste åren har hittat in i mobilen har nyhetskonsumtionen ändrat karaktär. Den sker allt mer i realtid, oberoende av tid och rum. Läsarna vill kunna kolla nyheterna när som helst och få de färskaste nyheterna genast. För nyhetssajterna betyder det här att innehållet måste uppdateras allt oftare. Många sajter har också hoppat på trenden med livesändningar och chattar kring pågående stora händelser såsom Maddes bröllop, viktiga sporthändelser och t.ex. Eurovision Song Contest.
Enligt Reuters undersökning är också viljan att betala för innehållet på uppgång. I USA, som är något av en föregångare jämfört med Europa när det gäller omstruktureringen av mediebranschen, uppger redan 16 % att de betalat för digitalt nyhetsinnehåll den föregående veckan. Alltså inte bara betalat någon enstaka gång för länge sedan, utan alldeles nyligen. Siffran i Europa ligger än så länge på några enstaka procent, men kommer säkert att gå upp. I Europa har nyhetskonsumtionen via surfplattor fördubblats på mindre än ett år, och enligt Reuters betyder ju fler apparater mer konsumtion och antagligen därmed också så småningom ökad betalningsvilja. Reuters Institutes rapport hittar du här.
Det har i många år talats om att papperstidningarna så småningom blir mer något av en lyxvara. Att papperstidningen kommer att vara produkten för de personer som vill läsa mer i detalj om händelserna i världen. Många har förutspått att papperstidningen kommer att bli mer av en veckotidning och utkomma mer sällan. Det är inte så svårt att tro numera när man ser på dagens nyhetskonsumtion. Att på morgonen läsa små notiser i tidningen om saker som kablats ut i såväl etermedia som på internet föregående kväll känns onekligen gammalt. För den som konsumerar nyheter digitalt är det helt onödigt med s.k. snabba nyheter i papperstidningen. För oss digitaliserade borde papperstidningen ge fördjupningen till det vi redan vet att ha hänt, förklara samanhanget och konsekvenserna. Och visst gör den det redan i alla de längre reportage som varje tidning också innehåller. Att det sedan finns en mängd notiser som många av oss redan hört om måste vi ha överseende med – för alla är inte ännu digitaliserade. Alla läser inte de snabba nyheterna på internet eller på mobilen. För dem är den lilla notiser en nyhet ännu på morgonen då man slår upp tidningen till morgonkaffet.
Njut av sommaren, för nu är den här – och har du semester uppmanar jag dig att lämna mobilen ifrån dig alltid då du kan. Koppla av litet, strunta i det snabba nyhetsflödet för några timmar och gå ut i vår vackra natur och njut! Det tänker jag göra när jag blir ledig.
Kort är bäst
Publicerad: 12/09 16:13Världens minsta lokaltidning. Så kallar grundaren Krister Leimola sin ”Jmini”-sajt, en online lokaltidning för Jönköping, som öppnat idag.
Leimola säger till Medievärlden att han är övertygad om att sajten kommer att bli en succé: ”Läsarna vill bara ha koll på läget. Är det för långa grejer blir de bara stressade. Det är därför Twitter är så populärt.”
Är det så – är ni trötta på att läsa långa texter?
Algoritmer
Publicerad: 29/05 18:35Vad har algoritmer med medier att göra? Jag vet en del om saken, men ska lära mig ännu mera de kommande två dagarna:
Varje år i slutet av maj arrangeras Nordic Local Media Conference i Stockholm. Arrangör är Wan-Ifra, World Association of Newspapers and News Publishers. Det är en bra konferens med deltagare från alla nordiska länder, och ofta också någon enstaka balt, polack eller tysk. Talarna brukar vara jämnt fördelade mellan de olika nordiska länderna med någon enstaka mer långväga gäst. Programmet brukar vara riktigt bra, och handla om dagsaktuella ämnen inom medievärlden.
