Inlägg taggade med ‘utmaningar’

Internet är inte boven i dramat

Publicerad: 15/08 14:09

Den minskade konsumtionen av dagstidningar ska inte tillskrivas internet. Det är inte internet som gör att folk läser mindre dagstidning än tidigare. Det är vårt jäktiga liv som kör över dagstidningen. Detta enligt en skotsk mediekonsult vid namn Jim Chisholm som talade vid en mediekonferens i Bangkok i sommar. Chisholm menade att trots att allt flera läser sina nyheter via webben är det inte de snabba nyheterna som äter papperstidningsläsandet utan det att vi nuförtiden fyller vår fritid med så många aktiviteter att vi helt enkelt inte har tid för papperstidningen. Det här syns också i upplageutvecklingen i Finland. Tappet var stort redan innan alla nyhetssajter på internet.

 

Att välja bort dagstidningen och fylla tiden med andra aktiviteter är kanske inte ett medvetet beslut för alla, men när man är allt mer jäktad så nöjer man sig lätt med snabba nyheter på webben eller med att bara lyssna på nyheterna på radion eller tv. Man nöjer sig med mindre. Det är inte samma sak att läsa en tidning som att skumma igenom webbnyheter. Visst finns det mycket innehåll på webben, men (de allra flesta) konsumenterna har inte tagit det till sig. Skulle nyheterna på internet vara ett fullvärdigt substitut för papperstidningen så skulle konsumtionsmönstren också vara liknande. Men det är det inte. De flesta som läser en papperstidning läser den i 20-30 minuter och läser minst hälften av innehållet, många läser så gott som allt. På webben är skummar många bara igenom första sidan på webbsajten och de som läser ”mycket” läser några artiklar.

 

Webben fyller ett helt annat behov än dagstidningen, webben ger de snabba nyheterna medan dagstidningen är den som samlar det som är viktigt och lägger det i ett sammanhang. Fast det här visste vi ju redan. Frågan ur ett mer samhälleligt perspektiv är om samhället mår bra av att individerna väljer bort förklaringen och bara nöjer sig med rubriker. För samhället är det viktigt att medborgarna är tillräckligt välinformerade för att kunna bilda sig uppfattningar om aktuella ämnen.  För mediehusen, som i de flesta fall är ute efter ekonomisk vinning, är det egentligen egalt om läsarna läser en papperstidning eller om de läser innehållet på webben eller på en surfplatta eller någon annan framtida plattform. Det viktiga är att läsarna läser. Och att de engagerar sig tillräckligt med innehållet för att vilja betala för det och för att attrahera annonsörer.

 

Att lägga ut fler artiklar på webben är inte allena saliggörande. Trots att det finns en hel del innehåll på webbsidorna redan idag läses det inte närmelsevis lika mycket som innehållet i papperstidningar. Vad ska mediehusen då göra för att få läsarna att läsa mera igen? Engagera läsarna. Engagera läsarna oberoende av vilken plattform läsaren väljer att läsa sitt innehåll på.  Mediehusen måste bevisa för läsaren att de är relevanta för honom/henne, att det lönar sig för honom/henne att lägga en kvart till om dagen på medieinnehåll av hög kvalitet. Mediehusen måste lära känna sina läsare och sin målgrupp bättre. Vad är viktigt för dem? Vad vill de att vi skriver om? När och hur vill de läsa innehållet? Hur ska det presenteras? Speciellt viktigt är det att hålla koll på de personer som hör till målgruppen men valt att inte läsa mediehusets produkter. Varför läser de inte? Vad gör de i stället? Det kan ibland handla om att skapa nya produkter, men det kan också handla om att tydliggöra nyttan med de produkter som finns.

 

Att vinna tillbaka tiden som i dagsläget läggs på annat är ingen lätt match. Att bevisa åt någon som tidigare valt bort en produkt att produkten nog är värd en chans till är inte heller lätt. Eller att skapa helt nya konsumtionsmönster på webben. Men ska mediehusen överleva är det just det de måste göra.

 

 

 

 

På armlängds avstånd

Publicerad: 05/12 13:25

Alla som läst Ronja Rövardotter kommer säkert ihåg hur Ronja i början av boken krävde att Birk Borkason håller sig på armlängdsavstånd från henne. Ronja hade ett lädersnöre som Birk fick hålla i då han följde henne i dimman, men han fick inte komma närmare än så.

