Arkiv för ‘mediekonsumtion’ kategorin
Var var du när…?
Publicerad: 15/03 16:53Var var du när du fick höra att Palme mördats, om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, om att Estonia sjunkit, att Prinsessan Diana förolyckats, om WTC, om tsunamin i Thailand, att Michael Jackson dött, jordbävningen i Haiti, vulkanutbrottet på Eyjafjallajökull på Island, om den japanska jordbävningskatastrofen?
Många av oss kommer precis ihåg det, var man var, ur vilket medium man hörde det först. Själv är jag just så gammal att jag kommer ihåg Palme och Tjernobyl. Om Palme hörde jag i radion, en lördag morgon om jag inte missminner mig. Detsamma gäller för Estonia och WTC. Om Prinsessan Diana hörde jag först på tv (på stugan) och om Michael Jackson hörde jag först på Facebook. Det är spännande hur vissa nyheter etsar sig fast i minnet så att man kommer ihåg hela situationen.
Häromdagen växlade jag, min kollega och hennes en bekant några tankar kring det här – på Facebook, var annars? Det vi kunde konstatera var naturligtvis att internet har tagit över mycket av informerandet i krissituationer. Och det har gått snabbt.
När Palme blev mördad 1986 fanns inte internet för den stora allmänheten, utan det var radio och tv som gällde under den första dagen medan tidningarna naturligtvis följde upp dagen efter (och har fortsatt med det ända till denna dag). Det samma gällde Tjernobyl senare samma vår.
När Estonia sjönk i september 1994 var medieuppbådet stort, och jag tror de flesta av oss kommer ihåg tv:ns bilder på det höstliga havet med guppande livflottar, helikoptrarna som räddar de nödställda och de frusna överlevande som hämtades i land. Tidningarna följde naturligtvis upp de kommande dagarna. 1994 fanns redan internet tillgängligt för allmänheten, men då handlade det mest om de första trevande stegen för webbsidor och e-post. Nyheter var det inte tal om att den stora allmänheten skulle konsumera via webben då ännu. Ännu 1997 när Diana dog var medierna knappt närvarande på internet. Nedan en bild på Expressen från 1997, tyvärr inte just från 31 augusti, men såhär såg deras webbsidor ut då:
I september 2001, när WTC-tornen utsattes för terrordådet, var internet redan vardagsmat, men medierna tänkte ännu mer på sina traditionella kanaler än internet. Själv kommer jag precis ihåg hur jag på eftermiddagen satt i bilen på väg hem från stan och hörde om dådet i radion. Istället för att åka hem åkte jag till jobbet där jag hade bättre internetuppkoppling än hemma. Där surfade jag in på webben och letade reda på webcams på Manhattan. Tyvärr funkade de inte så länge. TV hade den bästa bevakningen, med de hemska filmsnuttarna om flygplanen och de rasande tornen. Själv kommer jag också tydligt ihåg en filmsnutt där människor sprang undan damm- och skräpmolnet längs med en gata i New York. Såhär såg Dagens Nyheters webbsajt ut då:
Tsunamin i Thailand 2004 var nog ännu den mest tv:ns show. Tians nyheter innehöll ingenting annat de första tre (?) dagarna. Det hela hände visserligen på mellandagarna och det var väl antagligen nyhetstorka, men ändå. De traditionella medierna började hitta sin roll på webben, t.ex. Dagens Nyheter levererade ny information till publiken i en jämn ström och lade upp tjänster där svenskarna kunde söka efter anhöriga mm.
Se hela första sidan från 29.12.2004 här (den är lång).
År 2007 kom Facebook, även till Finland. I början var FB bara just precis det det var ämnat att vara – ett forum för vänner att hålla kontakt. Men den vägen började också nyheters spridas. I dagens läge räcker det inte länge innan någon av ens bekanta skriver om saker som hänt. Vem av mina vänner som var den första att notera att Michael Jackson dött i juni 2009 kommer jag inte mera ihåg, men jag vet att jag var på sommarstugan och läste det via mobilen.