Nu är det dags igen, och i år är HBL välrepresenterat, dels talar Johanna Törn-Mangs om vår HBL+ -satsning, dels modererar jag själva konferensen. På agendan finns speciellt två presentationer som jag med spänning ser fram emot; Mikko Koskinen från Scoopinion, en ”crowdcuration”-nyhetsaggregator och Thomas Schnoor från Nugg.ad som sysslar med real-time bidding för annonsutrymme. Båda helt nya koncept som har potential att påverka de traditionella medierna.
Scoopinion är ett finskt start-up bolag som utvecklat en slags rekommendationstjänst för nyheter på webben. Rekommendationstjänster finns det gott om, som endera lyfter fram artiklar på basen av det du själv läst tidigare eller på basen av vad folk i allmänhet läser. Scoopinion skiljer sig från mängden genom att tjänsten lyfter fram artiklar som läses länge och grundligt. Det här kan de mäta med hjälp av en algoritm de utvecklat. Även det du själv läser påverkar resultatet på så sätt att Scoopinion så småningom lär sig vilken typ av artiklar du gillar (på basen av det du läser på webbsajter som omfattas av deras i sin tjänst). Då blir tjänsten bättre på att erbjuda dig artiklar som gillats av andra personer med liknande läshistorik som du. Scoopinion är ännu i closed beta -fas, men den som är intresserad av att testa kan be om en invite, de lär vilja ha fler användare.
Real-time bidding är ett koncept som handlar om att auktionera ut webbesökaren i realtid till den annonsör som betalar mest. När en person som är intresserad av t.ex. resor surfar in på en sajt vars annonsutrymme säljs via real-time bidding startar en budgivning annonsörer emellan om vem som får visa sin annons åt personen ifråga. Den annonsör som betalar mest får visa sin annons. För att det här ska fungera smidigt behövs naturligtvis ett rigoröst maskineri i bakgrunden; dels måste sajten känna igen personen och veta att han/hon är intresserad av resor. Dels måste det finnas ett system för annonsörerna att lägga upp sina anbud och sitt annonsmaterial så att allt kan skötas i realtid. I praktiken handlar det förstås inte om att en enskild person sitter någonstans och väntar på att budgivningen ska starta, utan precis som på börsen har mäklaren (en algoritm på en server någonstans) koll på vilken annonsör som är villig att betala mest för just den här typen av ögonpar.
Algoritmerna, den smarta koden som kan räkna ut vad som intresserar vem, är i nyckelroll i båda de ovannämnda fallen. Algoritmerna i sig slår inte ut kvalitativ journalistik (inte ens StatMonkey!) men algoritmer kan hjälpa både läsaren och annonsören att hitta rätt i framtiden. Läsaren får enkel och snabb tillgång till kvalitativt innehåll och på köpet annonser som intresserar. Och annonsörer når äntligen de ögonpar som verkligen är intresserade av det annonsören vill sälja. När blir det här vardag? Och vilka aktörer är det som står bakom algoritmerna och som upprätthåller tjänsterna? Hittar mediebolagen nya ben att stå på, nya sätt att prissätta innehållet, eller blir andra aktörer återförsäljare av medieinnehållet? Det återstår att se.
Google+ – HJÄLP!
Publicerad: 11/07 15:35
Vad gör en gammal bild av mig själv på mitt splitternya Google+* -konto? Det är en helt ok bild, men ändå… Hur kunde den bara finnas där i mitt nya Google+ -fotoalbum som jag trodde var tomt – ända tills jag öppnade det?
Jag som försöker ha stenkoll på vad jag lägger upp var. Och så dyker då den två år gamla bilden upp alldeles utan förvarning. Hur är det möjligt?
Svaret ligger antagligen i ett gammalt nästan-i-bruktagande-av-Picasa-fotoalbumtjänsten. Så när jag nu tog i bruk Google+ kopplade Google behändigt ihop tjänsten med Picasa-albumet som jag aldrig ville ha. Men litet mystiskt är det nog. Jag brukar ha koll på dessa saker.
Litet sur är jag på att jag inte tillfrågades innan kopplingen gjordes, men G+ är i betaversion, så vi får väl vänta och se vad det blir av det hela. Om man ser till de övriga Google-tjänsterna så kan man väl anta att det kommer att bli användarvänligt och smidigt.
