Arkiv för ‘mediabranschen’ kategorin

Fågel Fenix

Publicerad: 30/04 12:02

Jag fick idag frågan om jag tror att dagstidningarna faktiskt är ett sjunkande skepp. Det är naturligtvis den stora frågan som många inom branschen är rädda att ta tag i på allvar. Vem vågar vara den första som ropar högt ”Vi sjunker – rädda sig den som rädda sig kan!”? Man vill ännu tro att de gamla businessmodellerna håller, att snart, alldeles snart, vänder konjunkturen och våra annonsintäkter kommer att stiga igen. Man vill också tro att upplagetappet som det talas så mycket om dessa dagar, senast förra veckan i Yles nyhetssändningar, kommer att plana ut. Men kommer annonsintäkterna att återvända? Kommer pappersupplagan att landa på någon viss nivå och sedan hållas där?

Det är farligt att inte se sanningen i vitögat. Vi måste våga inse att vi står inför en så stor strukturförändring att det inte mera är möjligt att bara hoppas på att allt blir bra då konjunkturen svänger.

Vi sjunker. Och vi måste inse det. Vi sjunker om vi inte klarar av att identifiera hur dagens (och morgondagens) mediekonsumenter vill ta del av vårt innehåll. Mediekonsumenterna idag står inför ett enormt utbud av olika typer av innehåll, levererat i olika kanaler. Vill man så kan man lyssna på radio, se på tv eller film eller ta del av dagstidningsinnehåll med vilken apparat som helst. Varje mediehus, må så vara dagstidning, reklam-tv eller public service, måste känna sin målgrupp på pulsen och ta reda på hur innehållet bör serveras. Vi måste våga dö litet för att kunna återuppstå som Fågel Fenix, i ny skrud med sikte på framtiden. Det som har varit är inte mera. Det finns ingen återvändo till den svartvita broadsheet-tidningen. Det finns ingen återvändo till enbart tablåbaserade tv-sändningar. Det finns ingen återvändo till monopol på nyheter.

Däremot har vi en strålande framtid framför oss med ett enormt utbud av innehåll i olika vackra former och färger. Nyheter producerade av skickliga journalister i skrift, bild och ljud. Korta snabba nyheter och långsammare mer analyserande nyheter. Vi måste bara våga se framtidens mediehus som en supermarket med otaliga produkter på hyllorna som kunden kan plocka åt sig själv i precis den kombinationen han eller hon önskar. Och för den som så önskar; en färdigt packad matkasse med ett urval produkter och recept som garanterar en god middag – eller en givande medieupplevelse!

 

 

 

Grattis HS!

Publicerad: 27/02 23:14

Alldeles just kom nyheten många väntat på i flere år: Att Helsingin Sanomat övergår till tabloidformat.

Orsaken till att många andra dagstidningar i Finland tvivlat på tabloidiseringen är tudelad. Dels är det en produktionsteknisk fråga. Det är inte alls sagt att de tryckpressar man har lämpar sig för tabloidformatet. Till ytan mindre sidor betyder att sidantalet ökar. Kanske inte exakt till det dubbla eftersom  både text- och bildstorlek spelar in, men många sidor fler blir det. Och tryckpressarna, packsalarna m.m. kanske inte är alldeles lätta att anpassa till det. Men nu är åtminstone HS redo för det. Månne inte flere andra följer med så småningom då också.

Den andra orsaken till att många tidningar dragit sig för tabloidiseringen är annonsintäkterna. Hittills har tidningarna resonerat som så att en mindre sida = färre kvadratcentimetrar = annonserna måste vara billigare. Vilket delvis är helt knasigt. ”En sida är en sida är en sida”. Som vår ex-annonsdirektör brukade säga. En helsidesannons i en tabloidtidning uppmärksammas precis lika mycket av läsaren som en helsida i en broadsheet-tidning. Det  är ingen naturlag att kvadratcentimeterpriset för en annons i en tabloidtidning måste vara exakt det samma som i en broadsheettidning. Tidningar är produkter som utvecklas och vilka annonsmoduler som finns tillgängliga för annonsörerna varierar också från tid till tid.  Rädslan för missade annonsintänkter har varit  orimligt stor inom vår bransch – åtminstone sett från en tidning som tabloidiserades för åtta år sedan.

