Arkiv för ‘framtiden’ kategorin

Twitter och FB en fara för demokratin?

Publicerad: 03/06 14:34

I Sverige är var femte ung mellan 16 och 29 år redo att sälja sin röst till den kandidat som ”erbjuder en mindre summa pengar eller annan gåva”. Var fjärde ung anser också att ”det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. Läs diktatur.

Av hela den svenska befolkningen är motsvarande andel 7 %. Resultaten kommer från den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige. Läs hela debattartikeln på Dagens Nyheters sajt här.

Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra är 9 procent i Ghana – ett land där den vetenskapliga litteraturen ofta menar att demokratin undermineras av att det ”bara handlar om pengar”.

Staffan I. Lindberg som skrivit debattartikeln och utfört forskningen säger att: ”Det är viktigt att notera att denna grupp unga inte är extremister utan kommer från alla politiska partiers sympatisörer. De har jobb och grundläggande utbildning i ungefär samma utsträckning som andra och samma grad av förtroende för institutioner som kyrka, universitet och försvar och olika typer av organisationer. De är varken mer eller mindre villiga att vara aktiva i olika former av protester och demonstrationer.”

Det som skiljer de unga som inte bryr sig om demokratin från de andra är att de inte läser dagstidningar eller ser på tv:s nyhetssändningar. De förlitar sig på det de läser på Twitter och Facebook.

Så för att ställa det hela på rätt köl igen så bannlyser vi allt mikrobloggande? Naturligtvis inte. Det är inget fel på mikrobloggar i sig. Det som behövs är källkritik och bredare medievanor hos de unga. Den bollen går till de unga själva, föräldrarna och skolan. Och så måste vi medier se oss själva i spegeln. Vi har ett samhälleligt uppdrag som Helsingin Sanomat konstaterade i sin läsvärda ledare förra lördagen (även om de vinklar in det hela på momsfriheten). Så om de unga inte är intresserade av de produkter vi erbjuder idag måste vi hitta något annat som intresserar. Det är viktigt för demokratin och vårt samhälle, inte bara för vår egen överlevnad. Ju snabbare jorden snurrar desto mer behövs journalister för att tolka det som sker och för att berätta det åt medborgarna i vår demokrati.

Hur stor är andelen finländare som är villiga att sälja sin röst?

 

Släng ut kärnan!

Publicerad: 30/05 14:22

Jag hade glädjen att lyssna till Inma Martinez på WAN-Ifras Nordic Local Media Conference i Stockholm på fredagen. Hon anses vara en av världens bästa digitalmediestrateger.

Inma inbjöd oss alla till en tankelek: Släng ut kärnan i er verksamhet, det ni är allra bäst på. Vad har ni då kvar? Gå igenom företagets eller produktens övriga beståndsdelar och analysera dem noggrant. Vad är de värda för kunden? Vad kan ni göra business av annat än kärnkompetensen?

Publiken började smått dra på munnen. Alla tycktes tänka: Vad kan ett tidningshus annat än publicera nyheter? Ska vi börja hitta på nya Angry Birds eller konkurrera med tv:ns såpor? Inombords skakade åhörarna vilt på huvudet – Kvinnan är tokig!

Vad kan tidningshusen annat än att ge ut tidningar? Tusen dollars frågan så att säga. Ja, vad kan vi? Om vi inte skulle få ge ut en tidning och inte få producera en traditionell nyhetssajt,  vad skulle vi då göra?

Jag har några egna svar på min tunga, men vill först vända på steken  och fråga er: Om tidningshusen inte gav ut papperstidningar eller producerade nyhetssajter, om radio och tv inte heller hade nyhetsprogram eller nyhetssajter (eller text-tv), hur skulle ni vilja få era nyheter tilldelade?

 

Dagstidningar tryckta på papper är i dagens läge momsfria. Det här gäller både i Finland och Sverige (och bl.a. Norge). Men så fort som dagstidningen säljs i elektronisk form blir den momsbelagd. Vilket ju är litet konstigt med tanke på att det som läsaren i första hand betalar för ju är informationen. De flesta vill (ännu) ha tidningen i pappersform, men andelen som läser tidningen elektroniskt växer.

