Inlägg taggade med ‘framtiden’
Egypten visar: Twitter och Youtube krymper globen
Publicerad: 01/02 15:43Papperstidningen är ohjälpligen efter då det gäller att rapportera i realtid. Även webbsidorna är långsamma i sn rapportering. Det inser man speciellt i krissituationer som den vi har i Nordafrika just nu. För den språkkunnige är den snabbaste kanalen Twitter, Bambuser eller Youtube.
Knappra in t.ex. ”Egypt” på Youtube och välj de videon som är uppladdade det senaste dygnet. I skrivande stund är de 3800 st.
Egypten-flödet på Twitter är så snabbt att man omöjligt kan följa med allt, nya tweets ofta flere gånger per sekund:
Den egyptiska regeringen har gjort sitt bästa för att stänga ut omvärlden, men kanalerna är så många i dagens läge att det i praktiken är omöjligt.
Ett tredje sätt att dela med sig är att i realtid streama från mobilen eller webcam, via t.ex. Bambuser. Här är en live-sändning (på arabiska antar jag) från Egypten. Startade 34 minuter sen. Streamen blir kvar på Bambusers sajt även efter att livesändningen är slut. [Kommentar 30 min senare: sändningen, som verkade vara en vidarelänkad feed av Al Jazeera på arabiska bröts. Men idén består: vem som helst kan streama live med sin mobil via Bambuser. Al Jazeera på engelska sänder live här]
Dessa ”nya” kanaler får mer genomslagskraft för varje större kris. Det är hög tid för oss traditionella mediebolag att fundera på hur vi kan utnyttja dessa kanaler för att serva vår målgrupp.
Avloppsvatten för 30 cent?
Publicerad: 26/01 17:07”Nyheter på webben är och ska vara gratis!” Det tror jag att de flesta tycker. Och jo, när det kommer till telegrammnyheter – snabba nyheter om vad som hänt runtom vår jord, ta nu som exempel förrgårdagens bombdåd i Moskva – då stämmer det nog att det inte är någon vits att försöka ta betalt för dem. För det finns alltid någon som lägger ut info om det på nätet gratis.
Men de flesta mediebolag skulle gärna se att det mer unika materialet som deras journalister skriver gick att ta betalt för även på nätet. Därför jobbar nu många med att lägga upp en s.k. paywall. I all sin enkelhet handlar det om att lägga ut material som läsaren måste betala för att få läsa. T.ex. Aftonbladet Plus och Financial Times har redan gjort det.
En paywall som många kritiker har älskat att hacka ner på är brittiska The Times och Sunday Times. De lär ska ha tappat 90% av sin webbtrafik vilket annonsörerna naturligtvis inte tycker om. Enligt kolumnen på revenews.com är det självmord:
”Det är självmord att stänga ute besökarna från en sajt vars business är att sälja sin publik till annonsörer”.
Ja, det är väl ganska lätt att hålla med om egentligen. Men läs kommentarerna under inlägget – de ger nästan mer att tänka på än själva inlägget. De sammanfattar ganska väl problematiken.
Jag tycker att hela den här diskussionen är ganska spännande. Problemet härstammar naturligtvis från den tiden då dagstidningar på nittiotalet lade ut stora mängder av sitt material gratis på webben. Man såg det som en så marginell kanal att man inte insåg att genast börja ta betalt. Numera har väl de flesta insett att telegramnyheter är något man inte kan ta betalt för, men istället försöker man ta betalt för mera unikt material. Men då ställer sig många läsare och annonsörer på bakhasorna. Läsarna klagar på att de ”aldrig tänker betala för sådant man kan läsa annanstans gratis” och annonsörerna på att publiken de når via webben blir mycket mindre med paywalls och ”då tänker vi minsann inte betala så mycket”. Nähä.
Jag köper argumentet att man inte kan ta betalt för sådant som finns gratis på webben. Det är klart som korvspad. Inte skulle jag heller betala för att få reda på att en bomb detonerat i Moskva. Eller att belgarna marscherade för en ny regering. Eller för höra att savolaxarna får vara utan el i flera dagar. Men däremot läste jag med intresse i dagens tidning om avloppsvattenreformen och funderade på vad det innebär för min farmors stuga och för min svärfars stuga. Jag lusläste också artikeln om slang i Helsingfors idag och funderade på min egen inställning till stadin slangi. Båda var nyheter som berörde just mig, som var genomtänkta och som jag gärna betalar för. Informationen i den förstnämnda artikeln kunde jag ha tagit del av via riksdagens hemsida, och slangtävlingen finns säkert också omskriven någonstans på webben, men jag hade knappast snubblat över den. Men här i min dagstidning fick jag det framlagt för mig på ett enkelt, läsarvänligt sätt. Jag tror (hoppas) ni håller med mig om att det här är dagstidningars starka sida.