Att HS just nu väljer att gå över till tabloid beror enligt chefredaktör Mikael Pentikäinen på att tiden är mogen just nu. Helt säkert är den mognare än någonsin, men mogen vågar jag påstå att den varit länge, om de bara hade vågat. Litet lustigt är det ju trots allt att tidningen som är överlägset störst i Finland, men nästan en miljon läsare varje dag och med en position på annonsmarknaden som andra bara kan drömma om, har tvekat så länge. För faktum är att det HS gör på annonsmarknaden, de tvingas annonsörerna (och i många fall också de andra tidningarna) följa. Så nu kan vi som redan tabloidiserat bara glädjas åt att annonsörerna äntligen kommer att se tabloiden som norm och inte som något konstigt format som de tvingas göra om sina annonser för!

Läser man kommentarerna på hs.fi eller på deras Facebooksida är det många som ondgör sig över förnyelsen men många är också glada och nöjda över den. Med facit på hand kan vi på Hbl säga att läsarna vänjer sig. För Hbl stannade en negativ upplageutveckling upp i och med tabloidiseringen och upplagan uppvisade sedan ett litet plus de kommande åren. Visst var en del läsare missnöjda, men så är det alltid. De flesta vande sig rätt fort. Kommer du själv ihåg hur broadsheet-Hbl såg ut med den ljusblåa vinjetten ”Hufvudstadsbladet” högst upp på första sidan? Visst skulle det kännas konstigt om en sådan HBL damp ner i din postlåda imorgon på morgonen?

I dagens läge med stora omvälvningar i mediebranschen är det bra med utveckling, det är bra att modernisera, tänka om. Tidningen behöver inte alltid se ut som den gjort de senaste tjugo åren. För aderton år sedan började jag min bana inom mediebranschen, på just HS, och då såg tidningen mer eller mindre lika ut som idag. Endel sidor var visserligen svartvita (av produktionstekniska skäl), men första sidans annonsplatser var de samma, avdelningsindelningen den samma.

Jag tror att HS kommer att se ett uppsving i sina sviktande läsarsiffror bara de får sin tabloidversion att sitta, det är bara att gratulera till veckans bästa nyhet inom mediebranschen i Finland! Grattis gamla arbetsgivare – äntligen!

 

Fler lönsamma lösningar

Publicerad: 17/10 13:14

Digitala medier står i dagens läge för några ynka procent av intäkterna i de flesta tidningsbolag. Annonsförsäljarna har inte lyckats övertyga annonsörerna om förträffligheten med webben eller mobilen som medium. Läsarna har inte heller varit villiga att betala för innehållet och därmed har de stora intäkterna uteblivit.

Som man bäddar får man ligga. Det har tagit tidningsbranschen olovligt länge att forma sitt produktsortiment i den digitala världen så att läsarna känner att det är värt att betala för. Men nu börjar trenden vända. Mediehus på olika håll i världen rapporterar om digitala lösningar som är avgiftsbelagda men säljer hyfsat bra. Det är både innehåll på webben, mobiltjänster och Ipadlösningar. På webben säljer t.ex. tjänster som Aftonbladet Plus, där man mot en liten summa får tillgång till exklusivt material eller extratjänster som norska Verdens Gangs reseguider. På mobilen säljer tjänster som passar i ett mobilt format och är behändiga att ha med sig, som vädertjänster eller Hbl:s vinruta. Ipad, å sin sida, är knappast medievärldens räddare i sig, men möjliggör en ny typ av media som kan sälja bra om innehållet och prissättningen är den rätta. Ett par väldigt olika exempel på Ipadtidnigar som är lönsamma är BBCs tidskrift Good Food och Nordlys, lokaltidningen i Tromsö, Norge.