Utskottet anser att det inom yttrandefrihetsområdet är särskilt viktigt att samma mervärdesskattesats kan tillämpas på produkter som finns både i traditionella sammanhang och i en digital miljö. Det är innehållet som ska vara avgörande och inte publiceringsformatet eller distributionsformen. (Skatteutskottets yttrande SkU25 s. 13)

Det är ologiskt att en och samma produkt ska beskattas olika beroende på hur den skickas till slutkunden. I Sverige har politikerna äntligen fått upp ögonen för det här och vill ha en ändring till stånd. Alla riksdagspartier lär stå bakom Skatteutskottets förslag på reducerad moms, skriver Medievärlden. Hurra! säger jag!

Nu tycker jag att våra egna riksdagspartier gott kan ta efter!

Gratis iPad?

Publicerad: 26/04 15:19

För en tid sedan hörde vi nyheter från Kanada om att tidningen La Presse skulle börja dela ut gratis paddor åt de läsare som binder sig till en tre års prenumerations på tidningen. Idag kom nyheten att Fria Tidningen ger en padda åt den som prenumererar i fyra år.

Själv är jag inte alls överraskad över utvecklingen. Det ska bli spännande att se om det lyckas eller inte. Vi konsumenter är ju (här i Finland åtminstone) redan vana att  köpa mobiler och abonnemang som är ihopkopplade. Så varför inte få paddan (eller någon annan platta) på köpet när vi köper innehåll till den?

Den första reaktionen är väl både för läsaren 0ch tidningsutgivaren om det lönar sig eller inte?

Förtjänar jag på att köpa/sälja tidningsprenumeration och plattan tillsammans?

Det här är en helt relevant fråga. För båda parter.

För konsumenten, som kanske annars också tänkt prenumerera på sin tidning de kommande åren, kan valet vara lätt om man till samma pris får papperstidningen (alla är inte beredda att ge upp den ännu). Då handlar det ju bara om att binda sig till en längre tid än man för tillfället har gjort. Frågan är om det kan vara lönsamt för tidningsutgivaren? Knappast. Det blir ju inga inbesparade kostnader någonstans, utan handlar bara om att trygga prenumerationsstocken. Men någon utgivare kanske resonerar som så att det har ett värde i sig för tidningshusen. Det är ju sina läsarare man säljer till annonsörerna. Det återstår att se om det dyker upp den typen av lösningar också.

Men om läsaren måste välja mellan iPad+elektronisk tidning (utan pappersversionen) och bara papperstidning, som i fallet med Fria Tidningen, blir valet svårare.  ”Är tidningen faktiskt lika bra på en platta som på papper? Kan jag binda mig till att inte ha papperstidningen i fyra år?” Det är få som i dagsläget vet vad de tycker om att läsa sin dagstidning på en platta, ännu färre som kan ta ställning till vad de anser att tidningen är värd på plattan.

För tidningsutgivaren är det senare alternativet det enda möjliga i dagsläget – det finns ingen ekonomi i att köpa in paddor för någrahunda euro styck och dela ut dem gratis, oberoende av hur länge prenumeranten binder sig till papperstidningen. Nej, då  är det nog snarare så att man säljer elektronisk prenumeration med platta på köpet ELLER en gammaldags pappersprenumeration. Då kan den prenumeranten som vill ha både papperstidningen OCH den elektroniska versionen med paddan på köpet säkert få en viss rabatt för att han/hon köper båda versionerna. Den här typen av prissättning idkar t.ex. Helsingin Sanomat redan, även om de inte ger en gratis platta på köpet.