Men enligt tankegången i den ovan nämnda kolumnen kan man inte ta betalt ens för mer djuplodande artiklar på webben – varför inte det? Vad är det som gör att artikeln är värd något på papper, men inte på webben? Inte är det väl pappret i sig?
Min dagstidning kostar ca 80 cent om dagen. En del av papperstidningens värde ligger säkert i det att jag snabbt kan bläddra från pärm till pärm och få en överblick. Så att jag vet vad som hänt och inte känner mig som en tönt vid kaffebordet på jobbet eller då jag råkar på någon bekant i matbutiken – eller hur? Låt oss säga att det är värt en fjärdedel av priset på tidningen, 20 cent. Resterande 60 cent betalar jag sedan då för de enskilda artiklarna, idag var avloppsartikeln värd 30 cent och slangartikeln 20 cent. Resten 10 cent går till riksdagens tunnel, det ryska terrordådet samt Matilda och Henric. I papperstidningen alltså. Men är de då inte värda det om jag serveras dem via webben? På papper är avloppsvattnet värt 30 cent, men på webben noll? De tappar sitt värde liksom?
Om så är fallet hur ska då journalisten få sin lön? Enbart från annonsintäkter? Det kommer inte att lyckas. Annonsörerna betalar inte lika mycket för annonser på webben som för annonser i tidningen, så tanken att de skulle finansiera hela nyhetsproduktionen är utopistisk. Må vara att i en värld utan papperstidning så slipper mediabolagen en del kostnader, men definitivt inte alla. Och hur skulle det gå med den journalistiska objektiviteten om det är enbart annonsörerna som betalar lönen?
En av kommentarerna till kolumnen påpekar det här dilemmat (min översättning):
”Men jag kan inte låta bli att undra över hur högt priset som samhället skulle tvingas betala för gratis nyheter skulle vara. Jag menar, vi måste inse att journalistik som finansieras enbart med annonsintäkter aldrig har den journalistiska eller ekonomiska friheten att löpa linan ut som en vakthund för demokratin. Så jag vet inte vem jag ska vara mera arg på; den apatiska allmänheten eller nyhetsutgivarna som inte klarar av att hitta nya inkomstkällor.”
Vad tycker du?
P.S Nästa stora paywall-grej i tur är New York Times. Ska bli spännande att se hur de klarar sig.
Olika lösningar
Publicerad: 04/01 09:54Dagstidningen på surfplatta. Vad menar man egentligen med det? iPad-användaren laddar ner det välbekanta tidingshusets applikation, men vad innehåller den egentligen? Många iPad-appar visar upp dagstidningens webbsideinnehåll, inte papperstidningens som man kanske skulle tro. Nedan några exempel, som alla är från iPad, men samma tänk gäller för alla plattformer:
1. Webbsajtsappar
En app som baserar sig på webbinnehållet är helt ok, förutsatt att läsarna är medvetna om vad de får och inte känner sig lurade när de väl öppnar sin app. Det gäller för tidningshusen att tydligt namnge de olika produkterna så att man vet vilken app som motsvarar webbnyheterna och vilken som motsvarar papperstidningen.
Några exempel på webbsajtsappar är New York Times (som har en stilren papperstidningsaktig layout med en enkel annonsplats längst ner), USA Today, The Colorado Springs Gazette, Daily Express m.fl.
(mer…)
Gartners hypekurva
Publicerad: 20/12 15:40Förväntningarna på ny teknologi åskådliggörs på ett intressant sätt av Gartner, ett stort bolag inom konsultering och research gällande it-branschen. Gartner har sedan 1995 tagit fram s.k. hypekurvor för att åskådliggöra pågående trender som tangerar informationsteknologi. Årets kurva ser ut så här:
Ta gärna en titt på originalet som finns här, så ser ni att läsa texten också. Det kurvan visar är hur förväntningarna först blir väldigt höga, når en kulmen under vilken ”hypen” är som högst och sedan faller ner till en moderatare nivå när förväntningarna blir mer realistiska. Först när förväntningarn nått längst ut till höger i kurvan har produkten hittat sin plats på marknaden och förväntningarna motsvarar realiteterna.