Så småningom ökar intäkterna från den digitala sidan och även de digitala produkterna blir lönsamma. Och det är det enda rätta, för bra journalistik kostar att producera, oberoende av vilken kanal det publiceras i.

Publicerad i Hbl 17.10.2011, kolumnen Digitala Medier

Den osynliga individen

Publicerad: 15/08 13:54

Att mediebranschen befinner sig i ett brytningsskede har väl inte undgått någon. Förutom då möjligtvis dem som jobbar med branschens marknadsundersökningar. Alltför mycket görs ”som vi alltid ha gjort” och inget vill man ändra på ”för då bryter vi trendinformationen”.

Att tro att vi kan dra alla finländare, eller alla som läser en viss tidning, över en kam är absurt. Det tror jag vem som helst som någon gång funderat på sitt eget mediebeteende och sin kompis dito inser. Vi har alla olika vanor och utgör ingen grå massa som likt en fårskock håller ihop hela tiden. Ändå har mediebranschen länge lidit av dåliga undersökningar. Speciellt gäller det här de branschspecifika mastodontundersökningarna som försöker sammanfatta den finska mediekonsumentens läsarvanor i enkla medeltal och procentar. Genom att blint lyssna på vad ”genomsnittsläsaren” tycker så gör vi oss själva en björntjänst. Vi kan inte utveckla en tidning på basen av vad genomsnittet tycker, det blir för lamt. Och inte kan vi engagera annonsörerna heller med var genomsnittsläsaren konsumerar. För i genomsnittet drunknar individen.

De enskilda mediebolagen gör naturligtvis undersökningar inom sitt eget intresseområde. Somliga bolag undersöker mera, andra mindre. Ju lokalare en tidning är dess närmare läsaren står den och har åtminstone förutsättningar för känna sitt lokalsamhälle på pulsen ”live”. Då behövs inte omfattande undersökningar. De större tidningshusen däremot håller sig med researchers, sådana som jag, som jobbar med att känna läsarna på pulsen i olika frågor. Andelen researchers inom tidningsbranschen skulle gärna få vara större och samarbetet med de universitet som har med journalistik och media att göra bättre. Just nu samarbetar vi med Aalto-universitetets Konstindustriella Högskola, men rum för mer samarbete finns nog. Det är bara smart att knyta ”tung” forskning inom branschen till tidningarna, att utnyttja varandras sakkunskap – den ena kan det i teorin, den andra i praktiken. Och jag är övertygad om att det skulle öppna mångas ögon för den kvasi-undersökning som florerar inom vår bransch.

Men nu spirar mitt hopp. Dels har vår mastodontundersökning nummer ett, Kansallinen Mediatutkimus, KMT, äntligen bantats ner till något mer lätthanterligt (läs: i praktiken finns inget annat än läsarantalsprognosen kvar), dels ser det ut som om det vid årsskiftet kör igång ett Next Media –projekt med sikte på att ta reda på vilken roll olika medieprodukter/tjänster spelar hos mediekonsumenten, vilka motiv som spelar in vid valet av medier och vilka olika typer av mediekonsumenter det finns. Ett av de konkreta målen är att förnya branschens undersökningar. Strålande säger jag – inte en dag för tidigt!

Twitter och FB en fara för demokratin?

Publicerad: 03/06 14:34

I Sverige är var femte ung mellan 16 och 29 år redo att sälja sin röst till den kandidat som ”erbjuder en mindre summa pengar eller annan gåva”. Var fjärde ung anser också att ”det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. Läs diktatur.

Av hela den svenska befolkningen är motsvarande andel 7 %. Resultaten kommer från den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige. Läs hela debattartikeln på Dagens Nyheters sajt här.

Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra är 9 procent i Ghana – ett land där den vetenskapliga litteraturen ofta menar att demokratin undermineras av att det ”bara handlar om pengar”.