Sedermera har även medierna hittat Facebook. När folk ”gillar” eller blir ”fans” av ett mediebolags FB-sida dyker mediernas statusuppdateringar upp bland de egna vännernas. Nyheterna kommer närmare läsaren och han/hon kan kommentera dem och dela dem vidare med sina vänner. Ibland uppstår det riktigt långa diskussioner kring en nyhet på Facebook. På så sätt gör de sociala medierna också nyheterna mer sociala, det är lättare att kommunicera med redaktionen eller med andra som är intresserade av samma sak (fast man kanske inte känner dem):
Facebook används numera också som informationskanal av flera företag. Under vulkanutbrottet på Island ifjol använde en del flygbolag flitigt Facebook för att kommunicera med sina kunder och informera om läget. När en kund ställde en fråga och fick ett svar var de många andra kunder som kunde läsa svaret samtidigt – mycket smidigare än att svara på dem en och en per telefon. På samma sätt har nu den finländska ambassaden i Japan informerat fint om läget i Japan:
Idag, fyra dagar efter jordbävningen i Japan, kan vi konstatera att de traditionella medierna faktiskt hittat internet och FB. Det länkas friskt till amatörvideon och andra nyhetskanaler, till Facebook mm. Saker som har sin givna plats på webben, men inte nödvändigtvis platsar i papperstidningen. Nyheterna skrivs t.o.m. (!) ibland i första hand för webben och i andra hand för papperstidningen.
En kort genomgång av några mediers rapportering på webben och FB idag ger vid handen att (om jag bara räknat rätt):
HBL har hittills idag skrivit 18 webbnyheter om Japan, varav 6 finns på FB.
VG Nett : 13 webbnyheter, varav 5 på FB.
HS: 21 webbnyheter, varav 4 på FB.
Aftonbladet: Massivt paket med live-tv, live-chat mm. på webben, 2 nyheter på FB
Aftonbladets står i klass för sig när man jämför de nordiska traditionella mediernas rapportering från Japan. De har för den här katastrofen tagit i bruk sitt ”superlive”-koncept att rapportera från stora händelser såsom svenska Melodifestivalen m.m. Det innebär att de finns närvarande på många olika kanaler och utnyttjar många olika teknologier simultant. Kolla själva live här. Så här såg det ut för några minuter sedan:
Alla bilder på de gamla sidorna är hämtade från sajten http://waybackmachine.org som sparat gamla internetsidor sedan slutet på nittiotalet. Det är roligt att gå tillbaka och kolla hur det såg ut för ett antal år sedan, och skratta åt att det ju är ”hopplöst gammalmodigt” – kolla bara på de tidigaste arkiverade bilderna på Hbl… det är ju så man skäms. Men följdfrågan blir ju: Hur ser det ut tio eller femton år framåt i tiden? Inte hade vi kunnat drömma om en ”superlive”-rapportering år 1996 – eller hade vi? Hur ser krisrapportering ut år 2026?
Mediekonsumtion i Finland
Publicerad: 08/12 10:27Yle har gjort en youtube-video (upplagd 17 november) som sammanställer en hel del intressant statistik om mediekonsumtionen just nu. Den är dock på finska:
Gällande antalet timmar som laddas ner till youtube finns det färskare uppgifter att få; det laddas för tillfället upp 35 timmar video till Youtube varje minut.
Yle har lånat modellen att presentera informationen från en annan youtubevideo (info om hur den är producerad hittar man här) som är gjord på engelska och heter Did you know 4.0? (upplagd 21 september 2009):
Kolla gärna in båda, de ger en ett par tankeställare.
Föregångarna till Did you know 4.0? var inte så mediecentrerade utan behandlar mera hela samhällets utveckling just nu. De var ännu större tankeställare än dessa, men kritiserades för bristande källor och rentav felaktig information. Men som tankeställare fungerar de definitivt, här är Did you know 3.0? (upplagd på Youtube 21 oktober 2008):
Ny konkurrenssituation för medier?
