Snöskredet
Publicerad: 02/01 15:08I februari ifjol inträffade ett snöskred i Tunnel Creek i nordvästra USA. Strax innan jul publicerade New York Times en artikel om snöskredet. Eller artikel är egentligen ett alldeles för litet ord för att beskriva vad de gjort. Läs och upplev själv.
Artikeln (låt oss kalla den det i brist på ett bättre ord) som heter Snow Fall består av text, imponerande bilder, bildspel, kartor, infografik och video. Allt sammanvävt i en vacker och gripande helhet om en offpist-skidfärd med ödesdigra följder. Nästan som att se en film.
New York Times publicerade några dagar efter snöskredet en alldeles vanlig artikel om det, kryddat med statistik om lavinolyckor. Men sedan insåg de att här finns ett potential för en större grej, för något som skulle utnyttja multimedia på ett effektivt sätt. Läs mer här om deras sätt att jobba om du är intresserad.
Snow Fall publicerades 20 december och lästes av tre miljoner personer redan den första veckan. Alldeles otroliga siffror, men så är också artikeln både gripande skriven och visuellt mycket väl gjord. Är det här vi ska ställa ribban för framtida kvalitetsjournalistik?
Introsidan till Snow Fall
På armlängds avstånd
Publicerad: 05/12 13:25Alla som läst Ronja Rövardotter kommer säkert ihåg hur Ronja i början av boken krävde att Birk Borkason håller sig på armlängdsavstånd från henne. Ronja hade ett lädersnöre som Birk fick hålla i då han följde henne i dimman, men han fick inte komma närmare än så.
”På armlängds avstånd” var ett uttryck som etsade fast sig i mitt minne. Och det var det uttrycket jag kom att tänka på då jag hörde en intressant detalj från en europeisk medieundersökning i höstas: 90% av européerna är aldrig längre borta från sin mobil än en meter. En meter? Aldrig? Låter som en hög siffra, men visst känner jag igen mig själv också när jag tänker på det. Så fort jag går ut genom ytterdörren har jag telefonen med mig och på jobbet hänger telefonen med så fort jag stiger upp från den egna stolen. Mellan jobbet och hemmet ligger telefonen i handväskan eller fickan, definitivt inte längre borta än en meter. Hemma, då jag inte använder den, ligger telefonen på sin egen plats på ett bord och då är den faktiskt längre borta än en meter – men å andra sida ligger den så centralt att jag hör den var jag än är.
Ännu intressantare än mobilens fysiska placering är vad det här beteendet berättar om vårt förhållande till mobilen. Mobilen i dagens läge är så mycket mer än bara samtal och sms. Mobilen är min musikspelare, min postlåda, min bokhylla, mitt fönster till internet och till de sociala medierna. Den är min kalender, min påminnare, min radio och min tv – ja den är hela mitt (digitala) liv. Nyckelordet här är ”min”. I MIN mobil har jag lagt in de applikationer jag behöver. DIN mobil ser helt annorlunda ut.
Varje mobil är unik och reflekterar användarens liv. Mobilen är den lättillgängligaste apparaten vi har, den är alltid med (sic!) och alltid redo. En genomsnittlig finländsk smartmobilanvändare har sjutton applikationer på sin mobil, varav han/hon använder sex stycken regelbundet.
För mediebolagen är mobilerna både en enorm möjlighet att nå ut till en större publik men också en stor utmaning: Här är distributionskanalen som alla bär med sig hela tiden och mediebolagens innehåll ligger där, bara ett klick ifrån. Men samtidigt gäller det att komma in bland de sjutton applikationerna – helst bland de sex som används regelbundet. För att göra det måste innehållet vara intressant och relevant, det måste vara ett innehåll som mobilanvändaren vill återvända till. Vi medieproducenter får inte glömma att lika ”kort väg” som det är till just vår applikation så är det till konkurrentens. När konsumtionen inte mera är beroende av tryckpressar och tidningsutdelare är det precis lika lätt att läsa The Guardian, New York Times, Svenska Dagbladet eller Lapin Kansa som det är att läsa Hufvudstadsbladet.
Vi måste jobba ännu hårdare än tidigare för att berättiga vår existens för just dig – så hör gärna av dig i en kommentar här under om hur du vill ha oss i just DIN mobil, på armlängds avstånd.
Premiärdags!
Publicerad: 26/10 10:29Äntligen är dagen här då vi får visa upp det vi jobbat med det senaste året. Att vi skulle börja utveckla en surfplatteprodukt för icke-papperstidningsläsare klarnade sommaren 2011 efter vårt första läsplatteförsök på Åland. Vi insåg att vi behöver en produkt som är specialdesignad för surfplattor, som har som målgrupp de personer som inte läser pappret.