”På armlängds avstånd” var ett uttryck som etsade fast sig i mitt minne. Och det var det uttrycket jag kom att tänka på då jag hörde en intressant detalj från en europeisk medieundersökning i höstas: 90% av européerna är aldrig längre borta från sin mobil än en meter. En meter? Aldrig? Låter som en hög siffra, men visst känner jag igen mig själv också när jag tänker på det. Så fort jag går ut genom ytterdörren har jag telefonen med mig och på jobbet hänger telefonen med så fort jag stiger upp från den egna stolen. Mellan jobbet och hemmet ligger telefonen i handväskan eller fickan, definitivt inte längre borta än en meter. Hemma, då jag inte använder den,  ligger telefonen på sin egen plats på ett bord och då är den faktiskt längre borta än en meter – men å andra sida ligger den så centralt att jag hör den var jag än är. 

Ännu intressantare än mobilens fysiska placering är vad det här beteendet berättar om vårt förhållande till mobilen. Mobilen i dagens läge är så mycket mer än bara samtal och sms. Mobilen är min musikspelare, min postlåda, min bokhylla, mitt fönster till internet och till de sociala medierna. Den är min kalender, min påminnare, min radio och min tv – ja den är hela mitt (digitala) liv. Nyckelordet här är ”min”. I MIN mobil har jag lagt in de applikationer jag behöver. DIN mobil ser helt annorlunda ut. 

Varje mobil är unik och reflekterar användarens liv. Mobilen är den lättillgängligaste apparaten vi har, den är alltid med (sic!) och alltid redo. En genomsnittlig finländsk smartmobilanvändare  har sjutton applikationer på sin mobil, varav han/hon använder sex stycken regelbundet. 

För mediebolagen är mobilerna både en enorm möjlighet att nå ut till en större publik men också en stor utmaning: Här är distributionskanalen som alla bär med sig hela tiden och mediebolagens innehåll ligger där, bara ett klick ifrån. Men samtidigt gäller det att komma in bland de sjutton applikationerna – helst bland de sex som används regelbundet. För att göra det måste innehållet vara intressant och relevant, det måste vara ett innehåll som mobilanvändaren vill återvända till. Vi medieproducenter får inte glömma att lika ”kort väg” som det är till just vår applikation så är det till konkurrentens. När konsumtionen inte mera är beroende av tryckpressar och tidningsutdelare är det precis lika lätt att läsa The Guardian, New York Times, Svenska Dagbladet eller Lapin Kansa som det är att läsa Hufvudstadsbladet.

Vi måste jobba ännu hårdare än tidigare för att berättiga vår existens för just dig – så hör gärna av dig i en kommentar här under om hur du vill ha oss i just DIN mobil, på armlängds avstånd.

Algoritmer

Publicerad: 29/05 18:35

Vad har algoritmer med medier att göra? Jag vet en del om saken, men ska lära mig ännu mera de kommande två dagarna:

Varje år i slutet av maj arrangeras Nordic Local Media Conference i Stockholm. Arrangör är Wan-Ifra, World Association of Newspapers and News Publishers. Det är en bra konferens med deltagare från alla nordiska länder, och ofta också någon enstaka balt, polack eller tysk. Talarna brukar vara jämnt fördelade mellan de olika nordiska länderna med någon enstaka mer långväga gäst. Programmet brukar vara riktigt bra, och handla om dagsaktuella ämnen inom medievärlden.

Nu är det dags igen, och i år är HBL välrepresenterat, dels talar Johanna Törn-Mangs om vår HBL+ -satsning, dels modererar jag själva konferensen. På agendan finns speciellt två presentationer som jag med spänning ser fram emot; Mikko Koskinen från Scoopinion, en ”crowdcuration”-nyhetsaggregator och Thomas Schnoor från Nugg.ad som sysslar med real-time bidding för annonsutrymme. Båda helt nya koncept som har potential att påverka de traditionella medierna.

 

Scoopinion är ett finskt start-up bolag som utvecklat en slags rekommendationstjänst för nyheter på webben. Rekommendationstjänster finns det gott om, som endera lyfter fram artiklar på basen av det du själv läst tidigare eller på basen av vad folk i allmänhet läser. Scoopinion skiljer sig från mängden genom att tjänsten lyfter fram artiklar som läses länge och grundligt. Det här kan de mäta med hjälp av en algoritm de utvecklat. Även det du själv läser påverkar resultatet på så sätt att Scoopinion så småningom lär sig vilken typ av artiklar du gillar (på basen av det du läser på  webbsajter som omfattas av deras i sin tjänst). Då blir tjänsten bättre på att erbjuda dig artiklar som gillats av andra personer med liknande läshistorik som du. Scoopinion är ännu i closed beta -fas, men den som är intresserad av att testa kan be om en invite, de lär vilja ha fler användare.

