Jag hade skrivit färdigt ett helt annat inlägg och tidsinställt publiceringen till lördag förmiddag, men i skenet av kvällens händelser drog jag det tillbaka. Det kändes inte mera lämpligt. Som en vän skrev på FB, Idag er vi alle nordmenn. Våra tankar går till släkt, vänner, kolleger och våra medmänniskor i Norge.

Med den ökade exponeringen av katastrofer i alla medier undrar jag ofta hur man ska ta upp saken med barn. Och i det här sammanhanget är jag tacksam över att mina barn, 6 och 7 år gamla, inte ännu kan finska. Det besparar dem de värsta löpsedlarna. Radion kan jag knäppa av eller svänga över till en finsk kanal och tv:n kan vara avstängd tills de har lagt sig.

På norska rundradiobolagets webbplats finns information om hur man ska diskutera katastrofer med barn: http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/hordaland/1.7723180
– Var lyhörd för hur mycket barnet självt vill veta och hur det upplever katastrofen (som det ändå får reda på om ur någon kanal oberoende hur man än vill skydda det – min egen son fick höra om Kauhajoki av en dagiskompis…)
– Om barnet är oroligt ska man tala med det om katastrofen, men ändå inte pracka på mer ångestbringande information än barnet själv frågar efter.
-Skydda barnet från bildmaterial och i synnerhet från att se upprepade videosnuttar i alla tv-yhetssändningar. Levande bilder och ljud av människors nöd sätter mycket djupare spår än att bara höra fakta och se stillbilder.

Kom ihåg att för små barn kan Oslo vara lika nära som grannstaden eller lika långt borta som Timbuktu. Det är omöjligt att veta. Idag er vi alle nordmenn.