Publicerad: 02/12 11:24Idag arrangerar Mediernas Centralförbund sitt traditionella höstseminarium, i år med temat ”Medier i en ny konkurrenssituation” (fritt översatt från finskans Media uudessa kilpailuympäristössä). Två av årets talare är inhemska tungviktare inom printmediabranschen: Kai Telanne, vd för Alma Media, inleder seminariet i egenskap av ordförande för Mediernas Centralförbund. Sedan ska vi få höra Hannu Syrjänen, vd för Sanoma, tala om sin syn på mediernas nya konkurrenssituation. Han åtföljs av Jukka Alho, vd för Itella, som ska berätta åt oss hur Itella ser på den nya postlagen och marknaden för distribution av tidningar. Sist ute är sedan Mediernas Centralförbunds utvecklingsdirektör Helene Juhola och projektchef Kristiina Markkula. De ska berätta om eReadingprojektet (det vi också är med om) och vilka olika pekdatorer det finns på marknaden för tillfället.
Jag ställer mig litet skeptiskt till valet av namn och tema på seminariet, det känns aningen förlegat. Den här ”nya” konkurrenssituationen har vi haft i många år redan. Det borde vara glasklart för alla att medievärlden har varit annorlunda nu i flere år redan. Jan-Erik Andelin skrev en bra ledare som tangerar det här i gårdagens Borgåbladet, läs den gärna.
Allt flere nöjer sig med de ytligare nyheter som de lätt, och ofta gratis, får via radio, tv och internet. Och överger dagstidningen. Jag tror inte att det här betyder att folk skulle vara mer ointresserade av det kringliggande samhället än tidigare. Snarare var det väl tidigare så att även de som inte var så intresserade av dagstidningarnas gedigna material ändå prenumererade då det inte riktigt fanns några alternativ. Det är inte så länge sedan vi hade bara några tv-kanaler som mest sände riksnyheter.
Men nytt kan man nog inte med bästa vilja kalla fenomenet. Ta en titt på bilden nedan, den beskriver antal dagstidningar som givits ut i Finland (källa: Tidningarnas Förbund):
Efter år 1990 har det stadigt gått neråt, tidningarna har inte klarat av den allt hårdnande konkurrensen från andra medier utan har tvingats gå ihop med andra tidningar eller läggas ner helt och hållet. Förutom skiftet i medieutbudet så hade naturligtvis recessionen i början av nittiotalet också en stor roll. Osund affärsverksamhet rensades bort i hela samhället, så också på tidningsbranschen. Men efter recessionen var verkligheten en annan, internet var på kommande och allt mer tv- och radiokanaler nådde Finland:
– Det var först i slutet på 80-talet som de kommersiella radiokanalerna började dyka upp på allvar och vid 1990 boomade de. Nu har vi 54 kommersiella radiokanaler i Finland.
– Tv-utbudet har också blivit allt större och allt flere hushåll har betalkanaler. Enligt en Kommunikationsverkets senaste marknadsöversikt har antalet betal-tv abonnenter stigit från dryga 100 000 hushåll år 2004 till 630 000 år 2009. Vart tredje hushåll i Finland har alltså i dagsläget betal-tv.
– Vid pass 2000 steg andelen internetanvändare bland 16-74 åringarna över 50%. I dagens läge är det litet över 80% som klassas som internetanvändare enligt Statistikcentralen.
Så visst kan man skriva under att dagstidningarna har en besvärlig konkurrenssituation. Men fenomenet är inte nytt, utan som siffrorna ovan visar har det pågått i flera år. Jag hoppas på att i eftermiddag få se litet dynamiska tag av ledarna för våra två stora tidningshus. Det är trots allt de två bolagen som sitter på den mesta makten gällande printmediabranschen i det här landet och det krävs att de sätter igång med nytänk innan det på bred front händer något i vår lilla avkrok!
Alla är online 24/7 om tio år
Publicerad: 01/12 11:24Så påstod måndagens föreläsare. Jag undrar om det kommer att vara sant.