En helt annan femma är sedan hur dessa ”paket” påverkar läsarna. Börjar konsumenterna köpa all världens olika tidningsprenumerationer bara för att de upplever att det är ett bra erbjudande? Att det är lönsamt? Alla har vi säkert någon gång köpt något vi egentligen inte är intresserade av bara för att det där man fick på köpet var så intressant? Jag har gjort det. Och ångrat det. Sågar alltså tidnigshusen själv av den gren de sitter på om de börjar sälja prenumerationer till prenumeranter som inte är intresserade av innehållet? Hur påverkas annonsmarknaden om läsarna inte vill läsa tidningen trots att de är prenumeranter? Många svåra frågor som egentligen bara tiden kan visa svaret på. Därför ska det bli intressant att följa med hur det går.

 

Hemmablind?

Publicerad: 05/04 11:19

När man är mitt uppe i något blir man lätt blind för vad man sysslar med. Det är svårt att sätta sig in i hur omvärlden ser på saken. Precis så är det också med vårt läsplatteprojekt – vi har jobbat med det så länge, eller så känns det, att man inte inser att det är nytt och spännande för andra.

Våra testare på Åland är halvvägs i sin testperiod. De kommentarer vi fått tyder på att de är jättenyfikna och intresserade av läsplattans möjligheter:

I söndagsmorse var det en njutning att ladda och läsa i sängen innan uppstigning. Då läste jag hela riktigt noggrant och tänkte på att det är länge sen jag fått tidningen en söndagsmorgon. Och att inte ens behöva stiga upp ur sängen är ju toppen. Den är ju litet tung men jag lägger två kuddar under och då är det lätt att hålla i den lätt framåtlutad på magen.

Hos oss löper allt bra – och mannen som är en dålig tidningsläsare tillbringade en hel timme igår och lästa HBL när den var på plattan… tyder på att nya läsare kan utvinnas den här vägen!

Visst har det varit en del tekniska problem, och det finns saker att fixa, men att det finns ett behov och intresse för Hbl på platta verkar klart :-)

Många läsare som inte hör till testgruppen är också nyfikna på läsplatteversionen, det har vi sett på de mässor vi är närvarande på, t.ex. Bokmässan i Helsingfors i höstas och Ålandsmässan för ett par veckor sedan. Endel hör också av sig via epost eller när vi ber om repons på något helt annat. Följande kommentarer gällande läsplatteversioner av Hbl kom in på en enkät om hbl.fi som vi gjorde förra veckan:

En Ipad, tablet version av HBL skulle uppskattas högt, även för den digitala tidningen. The Economist ett rätt bra exempel på en fungerande e-tidning.

Vi som läser tidningar som SvD och HeSa på våra iPad’ar har hela tiden sagt att vi vill att eHbl skall anpassa sig till iPad. Men utan några som helst kommentarer har det inte gjorts. Det har som sagt alla hyggliga tidningar gjort.

Till den senare kommentaren vill jag berätta att vi nog kommer ut på iPad också. Först med en etidningsversion som går att läsa på iPad som faktiskt redan är hos Apple för godkännande (kan inte dröja mer än någon vecka nu) och senare med en pekdatoranpassad version av Hbl (beroende på responsen från det pågående försöket har vi mer eller mindre saker att fixa innan det blir en kommersiell produkt) . Det är synd att personen som skrivit kommentaren upplever att vi nonchalerat iPad-användarnas önskemål, det är absolut inte meningen. Vi har försökt informera om vårt sätt att tänka och vilka teknologier vi valt, t.ex. här på den här bloggen och genom att berätta om vårt test på Åland i tidningen och på webben.

Intresset på branschen är också stort, vi har blivit ombedda att berätta om vårt projekt på flera olika seminarier och konferenser samt blivit uppringda av kolleger i andra bolag som vill höra om hur vi tänker. Förra veckan var vi på Arena Interactives Digital Media-seminarium som samlade ett hundratal personer från branschen. Bilder finns på Arena Interactives facebook-sida. Vi delar gärna med oss, vi tänker som så att det är hela branschens fördel att komma ordentligt igång med läsplattor. Och det är inte heller bort från oss att en annan tidning vet vilken teknologi vi valt och hur vi resonerar* – det är få dagstidningar i Finland som när det kommer till kritan konkurrerar med varandra.

