Arkiv för december, 2010
Gartners hypekurva
Publicerad: 20/12 15:40Förväntningarna på ny teknologi åskådliggörs på ett intressant sätt av Gartner, ett stort bolag inom konsultering och research gällande it-branschen. Gartner har sedan 1995 tagit fram s.k. hypekurvor för att åskådliggöra pågående trender som tangerar informationsteknologi. Årets kurva ser ut så här:
Ta gärna en titt på originalet som finns här, så ser ni att läsa texten också. Det kurvan visar är hur förväntningarna först blir väldigt höga, når en kulmen under vilken ”hypen” är som högst och sedan faller ner till en moderatare nivå när förväntningarna blir mer realistiska. Först när förväntningarn nått längst ut till höger i kurvan har produkten hittat sin plats på marknaden och förväntningarna motsvarar realiteterna.
En förstoring på hype-toppen ser ut såhär:
Ni ser att ”Media Tablet” – surfplattan – inte nått toppen på hypekurvan ännu. Det betyder enligt Gartner att förväntningarna är alltför stora och att det tar sin tid innan produktkategorin hittar sin plats.
Det att det är hype nu och att förväntningarna kommer att lägga sig till rätta på en lägre nivå, betyder inte att produkten i sig blir sämre. Tvärtom kommer vi nog att få se allt mer fantastiska appar till paddan och andra plattor och vi kommer att hitta helt nya sätt att använda dem på bara vi ger det några år. De flesta nya produkter och tekniker har vi inte haft någon aning om att vi vill ha ännu till några år vi tog i bruk dem. Vem trodde ännu för dem år sedan att vi skulle vilja ha något som Facebook där vi kan berätta för hela världen att lilltån värker eller att kaffet smakar illa, eller litet längre tillbaka i tiden kamerorna på mobilerna eller mobilernas sms-funktion?
Den ljusblåa färgen på pluppen betyder förresten att Gartner anser att det tar 2-5 år för surfplattorna att bli var mans produkt. Så med sikte på 2012 (-2015): Vad vill ni använda era surfplattor till?
HBL:s läsplatteprojekt
Publicerad: 15/12 10:53Läsplatteprojektet börjar närma sig skedet när vi ska testa live – tyvärr blir det antaligen inte förrän efter julhelgen. Men det positiva är att vi talar om en nedräkning av veckor, inte av månader!
Det har varit en lång väg att gå för att komma så här långt. Det hela började för över ett år sedan då Mediernas Centralförbund sammankallade medlemmarna i Tidningarnas Förbund, Tidskrifternas Förbund och Finlands Förlagsförening till ett möte om elektroniskt läsande. Hbl:s läsplatteprojekt blev en del av det gemensamma, större projektet som siktar på att öka förståelsen för elektroniskt läsande och på sikt komma fram med lösningar som gynnar konsumenten.
Grundförutsättningarna
Innan man sätter igång med ett läsplatteprojekt måste man naturligtvis ta sig en funderare på vad man egentligen ska göra och för vem. Framförallt om man är ett litet bolag med begränsade resurser. Vi konstaterade rätt fort att vi skulle ha nytta av att kunna distribuera tidningen som sådan via en läsplatta till de av våra prenumeranter som bor så pass långt borta att de inte kan få sin tidning till morgonkaffet. Därför föll valet rätt enkelt på att vår läsplatteversion, åtminstone i det första skedet, ska vara identisk till innehållet med papperstidningen – för att se om läsplattorna fungerar som distributionskanal eller inte.
Vi vill alltså överföra hela papperstidningsinnehållet till en platta, artiklar, annonser, bilder, serier – rubb och stubb. Även om en del gurun på området påstår att det måste finnas något mer än bara papperstidningsinnehållet för att det ska locka läsare. Men jag vågar påstå att vi har något av en unik sits, de flesta andra dagstidningar har merparten av sina läsare koncentrerat på ett rätt litet område medan vårt morgondistributionsområde naggas i kanterna allt mer (eller så är de genuint nationella och har då en helt annan kalibers distributionsstruktur med även tryckerier runtom landet). Men det att vi börjar med hela papperstidningen betyder inte att vi skulle ha stängt dörrarna för en läsplatteversion som skulle vara mer som en hybrid mellan papperstidningen och internet, den dagen kommer säkert också.