Staffan I. Lindberg som skrivit debattartikeln och utfört forskningen säger att: ”Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.”

Det som skiljer de unga som inte bryr sig om demokratin från de andra är att de inte läser dagstidningar eller ser på tv:s nyhetssändningar. De förlitar sig på det de läser på Twitter och Facebook.

Så för att ställa det hela på rätt köl igen så bannlyser vi allt mikrobloggande? Naturligtvis inte. Det är inget fel på mikrobloggar i sig. Det som behövs är källkritik och bredare medievanor hos de unga. Den bollen går till de unga själva, föräldrarna och skolan. Och så måste vi medier se oss själva i spegeln. Vi har ett samhälleligt uppdrag som Helsingin Sanomat konstaterade i sin läsvärda ledare förra lördagen (även om de vinklar in det hela på momsfriheten). Så om de unga inte är intresserade av de produkter vi erbjuder idag måste vi hitta något annat som intresserar. Det är viktigt för demokratin och vårt samhälle, inte bara för vår egen överlevnad. Ju snabbare jorden snurrar desto mer behövs journalister för att tolka det som sker och för att berätta det åt medborgarna i vår demokrati.

Hur stor är andelen finländare som är villiga att sälja sin röst?

 

Släng ut kärnan!

Publicerad: 30/05 14:22

Jag hade glädjen att lyssna till Inma Martinez på WAN-Ifras Nordic Local Media Conference i Stockholm på fredagen. Hon anses vara en av världens bästa digitalmediestrateger.

Inma inbjöd oss alla till en tankelek: Släng ut kärnan i er verksamhet, det ni är allra bäst på. Vad har ni då kvar? Gå igenom företagets eller produktens övriga beståndsdelar och analysera dem noggrant. Vad är de värda för kunden? Vad kan ni göra business av annat än kärnkompetensen?

Publiken började smått dra på munnen. Alla tycktes tänka: Vad kan ett tidningshus annat än publicera nyheter? Ska vi börja hitta på nya Angry Birds eller konkurrera med tv:ns såpor? Inombords skakade åhörarna vilt på huvudet – Kvinnan är tokig!

Vad kan tidningshusen annat än att ge ut tidningar? Tusen dollars frågan så att säga. Ja, vad kan vi? Om vi inte skulle få ge ut en tidning och inte få producera en traditionell nyhetssajt,  vad skulle vi då göra?

Jag har några egna svar på min tunga, men vill först vända på steken  och fråga er: Om tidningshusen inte gav ut papperstidningar eller producerade nyhetssajter, om radio och tv inte heller hade nyhetsprogram eller nyhetssajter (eller text-tv), hur skulle ni vilja få era nyheter tilldelade?

 

Dagstidningar tryckta på papper är i dagens läge momsfria. Det här gäller både i Finland och Sverige (och bl.a. Norge). Men så fort som dagstidningen säljs i elektronisk form blir den momsbelagd. Vilket ju är litet konstigt med tanke på att det som läsaren i första hand betalar för ju är informationen. De flesta vill (ännu) ha tidningen i pappersform, men andelen som läser tidningen elektroniskt växer.

Utskottet anser att det inom yttrandefrihetsområdet är särskilt viktigt att samma mervärdesskattesats kan tillämpas på produkter som finns både i traditionella sammanhang och i en digital miljö. Det är innehållet som ska vara avgörande och inte publiceringsformatet eller distributionsformen. (Skatteutskottets yttrande SkU25 s. 13)

Det är ologiskt att en och samma produkt ska beskattas olika beroende på hur den skickas till slutkunden. I Sverige har politikerna äntligen fått upp ögonen för det här och vill ha en ändring till stånd. Alla riksdagspartier lär stå bakom Skatteutskottets förslag på reducerad moms, skriver Medievärlden. Hurra! säger jag!

Nu tycker jag att våra egna riksdagspartier gott kan ta efter!

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • april 2024
    M T O T F L S
    « okt    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • Etiketter

  • Kategorier