I dagens allt mer jäktade värld är det många som upplever att de inte hinner med en papperstidning om morgnarna. I vår tvåspråkiga värld finns det också många familjer och par där den ena parten inte kan svenska och då faller valet på en finskspråkig tidning. Och beger vi oss längre bort från huvudstadsregionen finns det många bra lokaltidningar som är det naturliga förstahandsvalet för läsarna. Hbl kommer alltså i många fall på plats två, trots att läsarna gillar innehållet. För dessa läsare har vi nu alltså jobbat fram Hbl+.
De första planerna och riktlinjerna för Hbl+ ritades upp av vår dåvarande chefredaktör Hannu Olkinuora, av dåvarande chefen för digitala medier Johanna Törn-Mangs och av undertecknad.
Under hösten 2011 jobbade sedan en projektgrupp vidare med att forma planerna till ett konkret koncept. Gruppen bestod av Marita Granroth, visuell chef på KSF Media, Carl-Gustaf Lindén, ledarskribent på Hbl och av mig själv. I en månad jobbade vi heltid med att ta fram ett koncept som sedan våra webbutvecklare Joakim Ekroos och Anton Hemnell byggde ihop till en koncept dummy, en första testversion.
Under projektets gång har vi samarbetat med Aalto universitetets medieutvecklare (från f.d. Konstindustriella högskolan) som både kommenterat våra visuella lösningar och användargränssnittet. De har också hjälpt oss stort genom att genomföra användartester, först på vår koncept dummy kring förra årsskiftet, sedan på en fungerande prototyp nu i början av hösten. Med hjälp av de här intervjuerna har vi slipat på konceptet och kan nu visa upp det första betanumret av Hbl+. Ett stort tack till Merja Helle, Harri Heikkilä och Kennet Härmälä på Aalto!
Nu är det dags för den stor allmänheten att säga sitt – hittar ni som inte hinner med Hbl i pappersform plats i er vardag för HBL+? Kom till bokmässan och titta på det första betanumret, eller vänta till 9.11. och ladda ner Hbl+ till din egen iPad/Androidplatta. Och berätta sedan åt oss om det här är rätta sättet för dig att hålla dig à jour med det svenska i Finland, på svenska om Finland – det som varit vår röda tråd i planeringen.
(mer om det tekniska förverkligandet och hur vi organiserat produktionen mm. blir det en annan gång)
Barnplattor
Publicerad: 17/09 10:22Alla som har en Ipad vet att barnen älskar den. De vill spela spel, titta på filmer och surfa på webben. Litet beroende på ålder förstås. Men redan alldeles små barn lär sig använda pekplattan, för den är så intuitiv.
Dryga två år efter att Ipad såg dagens ljust kommer pekplattorna som är avsedda enkom för barn. Inför julhandeln i USA har flera företag meddelat att de släpper pekplattor med fokus på barn. Leksaksjätten Toys ’R Us börjar sälja en platta vid namn Tabeo som är rekommenderad för 8-10 åringar, ett företag som heter Leap Frog kommer redan ut med sin andra pekplatta för barn, Leap Pad 2, som riktar sig till 3-9 åringar. Andra plattor för barn är Inno Tab 2, Nabi, PlayBase, Xoom Family Edition, Vinci mfl.
De flesta barnplattorna har en mängd spel och appar förhandsinstallerade, men till en del kan man ladda ner fler appar. Precis som med tidigare ”datorer” avsedda för barn är mycket av innehållet på något sätt pedagogiskt, spel som tränar det logiska tänkandet, samband och olikheter samt bokstäver och siffror. Och en del spel är förstås bara underhållning.
En platta för barn har ju den fördelen att föräldrarna (kanske) får ha sin Ipad ifred. Och barnplattan är eventuellt tåligare än en riktigt surfplatta. Så varför inte – om barnen varit snälla kanske julgubben glädjer dem med en egen platta i år? Eller så lär man barnen hanskas varsamt med den riktiga surfplattan?
Kort är bäst
Publicerad: 12/09 16:13Världens minsta lokaltidning. Så kallar grundaren Krister Leimola sin ”Jmini”-sajt, en online lokaltidning för Jönköping, som öppnat idag.
Leimola säger till Medievärlden att han är övertygad om att sajten kommer att bli en succé: ”Läsarna vill bara ha koll på läget. Är det för långa grejer blir de bara stressade. Det är därför Twitter är så populärt.”