 

Real-time bidding är ett koncept som handlar om att auktionera ut webbesökaren i realtid till den annonsör som betalar mest. När en person som är intresserad av t.ex. resor surfar in på en sajt vars annonsutrymme säljs via real-time bidding startar en budgivning annonsörer emellan om vem som får visa sin annons  åt personen ifråga. Den annonsör som betalar mest får visa sin annons. För att det här ska fungera smidigt behövs naturligtvis ett rigoröst maskineri i bakgrunden; dels måste sajten känna igen personen och veta att han/hon är intresserad av resor. Dels måste det finnas ett system för annonsörerna att lägga upp sina anbud och sitt annonsmaterial så att allt kan skötas i realtid. I praktiken handlar det förstås inte om att en enskild person sitter någonstans och väntar på att budgivningen ska starta, utan precis som på börsen har mäklaren (en algoritm på en server någonstans) koll på vilken annonsör som är villig att betala mest för just den här typen av ögonpar.

 

Algoritmerna, den smarta koden som kan räkna ut vad som intresserar vem, är i nyckelroll i båda de ovannämnda fallen. Algoritmerna i sig slår inte ut kvalitativ journalistik (inte ens StatMonkey!) men algoritmer kan hjälpa både läsaren och annonsören att hitta rätt i framtiden. Läsaren får enkel och snabb tillgång till kvalitativt innehåll och på köpet annonser som intresserar. Och annonsörer når äntligen de ögonpar som verkligen är intresserade av det annonsören vill sälja.  När blir det här vardag? Och vilka aktörer är det som står bakom algoritmerna och som upprätthåller tjänsterna? Hittar mediebolagen nya ben att stå på, nya sätt att prissätta innehållet, eller blir andra aktörer återförsäljare av medieinnehållet? Det återstår att se.

HBL+ redo för test

Publicerad: 14/12 14:07

Dags för nästa steg i produktuvecklingsprojektet. Att testa koncepetet på potentiella läsare.

Intervjuer* med potentiella läsare (= icke-papperstidningsläsare) kör igång i dagarna. Tjugo personer får bekanta sig med vår concept dummy och berätta vad de tycker om den. Det viktigaste är att få respons på idén, om testarna tror att den typ av medieprodukt som HBL+ representerar kunde ha en roll i deras liv eller inte. Intressant är också att höra vad de tycker om vårt utkast till layout, den röda tråden i innehållsurvalet  och om navigeringslogiken.

Vi hoppas naturligtvis på att intervjuobjekten ska det vi nu tagit fram och visa oss grönt ljus för att fortsätta utvecklingen.  Om inte, får vi starta om, men med en hel del mera kunskap i bagaget.

Varför har vi då inte börjat med att fråga icke-läsare om vad de vill ha? Det är litet som aforismen om vad en medeltida ryttare önskar för att komma snabbare fram; en snabbare häst. Inte en bil. För den medeltida ryttaren var det omöjligt att tänka sig en bil och på samma sätt har vi upplevt att det är så få som ännu har en surfplatta (4% i Finland enligt den senaste uppgiften) att det inte är alldeles enkelt att bara fråga våra icke-läsare vad de vill ha. Vi har istället utgått ifrån respons vi fått, allmängiltiga undersökningar om surfplatteanvändning och egen medieresearch som gjorts bland icke-läsare ur vilken vi kan urläsa vad de som inte läser våra tidningar konsumerar, vilka saker som intresserar dem och vad som motiverar dem i deras mediekonsumtion.

Om några veckor är vi klokare och lovar dela med oss av resultaten!

*Intervjuerna utförs en forskare på Konstindustriella högskolans enhet för medier och design.

Vemodigt att lämna Akvariet

Publicerad: 05/12 15:55

Här på Mannerheimvägen 18 har vi två mötesrum vi kallar Akvariet – Akvariet i fjärde våningen och Akvariet i femte våningen. Femmans akvarium har under november månad agerat tillfälligt arbetsrum för oss som jobbat på Hbl+. Kärntruppen har bestått av Marita Granroth (visuell chef), Carl-Gustav Lindén (ledarskribent) och mig själv. Det är vi tre som suttit i akvariet en månad. Ibland har vi vågat oss utanför akvariet – vi har träffat några läsare och icke-läsare och vi har träffat en guru eller två. Vi har pratat med forskare på Konstindustriella högskolan och med andra mediepersoner. Dessutom har vi haft frekventa besök av en hel del eget folk, chefred, sportchef, personer från vår enhet för digitala medier och personer med visuellt öga. Några gånger har vi samlat ihop vår interna ”referensgrupp” som bestått av personer från olika avdelningar som önskat vara med och tycka till.