Att vi har möjlighet att vara online hela tiden betvivlar jag inte alls. En stor del av oss har redan mobiler som ger oss den möjligheten, så gott som alla har väl datorer i hemmen och snart paddor i (hand)väskan. Läser man på statistikcentralens hemsida om internetanvändning så ökar internetanvändningen stadigt.
Men. Att ha möjlighet till internet var man än befinner sig betyder inte att man vill vara uppkopplad hela tiden. Alla kanske inte vill det.
Vi frågade nyligen vår målgrupp om deras mediebeteende och om varför de använder media som de gör. I dagens läge, i vår målgrupp, finns det en liten grupp människor som faktiskt redan är uppkopplade hela tiden. Det är de som blir ångestfyllda av att inte ha tillgång till internet. De konsumerar flere olika medier simultant och är överlag intresserade av den tekniska utvecklingen i samhället. Jag är övertygad över att den här gruppen kommer att öka i storlek, men lika övertygad om att en annan grupp vi hittade kommer att finnas kvar om tio år. Den gruppen bestod av personer som konsumerar ett medium i taget, värderar lugn och ro och inte har ett så stort behov av att veta vad som händer hela tiden. De som knäpper på tv:n först när de läst tidningen färdigt, och när de väl sett på tv stänger de den och öppnar datorn. Alla konsumerar inte många medier på samma gång.
Men det gäller bara att vänta. Om tio år är vi klokare, då vet vi om alla är uppkopplade 24/7 eller inte :-)
Familjen vs. individen
Publicerad: 26/11 12:10Läs Sylvia Bjons inlägg om familjen, individen och mediekonsumtion, mycket intressant!
Stadibor, barnfamiljer och rikemän
Publicerad: 25/11 16:57När man riktigt tänker efter så är det helt självklart att mediekonsumtion är en högst individuell sak. En tycker om papperstidningen, en annan om internet. En tredje tycker om radio och en fjärde om tv. Och de flesta av oss konsumerar många olika medier under dagens och veckans lopp.
Ändå faller man ofta i den fällan att man kategoriserar folk enligt demografi: man tror att de unga tänker si och de gamla tänker så. Eller att de som har mycket pengar tänker si och de som har lite pengar tänker så. För att inte tala om studerande och pensionärer och sinkkun och dinkkun och barnfamiljer och medelålders och….
Det funkar helt enkelt inte så. Bara man tar sig tiden och ser sig omkring så ser man (bl.a. på FB :-) ) unga som njuter av sin morgontidning och gamla som älskar internet. Att förstå målgruppen är otroligt viktigt och därför har vi lyft det till en viktig del av vår strategi.
För att känna er på pulsen gjorde vi en rätt omfattande segmenteringsundersökning och har kommit fram till att vår målgrupp egentligen består av sex olika typers mediekonsumenter. Resultaten är riktigt spännande och bara vi kommer litet längre i bearbetningen av dem ska jag presentera dem för er här!
Medan du väntar får du gärna dela med dig av dina åsikter om medier och mediekonsumtion!
TV vs Dagstidningar
Publicerad: 23/11 11:04Förra veckan träffade jag och några kolleger Thomas Porsaeus, strateg på SVTi, som berättade åt oss om utmaningarna på SVT i den allt mer fragmenterade medievärlden.
Skillnaderna mellan tv-världen och dagstidningsvärlden är inte alltid så stor som man skulle tro. Både tv och dagstidningarna måste vara tillräckligt relevanta för att tittarna/läsarna ska vara villiga att betala för det. För SVT gäller det att tittarna ska tycka att SVT:s utbud är värt att betala tv-licensen för. Om alltför många inte betalar vill politikerna inte upprätthålla licenssystemet. För dagstidningarna gäller det att dagstidningen måste innehålla tillräckligt mycket för var och en, för att läsarna ska betala.
Hur kommer förtjänstmodellerna att se ut för medierna på 10-20 års sikt? Vad vill konsumenterna betala för?