Är det så – är ni trötta på att läsa långa texter?
Levande bild i papperstidningen?
Publicerad: 07/09 16:12Gratistidningen Metro i Sverige har testat sk. augmented reality, i samband med sina papperstidningar. De började i maj i och har redan 5000 användare per vecka, när de når 10000 ska de kommersialisera tjänsten.
Med Augmented reality avses att man via mobilen eller surflpattan lägger en ”digital dimension” till något i den verkliga världen. Ett exempel är turistguider som med hjälp av mobilens/surfplattans gps håller koll på var du är och kan leverera dig information om vad det egentligen är för byggnad eller staty du står och tittar på, var du hittar närmaste restaurang eller metrostation mm. En rolig app i den genren är Wikitude, som samlar info från fler olika ställen, här ett exempel på hur det ser ut då man står utanför vår redaktion och tittar mot köpcentret Forum .
Det svarta W:et står för Wikipedia och anger att det finns en Wikipedia-artikel om stället. Klickar man på den får man upp en liten ruta med kort info, klickar man vidare kommer man till riktiga Wikipedia. Man kan också ställa in Wikitude att visa restauranger, twitterflöden, Flickr-bilder mm. Tjänster som berikar verkligheten gör resandet (eller varför inte besöket i grannstaden) mycket intressantare.
Augmented reality kan också berika olika broschyrer och kataloger som i kombination med en applikation på mobilen/surfplattan kan ge dig mer information om produkterna. Ikeas nyaste katalog, den för år 2013, innehåller augmented reality, man kan kika innanför skåpdörrarna i katalogen, se på bildspel mm.
I Metro Sveriges tappning kan ett foto i tidningen bli ett bildspel eller en film, artiklar kan kopplas till sociala medier och musikrecensionerna kan leda direkt till låten i Spotify. Idén är den att Metro-läsaren laddar ner en Metro app på sin telefon som varje morgon uppdateras med innehåll som relaterar till dagens tidning. När läsaren sedan sitter i bussen och läser sin Metro tar han/hon fram telefonen, öppnar appen och kommer via den åt extra material. Speciellt populärt har filmer och bildspel varit.
Jag tycker det är bra att det testas på olika sätt att kombinera olika medier även om en del kanske fnyser åt Metro just nu. Om ingen testar kan vi inte veta vilken av alla modeller som är den som fungerar. Kanske Metros modell lever länge, vem vet? Mycket möjligt utgör den en katalysator för andra idéer varav någon sedan blir den riktigt stora grejen. Vad tror du? Vill du se Hbl-filmer i din mobil/surfplatta? Vad skulle du säga om Hbl:s ledare i videoformat t.ex? Eller en annonsfilm istället för bara stillbilden i tidningen? Eller ett bildspel med extra bilder som inte rymdes i tidningen?
Tv är inte som förr
Publicerad: 03/09 10:33Enligt en färsk undersökning som Sonera låtit TNS Gallup göra har tv via datorn slagit igenom stort. Nästan hälften ser på tv via en bärbar dator och ungefär en fjärdedel via sin bordsdator. Några procent tittar på tv via surfplattan.
Intressantare än vilken apparat man använder är ändå fenomenet att se på tv då det passar en själv. Trots att de flesta ännu tittar på tv-programmen då de sänds så väljer många också att banda program och se på dem senare eller att utnyttja internetbaserade tjänster för att i efterhand se på tv. Många ser också på tv via tv-kanalernas egna arkiv. Det här nya (nåja, några år har det väl på nacken) beteendet blir allt mer utbrett och förändrar befolkningens förhållande till tv:n. Allt färre program har en ”lägerbålseffekt”, d.v.s. samlar hela landet kring tv-apparaterna och ger de givna samtalsämnena för morgondagen såsom t.ex. såpan Dallas gjorde på åttiotalet.
Ett annat nytt fenomen är att använda surfplattan eller smartmobilen som en ”second screen”, en extra skärm, samtidigt som man ser på tv. Visst har säkert många redan tidigare slötittat på tv och samtidigit surfat på internet, men med begreppet ”second screen” avses egentligen att man på den lilla skärmen konsumerar något som relaterar till det man ser på i tv. I sin enklaste form kan det vara en tv-show som på sin webbsajt har extra info om just det avsnittet som visas eller så kan det handla om att följa med ett twitterflöde gällande något som sänds live. Men det finns också avancerade second screen -applikationer som är utvecklade speciellt för att synkroniseras med filmer och låta tittaren interagera med innehållet. Allt för att göra tv-tittandet intressantare.