Men nu är det slut. I morse plockade jag ner våra upplimmade klipp-och-klista-försök, våra skisser på sidindelningar och våra funderingar kring pudelns kärna. Det som återstår just nu är att Marita petar litet i de visuella detaljerna och att Anton Hemnell, vår webbutvecklare, trollar ihop allt till ett paket vi kan visa åt en grupp potentiella HBL+ -läsare. Sedan får vi se om vi tänkt rätt eller inte.

Det är vemodigt att flytta tillbaka till den egna vrån igen. Det har varit en intensiv månad med otroligt mycket tänkande, argumenterande (men vi har inte blivit osams på riktigt!), lärande, filosoferande, petande i detaljer men också målande med stora penseln. Det har varit givande att jobba tvärs över ”avdelningsgränserna” med kolleger som inte räds att berätta sin egen synvinkel på saken. Alla har vi dessutom haft olika kontakter som vi utnyttjat i arbetet.  Att nu återgå mer till det normala känns bra på så sätt att jag äntligen har tid för ”allt det andra”, som mer eller mindre fått vänta i en månad. Blommorna i mitt eget rum lär också bli nöjda över att någon tänder lampan och vattnar dem igen. Och för ergonomins skulle är det trevligt att vara tillbaka till en normal arbetshörna igen, höger arm började redan litet protestera…

Fler lönsamma lösningar

Publicerad: 17/10 13:14

Digitala medier står i dagens läge för några ynka procent av intäkterna i de flesta tidningsbolag. Annonsförsäljarna har inte lyckats övertyga annonsörerna om förträffligheten med webben eller mobilen som medium. Läsarna har inte heller varit villiga att betala för innehållet och därmed har de stora intäkterna uteblivit.

Som man bäddar får man ligga. Det har tagit tidningsbranschen olovligt länge att forma sitt produktsortiment i den digitala världen så att läsarna känner att det är värt att betala för. Men nu börjar trenden vända. Mediehus på olika håll i världen rapporterar om digitala lösningar som är avgiftsbelagda men säljer hyfsat bra. Det är både innehåll på webben, mobiltjänster och Ipadlösningar. På webben säljer t.ex. tjänster som Aftonbladet Plus, där man mot en liten summa får tillgång till exklusivt material eller extratjänster som norska Verdens Gangs reseguider. På mobilen säljer tjänster som passar i ett mobilt format och är behändiga att ha med sig, som vädertjänster eller Hbl:s vinruta. Ipad, å sin sida, är knappast medievärldens räddare i sig, men möjliggör en ny typ av media som kan sälja bra om innehållet och prissättningen är den rätta. Ett par väldigt olika exempel på Ipadtidnigar som är lönsamma är BBCs tidskrift Good Food och Nordlys, lokaltidningen i Tromsö, Norge.

Så småningom ökar intäkterna från den digitala sidan och även de digitala produkterna blir lönsamma. Och det är det enda rätta, för bra journalistik kostar att producera, oberoende av vilken kanal det publiceras i.

Publicerad i Hbl 17.10.2011, kolumnen Digitala Medier

Släng ut kärnan!

Publicerad: 30/05 14:22

Jag hade glädjen att lyssna till Inma Martinez på WAN-Ifras Nordic Local Media Conference i Stockholm på fredagen. Hon anses vara en av världens bästa digitalmediestrateger.

Inma inbjöd oss alla till en tankelek: Släng ut kärnan i er verksamhet, det ni är allra bäst på. Vad har ni då kvar? Gå igenom företagets eller produktens övriga beståndsdelar och analysera dem noggrant. Vad är de värda för kunden? Vad kan ni göra business av annat än kärnkompetensen?

Publiken började smått dra på munnen. Alla tycktes tänka: Vad kan ett tidningshus annat än publicera nyheter? Ska vi börja hitta på nya Angry Birds eller konkurrera med tv:ns såpor? Inombords skakade åhörarna vilt på huvudet – Kvinnan är tokig!

Vad kan tidningshusen annat än att ge ut tidningar? Tusen dollars frågan så att säga. Ja, vad kan vi? Om vi inte skulle få ge ut en tidning och inte få producera en traditionell nyhetssajt,  vad skulle vi då göra?

Jag har några egna svar på min tunga, men vill först vända på steken  och fråga er: Om tidningshusen inte gav ut papperstidningar eller producerade nyhetssajter, om radio och tv inte heller hade nyhetsprogram eller nyhetssajter (eller text-tv), hur skulle ni vilja få era nyheter tilldelade?

 

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • oktober 2018
    M T W T F S S
    « Oct    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • Etiketter

  • Kategorier