Men litet skrämmer det mig att ett (1) och samma privatägda bolag har tillgång till det mesta jag gör på webben. Eller som en bekant webbguru uttryckte det:
Själv börjar jag bli jäkligt rädd för Google. Tänk på vilka alla aspekter ett privat vinstdrivet företag som säljer bl.a. reklam och styr din informationssökning kontrollerar om man utnyttjar alla iofs bra produkter: Din surfvana (analytics+sökmaskin), din mail och kontakter (gmail), dina dokument (Docs), dina bilder (Picasa), bloggar (Blogs), kalender (Calendar). Till råga på det din Android-telefon och allt man har på den. Nu G+ som tar över det sociala livet… Och vem vet i vilka länder all den information sparas, vilka lagar skyddar informationen och vem/vilka myndigheter kan komma åt den. Tillräckligt för att generera mardrömmar hos vem som helst, inte bara en paranoid nörd som jag, och det värsta är att de flesta inte har ett hum om vad de delar ut, och de som vet använder det ändå! Själv använder jag allt det ovannämnda exklusive bloggen. Varför? För att det funkar bäst för mig. Skrämmande…
Ja på webben kan man inte vara nog försiktig. Även om vi måste dela med oss information om oss själva för att få tillgång till allt mer personifierade tjänster betyder det inte att vi måste dela med oss av allt till alla. Absolut inte. Håll koll på vad ni länkar och lägger upp på webben, om vem ni berättar vad och för vem. Ber du t.ex. alltid om tillstånd för att tagga personer på FB eller för att lägga upp bilder på dem? Har du inte koll på vad som är ok? Googla (!) då på ordet netikett och fräscha upp minnet. Eller så läser du Karis Telefons förtjänstfulla sammanställning av de mest grundläggande netikett-reglerna.
*Vad är Google+? Jo, Googles försök att komma in på mikrobloggmarknaden:
Twitter och FB en fara för demokratin?
Publicerad: 03/06 14:34I Sverige är var femte ung mellan 16 och 29 år redo att sälja sin röst till den kandidat som ”erbjuder en mindre summa pengar eller annan gåva”. Var fjärde ung anser också att ”det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. Läs diktatur.
Av hela den svenska befolkningen är motsvarande andel 7 %. Resultaten kommer från den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige. Läs hela debattartikeln på Dagens Nyheters sajt här.
Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra är 9 procent i Ghana – ett land där den vetenskapliga litteraturen ofta menar att demokratin undermineras av att det ”bara handlar om pengar”.
Staffan I. Lindberg som skrivit debattartikeln och utfört forskningen säger att: ”Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.”
Det som skiljer de unga som inte bryr sig om demokratin från de andra är att de inte läser dagstidningar eller ser på tv:s nyhetssändningar. De förlitar sig på det de läser på Twitter och Facebook.
Så för att ställa det hela på rätt köl igen så bannlyser vi allt mikrobloggande? Naturligtvis inte. Det är inget fel på mikrobloggar i sig. Det som behövs är källkritik och bredare medievanor hos de unga. Den bollen går till de unga själva, föräldrarna och skolan. Och så måste vi medier se oss själva i spegeln. Vi har ett samhälleligt uppdrag som Helsingin Sanomat konstaterade i sin läsvärda ledare förra lördagen (även om de vinklar in det hela på momsfriheten). Så om de unga inte är intresserade av de produkter vi erbjuder idag måste vi hitta något annat som intresserar. Det är viktigt för demokratin och vårt samhälle, inte bara för vår egen överlevnad. Ju snabbare jorden snurrar desto mer behövs journalister för att tolka det som sker och för att berätta det åt medborgarna i vår demokrati.
Hur stor är andelen finländare som är villiga att sälja sin röst?
Var var du när…?
Publicerad: 15/03 16:53Var var du när du fick höra att Palme mördats, om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, om att Estonia sjunkit, att Prinsessan Diana förolyckats, om WTC, om tsunamin i Thailand, att Michael Jackson dött, jordbävningen i Haiti, vulkanutbrottet på Eyjafjallajökull på Island, om den japanska jordbävningskatastrofen?