Summa summarum: Det är jätteskoj och jättebra med all respons! Fortsätt med det! Utan läsarnas respons och externa bollplank skulle det finnas en risk att vi för utvecklingen i fel riktning.

*för de intresserade lovar jag att lägga upp en mer teknisk beskrivning på vår läsplattelösning så småningom.

 

Papperstidningen är ohjälpligen efter då det gäller att rapportera i realtid. Även webbsidorna är långsamma i sn rapportering. Det inser man speciellt i krissituationer som den vi har i Nordafrika just nu.  För den språkkunnige är den snabbaste kanalen Twitter, Bambuser eller Youtube.

Knappra in t.ex. ”Egypt”  på Youtube och välj de videon som är uppladdade det senaste dygnet. I skrivande stund är de 3800 st.

Egypten-flödet på Twitter är så snabbt att man omöjligt kan följa med allt, nya tweets ofta flere gånger per sekund:

Den egyptiska regeringen har gjort sitt bästa för att stänga ut omvärlden, men kanalerna är så många i dagens läge att det i praktiken är omöjligt.

Ett tredje sätt att dela med sig är att i realtid streama från mobilen eller webcam, via t.ex. Bambuser. Här är en live-sändning (på arabiska antar jag) från Egypten. Startade 34 minuter sen. Streamen blir kvar på Bambusers sajt även efter att livesändningen är slut. [Kommentar 30 min senare: sändningen, som verkade vara en vidarelänkad feed av Al Jazeera på arabiska bröts. Men idén består: vem som helst kan streama live med sin mobil via Bambuser. Al Jazeera på engelska sänder live här]

Dessa ”nya” kanaler får mer genomslagskraft för varje större kris. Det är hög tid för oss traditionella mediebolag att fundera på hur vi kan utnyttja dessa kanaler för att serva vår målgrupp.

Avloppsvatten för 30 cent?

Publicerad: 26/01 17:07

”Nyheter på webben är och ska vara gratis!” Det tror jag att de flesta tycker. Och jo, när det kommer till telegrammnyheter – snabba nyheter om vad som hänt runtom vår jord, ta nu som exempel förrgårdagens bombdåd i Moskva – då stämmer det nog att det inte är någon vits att försöka ta betalt för dem. För det finns alltid någon som lägger ut info om det på nätet gratis.

Men de flesta mediebolag skulle gärna se att det mer unika materialet som deras journalister skriver gick att ta betalt för även på nätet. Därför jobbar nu många med att lägga upp en s.k. paywall. I all sin enkelhet handlar det om att lägga ut material som läsaren måste betala för att få läsa. T.ex. Aftonbladet Plus och Financial Times har redan gjort det.

En paywall som många kritiker har älskat att hacka ner på är brittiska The Times och Sunday Times. De lär ska ha tappat 90% av sin webbtrafik vilket annonsörerna naturligtvis inte tycker om. Enligt kolumnen på revenews.com är det självmord:

”Det är självmord att stänga ute besökarna från en sajt vars business är att sälja sin publik till annonsörer”.

Ja, det är väl ganska lätt att hålla med om egentligen. Men läs kommentarerna under inlägget – de ger nästan mer att tänka på än själva inlägget. De sammanfattar ganska väl problematiken.

Jag tycker att hela den här diskussionen är ganska spännande. Problemet härstammar naturligtvis från den tiden då dagstidningar på nittiotalet lade ut stora mängder av sitt material gratis på webben. Man såg det som en så marginell kanal att man inte insåg att genast börja ta betalt. Numera har väl de flesta insett att telegramnyheter är något man inte kan ta betalt för, men istället försöker man ta betalt för mera unikt material. Men då ställer sig många läsare och annonsörer på bakhasorna. Läsarna klagar på att de ”aldrig tänker betala för sådant man kan läsa annanstans gratis” och annonsörerna på att publiken de når via webben blir mycket mindre med paywalls och ”då tänker vi minsann inte betala så mycket”. Nähä.