En förstoring på hype-toppen ser ut såhär:
Ni ser att ”Media Tablet” – surfplattan – inte nått toppen på hypekurvan ännu. Det betyder enligt Gartner att förväntningarna är alltför stora och att det tar sin tid innan produktkategorin hittar sin plats.
Det att det är hype nu och att förväntningarna kommer att lägga sig till rätta på en lägre nivå, betyder inte att produkten i sig blir sämre. Tvärtom kommer vi nog att få se allt mer fantastiska appar till paddan och andra plattor och vi kommer att hitta helt nya sätt att använda dem på bara vi ger det några år. De flesta nya produkter och tekniker har vi inte haft någon aning om att vi vill ha ännu till några år vi tog i bruk dem. Vem trodde ännu för dem år sedan att vi skulle vilja ha något som Facebook där vi kan berätta för hela världen att lilltån värker eller att kaffet smakar illa, eller litet längre tillbaka i tiden kamerorna på mobilerna eller mobilernas sms-funktion?
Den ljusblåa färgen på pluppen betyder förresten att Gartner anser att det tar 2-5 år för surfplattorna att bli var mans produkt. Så med sikte på 2012 (-2015): Vad vill ni använda era surfplattor till?
Hälsningar från seminariet
Publicerad: 03/12 16:30Gårdagens seminarie om mediernas framtid var inte riktigt det jag hoppats på, men nog precis vad jag förväntat mig. Litet för mycket klappa-sig-själv-på-axeln och litet för litet mod – kanske. Jag säger ”kanske”, för visst visade både Kai Telanne från Alma och Hannu Syrjänen från Sanoma att deras bolag tänker i alldeles rätta banor. Men så mycket konkreti var det inte.
Kai Telanne, vd för Alma Media (bild: Almas bildbank)
Kai Telanne, vd på Alma Media, inledde seminariet med ett tal om utmaningarna på branschen. Det mesta var gammal skåpmat, men det som gladde mig var att han pratade om att vi (läs printmediabranschen) tillsammans måste hitta lösningar. Lösningar för att serva läsarna med den information de vill ha, på det sätt, i den form samt vid den tidpunkt som de vill ha den (det låter nästan som om han läst KSF Medias strategi :-D). Ordet ”tillsammans” är bra, för många mediahus i vårt land ser kollegerna som alltför stora konkurrenter för att man ska kunna samarbeta.
Jag är själv övertygad om att ju mer teknisk världen blir desto mer behöver vi samarbete över bolagsgränserna. Vi kan samarbeta med att hålla oss à jour gällande den tekniska utvecklingen, vi kan samarbeta med att ta reda på vad våra läsare egentligen vill ha, vi kan samarbeta gällande annonsörer och mediabyråer, vi kan utbyta erfarenheter…. listan är lång. Och sanningen är den att de flesta dagstidningarna (inklusive nätupplagorna) har sin egen nisch i form av lokalnyheterna, och att vi därför inte på allvar konkurrerar med varandra.
Hannu Syrjänen, vd för Sanoma-koncernen (bild: Lehtikuva / Martti Kainulainen)
Hannu Syrjänen, vd för Sanoma-koncernen, började kanske litet trögt med att plädera för yttrandefriheten, om att medierna fortfarande har en viktig roll i att upprätthålla ett demokratiskt samhälle, men också i att förmedla kommersiella budskap.
Men han blev strax varmare i kläderna och övergick till branschens utmaningar och förutsättningarna för att klara sig i framtiden. Det som håller på att hända är att gränserna mellan olika medier suddas ut. Skillnaden mellan en nyhetstidning, en film, en tidskrift och spelvärlden är inte alls lika klar som tidigare. Som exempel nämnde han att tidskrifter på iPad innehåller såväl tidskriftsmaterial som nyheter, filmsnuttar och spel. Ett av de mer omtalade exemplen på det här är Sports Illustrated.
Förutom att gränserna mellan de olika mediegenrena suddas ut blir det också oklarare vilka delar av värdekedjan som hör till vilken aktör. Var går gränsen mellan media, informationsteknologi och telekom? Som Syrjänen påpekade äger Sanoma en del av mobiloperatören DNA, och det är inte av en slump utan ett medvetet val. Varje aktör på marknaden måste ta ställning till vilka delar av värdekedjan man vill ta hand om, vill man bara vara innehållsproducent eller vill man också producera mjukvarulösningarna, e-handelslösningarna och själva läsplattorna/pekdatorerna? Det som är klart är att mediebolagen måste ha hand om kundrelationerna till sina läsare, utan dem tappar vi snabbt greppet om vår marknad (och här försöker Apple snuva oss på godbiten, men det får bli ett annat inlägg).