Många av oss kommer precis ihåg det, var man var, ur vilket medium man hörde det först. Själv är jag just så gammal att jag kommer ihåg Palme och Tjernobyl. Om Palme hörde jag i radion, en lördag morgon om jag inte missminner mig. Detsamma gäller för Estonia och WTC. Om Prinsessan Diana hörde jag först på tv (på stugan) och om Michael Jackson hörde jag först på Facebook. Det är spännande hur vissa nyheter etsar sig fast i minnet så att man kommer ihåg hela situationen.
Häromdagen växlade jag, min kollega och hennes en bekant några tankar kring det här – på Facebook, var annars? Det vi kunde konstatera var naturligtvis att internet har tagit över mycket av informerandet i krissituationer. Och det har gått snabbt.
När Palme blev mördad 1986 fanns inte internet för den stora allmänheten, utan det var radio och tv som gällde under den första dagen medan tidningarna naturligtvis följde upp dagen efter (och har fortsatt med det ända till denna dag). Det samma gällde Tjernobyl senare samma vår.
När Estonia sjönk i september 1994 var medieuppbådet stort, och jag tror de flesta av oss kommer ihåg tv:ns bilder på det höstliga havet med guppande livflottar, helikoptrarna som räddar de nödställda och de frusna överlevande som hämtades i land. Tidningarna följde naturligtvis upp de kommande dagarna. 1994 fanns redan internet tillgängligt för allmänheten, men då handlade det mest om de första trevande stegen för webbsidor och e-post. Nyheter var det inte tal om att den stora allmänheten skulle konsumera via webben då ännu. Ännu 1997 när Diana dog var medierna knappt närvarande på internet. Nedan en bild på Expressen från 1997, tyvärr inte just från 31 augusti, men såhär såg deras webbsidor ut då:
I september 2001, när WTC-tornen utsattes för terrordådet, var internet redan vardagsmat, men medierna tänkte ännu mer på sina traditionella kanaler än internet. Själv kommer jag precis ihåg hur jag på eftermiddagen satt i bilen på väg hem från stan och hörde om dådet i radion. Istället för att åka hem åkte jag till jobbet där jag hade bättre internetuppkoppling än hemma. Där surfade jag in på webben och letade reda på webcams på Manhattan. Tyvärr funkade de inte så länge. TV hade den bästa bevakningen, med de hemska filmsnuttarna om flygplanen och de rasande tornen. Själv kommer jag också tydligt ihåg en filmsnutt där människor sprang undan damm- och skräpmolnet längs med en gata i New York. Såhär såg Dagens Nyheters webbsajt ut då:
Tsunamin i Thailand 2004 var nog ännu den mest tv:ns show. Tians nyheter innehöll ingenting annat de första tre (?) dagarna. Det hela hände visserligen på mellandagarna och det var väl antagligen nyhetstorka, men ändå. De traditionella medierna började hitta sin roll på webben, t.ex. Dagens Nyheter levererade ny information till publiken i en jämn ström och lade upp tjänster där svenskarna kunde söka efter anhöriga mm.
Se hela första sidan från 29.12.2004 här (den är lång).
År 2007 kom Facebook, även till Finland. I början var FB bara just precis det det var ämnat att vara – ett forum för vänner att hålla kontakt. Men den vägen började också nyheters spridas. I dagens läge räcker det inte länge innan någon av ens bekanta skriver om saker som hänt. Vem av mina vänner som var den första att notera att Michael Jackson dött i juni 2009 kommer jag inte mera ihåg, men jag vet att jag var på sommarstugan och läste det via mobilen.
