Arkiv för april, 2012
Barn och hemskheter
Publicerad: 16/04 15:24Dagens stora mediehändelse är terrorrättegången i Oslo. De stora mediebolagen bevakar den i realtid på sina webbplatser (Hbl, HS, m.fl.), och NRK, det norska rundradiobolaget filmar och bl.a. YLE streamar det live. Tv-nyheterna ikväll kommer att behandla rättegången och morgondagens dagstidningar likaså.
Terrorattacken i fjol somras var så ofattbar att det är alldeles rätt och riktigt att rättegången också får uppmärksamhet. Det är viktigt att vi kollektivt får behandla det ofattbara. Lena Skogberg sade det bra i sin M18-kolumn ”Sorgens språk” i söndagens tidning – ” ’Sorgejournalistik’ kan ses som en modern form av vägledning och gemenskap”.
Som småbarnsmor har jag en vädjan till er alla med små barn i er omgivning: Kom ihåg att de små inte alls har samma förmåga som vi vuxna att ställa saker i perspektiv. De fattar inte att det var en engångsföreteelse, att det handlar om en sjuk persons handlingar.
NRK var föredömligt snabba i somras med att gå ut med hur man ska diskutera katastrofer med barn:
- Var lyhörd för hur mycket barnet självt vill veta och hur det upplever katastrofen
- Om barnet är oroligt ska man tala med det om katastrofen, men ändå inte pracka på mer ångestbringande information än barnet själv frågar efter.
- Skydda barnet från bildmaterial och i synnerhet från att se upprepade videosnuttar i alla tv-yhetssändningar. Levande bilder och ljud av människors nöd sätter mycket djupare spår än att bara höra fakta och se stillbilder.
Vi vuxna kan vänta tills barnen lagt sig – vi måste inte se (eller lyssna) på nyheterna då barnen är vakna. Allt finns kvar på webben, för att konsumeras vid en litet vettigare tidpunkt. Så vänta litet, trots att det kan kännas svårt för en newsjunkie.
Man varken kan, eller ska, censurera verkligheten för barn, men vi behöver inte mata dem med hemskheter heller. Det är vi föräldrar som bär ansvaret för hur vi uppfostrar – men också för hur vi medieuppfostrar våra barn. Vi ska lära dem om vad som är trovärdigt och vad som inte är det, vad som är saklig journalistik som är värd att ta till sig och vad som är bara skvaller och skräp – källkritik alltså. Men likväl är en del av medieuppfostran att lära och låta barnen konsumera endast sådant innehåll som är avsett för dem.
I Breivik-rättegången är det värsta bildmaterialet inte offentliggjort och även om det visas för rätten så visas det inte i NRK:s livefeed. Men att följa med rättegången är makabert nog trots det.
Värd att notera är norska Dagbladet som valt att högst upp på sidan lägga en knapp som rensar hela sajten på Breivik-material. Överst bilden på den orensade sajten såsom den ser ut när man kommer in på den via dagbladet.no:
Högst upp på sidan finns en rensaknapp med texten ”Forside uten 22. juli-saken”:
Alltid behöver man som sagt inte frossa i hemskheterna och jag kan tro att många norrmän fått nog av terrordådet. Jag tycker att det är bra att Dagbladet utnyttjar tekniken med taggade nyheter för att på teknisk väg kunna erbjuda en sajt utan dessa hemskheter. Även om jag lyfter på hatten att de kommit på att använda tekniken till det här så hoppas jag att vi inte behöver se det alltför många gånger i framtiden.
HBL+ tar form
Publicerad: 05/04 13:49Sakta men säkert tar HBL+ form. Det är många olika saker som ska föras framåt samtidigt. Just nu jobbar vi med version två av layouten och strukturen. Parallellt jobbar vi med de journalistiska linjedragningarna finslipas och olika tekniska lösningar utvärderas.
Att layouta en tidning för pekdatorer är en helt annan femma än att layouta en papperstidning. En pappertidning är rätt rättfram: Den har en första sida, den har en sista sida och sidstorleken är den samma på s. 3 som på s.24. Alla vet hur man läser en dagstidning, man bläddrar:
Att layouta någonting för ”paddan” utgår från helt andra premisser. Det är inte sagt att läsningen ska vara lineär, så att man alltid börjar på ett ställe och slutar på ett annat och däremellan har bläddrat igenom alla sidor. Alla sidor behöver inte heller vara lika stora. Somliga sidor kan vara animerade eller innehålla interaktiva element medan andra sidor är statisk text eller bilder.
Andra frågor man måste ta ställning till är om och hur i så fall den nya pekdatorprodukten visuellt ska likna pappersprodukten eller webben? Ska den utnyttja samma färgskalor, typsnitt, stil? I viken utsträckning ska element från andra produkter i samma familj ingå?
Här är några bilder på den första versionen som testades i vintras:
Personerna som fick testa Hbl+ ansåg att den liknar Hbl på ett positivt sätt, de kände igen Hbl-stilen och kände sig du med produkten. Det bästa av allt var att de kunde tänka sig att Hbl+ skulle ha en plats i deras vardag! Men visst hade de förbättringsförslag också. På basen av dem har vi ändrat både i själva konceptet och i det visuella. Vi har gjort navigeringen mer logisk och förenklat artikelhelheterna så att det blir lättare att greppa vad som ingår. Hbl+ ska läsas, inte bläddras i eller skummas igenom, och upplägget ska stöda det.
Det som vållar mest huvudbry just nu är själva strukturen. Ska det finnas avdelningar – och ska de i så fall vara de samma som i pappersprodukten? Ska läsningen vara helt lineär som i en papperstidning så att man bläddrar vidare från sida till sida eller ska det vara mera som en webbsida där det lätt går att hoppa från en avdelning eller artikel till en annan? De här frågorna dryftade vi förra veckan med en litet större intern grupp, en grupp vi kallar framtidsgruppen. Och det tar oss igen ett steg vidare på stigen till en färdig produkt.