Den som har kontroll över kundrelationen och klarar av att göra pengar på det har den bästa förutsättningen att klara sig.
Enligt Syrjänen måste vi skapa nätverk, vi måste överväga att samarbeta på punkter som inte är av strategisk betydelse för oss. Han uttryckte sig kanske inte lika rakt på sak som Telanne, men att budskapet var ”tummen upp för samarbete” var nog ganska klart :-)
Om man ska tro Syrjänen är morgondagens vinnare de som ser förändring som en möjlighet istället för ett hot, de som klarar av att ta fram nya innovativa affärsmodeller som beaktar både förändringarna i mediekonsumtionen och annonsörernas nya behov, de som klarar av att bygga och utnyttja nätverk. För konsumenternas grundbehov består; Information, bildning och nöje.
….
Fina ord. Nu är det upp till bevis som gäller!
Alla är online 24/7 om tio år
Publicerad: 01/12 11:24Så påstod måndagens föreläsare. Jag undrar om det kommer att vara sant.
Att vi har möjlighet att vara online hela tiden betvivlar jag inte alls. En stor del av oss har redan mobiler som ger oss den möjligheten, så gott som alla har väl datorer i hemmen och snart paddor i (hand)väskan. Läser man på statistikcentralens hemsida om internetanvändning så ökar internetanvändningen stadigt.
Men. Att ha möjlighet till internet var man än befinner sig betyder inte att man vill vara uppkopplad hela tiden. Alla kanske inte vill det.
Vi frågade nyligen vår målgrupp om deras mediebeteende och om varför de använder media som de gör. I dagens läge, i vår målgrupp, finns det en liten grupp människor som faktiskt redan är uppkopplade hela tiden. Det är de som blir ångestfyllda av att inte ha tillgång till internet. De konsumerar flere olika medier simultant och är överlag intresserade av den tekniska utvecklingen i samhället. Jag är övertygad över att den här gruppen kommer att öka i storlek, men lika övertygad om att en annan grupp vi hittade kommer att finnas kvar om tio år. Den gruppen bestod av personer som konsumerar ett medium i taget, värderar lugn och ro och inte har ett så stort behov av att veta vad som händer hela tiden. De som knäpper på tv:n först när de läst tidningen färdigt, och när de väl sett på tv stänger de den och öppnar datorn. Alla konsumerar inte många medier på samma gång.
Men det gäller bara att vänta. Om tio år är vi klokare, då vet vi om alla är uppkopplade 24/7 eller inte :-)
Domedagsprofeterna
Publicerad: 22/11 14:43Det finns gott om domedagsprofeter när det gäller dagstidningarna i vår värld. Med jämna mellanrum får vi höra att dagstidningarna går en bråd död till mötes. Här senast var den australiensiska Ross Dawson ute med sin profetia. Enligt honom dör dagstidningarna i Finland ut senast 2021.
Jag tror inte heller att dagstidningarna har en framtid i att enbart trycka nyheter på papper och distribuera dem hem till läsarna en gång om dygnet. Men vem har sagt att det är bara det vi ska göra i framtiden? Dagstidningarnas uppgift är väl att förmedla nyheter till sina läsare, att sätta nyheterna i ett sammanhang och berätta vad de egentligen betyder för just dig? Och att varva nyheterna med lämpliga portioner underhållning och annat matnyttigt. Vilken kanalen är, det är sekundärt.
Vi ska inte fastna alltför mycket vid ordet dagstidning i betydelsen ”tryckt på papper”. Papperstidningen (som jag nog tror att finns kvar ännu om tolv år och länge till) kompletteras med nya kanaler – Internet är inte en ny kanal utan många. Internet finns på datorn, på mobilen, i spelkonsolen, på pekdatorer, hemma hos människorna, i fickan, på jobbet, på allmänna platser… överallt. Och där ska också dagstidningarna finnas!
Det gäller bara att hitta de nya formerna för verksamheten. Behovet av nyheter har inte försvunnit någonstans, det finns nog där ännu. Men vi i mediebolagen har mycket att lära oss. Den här bloggen är ett steg i den riktningen – jag vill gärna höra dina kommentarer om allt som har att göra med nya medier, gamla medier, teknik, trender, hur du konsumerar media och hur du tycker att framtiden borde se ut!