Jag köper argumentet att man inte kan ta betalt för sådant som finns gratis på webben. Det är klart som korvspad. Inte skulle jag heller betala för att få reda på att en bomb detonerat i Moskva. Eller att belgarna marscherade för en ny regering. Eller för höra att savolaxarna får vara utan el i flera dagar. Men däremot läste jag med intresse i dagens tidning om avloppsvattenreformen och funderade på vad det innebär för min farmors stuga och för min svärfars stuga. Jag lusläste också artikeln om slang i Helsingfors idag och funderade på min egen inställning till stadin slangi. Båda var nyheter som berörde just mig, som var genomtänkta och som jag gärna betalar för. Informationen i den förstnämnda artikeln kunde jag ha tagit del av via riksdagens hemsida, och slangtävlingen finns säkert också omskriven någonstans på webben, men jag hade knappast snubblat över den. Men här i min dagstidning fick jag det framlagt för mig på ett enkelt, läsarvänligt sätt. Jag tror (hoppas) ni håller med mig om att det här är dagstidningars starka sida.

Men enligt tankegången i den ovan nämnda kolumnen kan man inte ta betalt ens för mer djuplodande artiklar på webben – varför inte det? Vad är det som gör att artikeln är värd något på papper, men inte på webben? Inte är det väl pappret i sig?

Min dagstidning kostar ca 80 cent om dagen. En del av papperstidningens värde ligger säkert i det att jag snabbt kan bläddra från pärm till pärm och få en överblick. Så att jag vet vad som hänt och inte känner mig som en tönt vid kaffebordet på jobbet eller då jag råkar på någon bekant i matbutiken – eller hur? Låt oss säga att det är värt en fjärdedel av priset på tidningen, 20 cent. Resterande 60 cent betalar jag sedan då för de enskilda artiklarna, idag var avloppsartikeln värd 30 cent och slangartikeln 20 cent. Resten 10 cent går till riksdagens tunnel, det ryska terrordådet samt Matilda och Henric. I papperstidningen alltså. Men är de då inte värda det om jag serveras dem via webben? På papper är avloppsvattnet värt 30 cent, men på webben noll? De tappar sitt värde liksom?

Om så är fallet hur ska då journalisten få sin lön? Enbart från annonsintäkter? Det kommer inte att lyckas. Annonsörerna betalar inte lika mycket för annonser på webben som för annonser i tidningen, så tanken att de skulle finansiera hela nyhetsproduktionen är utopistisk. Må vara att i en värld utan papperstidning så slipper mediabolagen en del kostnader, men definitivt inte alla. Och hur skulle det gå med den journalistiska objektiviteten om det är enbart annonsörerna som betalar lönen?

En av kommentarerna till kolumnen påpekar det här dilemmat (min översättning):

”Men jag kan inte låta bli att undra över hur högt priset som samhället skulle tvingas betala för gratis nyheter skulle vara. Jag menar, vi måste inse att journalistik som finansieras enbart med annonsintäkter aldrig har den journalistiska eller ekonomiska friheten att löpa linan ut som en vakthund för demokratin. Så jag vet inte vem jag ska vara mera arg på; den apatiska allmänheten eller nyhetsutgivarna som inte klarar av att hitta nya inkomstkällor.”

Vad tycker du?

P.S Nästa stora paywall-grej i tur är New York Times. Ska bli spännande att se hur de klarar sig.

Mediebloggen

RSSMediebloggen

Lotta Holm bloggar om läsartrender och ny teknologi, både från Hbl och stora världen

  • Om bloggaren

    Lotta Holm har jobbat med medier varvat med research sedan mitten av 1990-talet. Just nu jobbar hon med research och produktutveckling vid KSF Media och är projektansvarig för Hufvudstadsbladets läsplatteprojekt. Lotta försöker känna dagens mediekonsumenter på pulsen och förstå vad det är som intresserar dem. Hon följer med medietrender både i Finland och internationellt – med målsättningen att KSF Media ska kunna bjuda på ett bra och intressant innehåll. På bloggen rapporterar Lotta om aktuella projekt och fenomen.
  • april 2024
    M T O T F L S
    « okt    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • Etiketter

  • Kategorier