Sedermera har även medierna hittat Facebook. När folk ”gillar” eller blir ”fans” av ett mediebolags FB-sida dyker mediernas statusuppdateringar upp bland de egna vännernas. Nyheterna kommer närmare läsaren och han/hon kan kommentera dem och dela dem vidare med sina vänner. Ibland uppstår det riktigt långa diskussioner kring en nyhet på Facebook. På så sätt gör de sociala medierna också nyheterna mer sociala, det är lättare att kommunicera med redaktionen eller med andra som är intresserade av samma sak (fast man kanske inte känner dem):
Facebook används numera också som informationskanal av flera företag. Under vulkanutbrottet på Island ifjol använde en del flygbolag flitigt Facebook för att kommunicera med sina kunder och informera om läget. När en kund ställde en fråga och fick ett svar var de många andra kunder som kunde läsa svaret samtidigt – mycket smidigare än att svara på dem en och en per telefon. På samma sätt har nu den finländska ambassaden i Japan informerat fint om läget i Japan:
Idag, fyra dagar efter jordbävningen i Japan, kan vi konstatera att de traditionella medierna faktiskt hittat internet och FB. Det länkas friskt till amatörvideon och andra nyhetskanaler, till Facebook mm. Saker som har sin givna plats på webben, men inte nödvändigtvis platsar i papperstidningen. Nyheterna skrivs t.o.m. (!) ibland i första hand för webben och i andra hand för papperstidningen.
En kort genomgång av några mediers rapportering på webben och FB idag ger vid handen att (om jag bara räknat rätt):
HBL har hittills idag skrivit 18 webbnyheter om Japan, varav 6 finns på FB.
VG Nett : 13 webbnyheter, varav 5 på FB.
HS: 21 webbnyheter, varav 4 på FB.
Aftonbladet: Massivt paket med live-tv, live-chat mm. på webben, 2 nyheter på FB
Aftonbladets står i klass för sig när man jämför de nordiska traditionella mediernas rapportering från Japan. De har för den här katastrofen tagit i bruk sitt ”superlive”-koncept att rapportera från stora händelser såsom svenska Melodifestivalen m.m. Det innebär att de finns närvarande på många olika kanaler och utnyttjar många olika teknologier simultant. Kolla själva live här. Så här såg det ut för några minuter sedan:
Alla bilder på de gamla sidorna är hämtade från sajten http://waybackmachine.org som sparat gamla internetsidor sedan slutet på nittiotalet. Det är roligt att gå tillbaka och kolla hur det såg ut för ett antal år sedan, och skratta åt att det ju är ”hopplöst gammalmodigt” – kolla bara på de tidigaste arkiverade bilderna på Hbl… det är ju så man skäms. Men följdfrågan blir ju: Hur ser det ut tio eller femton år framåt i tiden? Inte hade vi kunnat drömma om en ”superlive”-rapportering år 1996 – eller hade vi? Hur ser krisrapportering ut år 2026?
Egypten visar: Twitter och Youtube krymper globen
Publicerad: 01/02 15:43Papperstidningen är ohjälpligen efter då det gäller att rapportera i realtid. Även webbsidorna är långsamma i sn rapportering. Det inser man speciellt i krissituationer som den vi har i Nordafrika just nu. För den språkkunnige är den snabbaste kanalen Twitter, Bambuser eller Youtube.
Knappra in t.ex. ”Egypt” på Youtube och välj de videon som är uppladdade det senaste dygnet. I skrivande stund är de 3800 st.
Egypten-flödet på Twitter är så snabbt att man omöjligt kan följa med allt, nya tweets ofta flere gånger per sekund:
Den egyptiska regeringen har gjort sitt bästa för att stänga ut omvärlden, men kanalerna är så många i dagens läge att det i praktiken är omöjligt.
Ett tredje sätt att dela med sig är att i realtid streama från mobilen eller webcam, via t.ex. Bambuser. Här är en live-sändning (på arabiska antar jag) från Egypten. Startade 34 minuter sen. Streamen blir kvar på Bambusers sajt även efter att livesändningen är slut. [Kommentar 30 min senare: sändningen, som verkade vara en vidarelänkad feed av Al Jazeera på arabiska bröts. Men idén består: vem som helst kan streama live med sin mobil via Bambuser. Al Jazeera på engelska sänder live här]
Dessa ”nya” kanaler får mer genomslagskraft för varje större kris. Det är hög tid för oss traditionella mediebolag att fundera på hur vi kan utnyttja dessa kanaler för att serva vår målgrupp.