Plattorna
Kindle (bild: amazon.com)
Ännu förra hösten var läsplattorna som baserade sig på elektroniskt bläck (ett exempel är Kindle, men det finns många andra) den enda reella plattformen, även om det ryktades om ett genombrott för s.k. tablet pc:s, d.v.s. mer datorliknande plattor med lcd-skärm.
Läsplattorna som baserar sig på elektroniskt bläck är utvecklade för bokläsning, och till det passar de bra. Kontrasten på skärmen är behaglig för ögonen även om man läser i timmar och batteritiden blir lång då det inte finns en upplyst skärm som drar ström. Hos bokslukaren har de sin givna plats – det ryms tusentals böcker på en enda platta som väger ett par hundra gram!
Men för dagstidningar känns den svartvita världen litet som att gå tillbaka ett antal årtionden i utvecklingen. Och en följd av att mjukvaran i plattorna med elektroniskt bläck är utvecklad för böcker är att det blir svårt med layout. I princip flödar texten simpelt från vänster kant till höger kant. Lägger man in en bild eller mellanrubrik blir det nytt stycke. Det går helt enkelt inte att leka med spalter, bilder, citat, ingresser osv. som man kan göra på ett papper. Det går visserligen att visa upp pdf:ar som ju kan vara layoutade hur som helst, men då måste det produceras om-lay-outade tidningssidor, en pdf-version för varje skärmstorlek – en för de med 800 x 600 pixels skärm, en för de med 825 x 1200 pixels skärm, en för de med 1024 x 1280 pixels skärm osv. Inte så särdeles smidigt. För det går inte bara att visa upp en miniatyr av papperstidningssida. Då är man tvungen att zooma och det går inte tillräckligt smidigt på en platta med elektroniskt bläck.
WeTab (bild: wetab.mobi)
Efter att iPad presenterades i januari i år insåg de flesta på dagstidningssidan och tidskriftssidan att en tablet pc (pekdator eller surfplatta) är det enda vettiga att sikta sig in på. I snabb takt presenterades flere olika pekdatorer; WeTab, HP Slate, ExoPC, Galaxy Tab och många till.
På en surfplatta kan man göra så gott som vad som helst. För det första har den en färgskärm, den är snabb, den kan visa upp rörlig bild, den kan vara interaktiv, den har ofta inbyggd gps så man kan få innehåll på basen av var man befinner sig… listan tar inte slut i första hand. För en dagstidning ger en surfplatta möjligheter att layouta innehållet på liknande sätt som i papperstidningen (om man vill) och därutöver en hel drös med nya möjligheter. Eftersom pappret inte tar slut på hälft kan man lägga ut alla de bilder som relaterar till en nyhet – i pappret måste man ofta välja bort bra bilder för att de helt enkelt inte ryms med. På surfplattan kan man också ha rörliga bilder och t.ex. producera korsorden så att det går att fylla i och skicka in direkt från plattan. Det är nästan bara fantasin som sätter gränser.
Tekniken
För att dagstidningen ska dyka upp på plattan krävs att det redaktionella systemet ska kunna mata plattan med innehåll. På plattorna måste det installeras ett dataprogram som kan ta kontakt med det redaktionella systemet, ladda ner innehållet till dagens tidning och visa upp det åt läsaren.
För olika surfplattor finns det olika system att förverkliga det här. Det mest slutna är Apples system för iPad, vilket kräver att mjukvaran görs med (eller åtminstone konverteras om till) deras eget programmeringsspråk och att ”programmet” sedan överförs till Apples egen online-butik Appstore, varifrån konsumenten sedan installerar det på sin iPad.
Vi valde att gå en annan väg och utvecklade vår läsplatta med Adobe Air som fungerar på alla vanliga datorers operativsystem (Windows, Mac och Linux) samt på alla surfplatte-operativsystem utom iPad (Windows, Android, Linux, Meego). På så sätt kan samma mjukvara användas på flere olika plattor. Vi vill tro på en mer allmängiltig lösning snarare än att binda oss till en enda tillverkares teknologi. Framtiden får naturligtvis utvisa om det är bara iPad som slår igenom eller om det blir som med datorer och mobiltelefoner att det finns en uppsjö olika tillverkares produkter på marknaden.
Testet
Vårt läsplattetest ska i första hand ske på Åland. Vi har samlat en grupp åländska läsare som kommer att få testa att läsa HBL på läsplatta. Och så har vi samlat en mindre grupp läsare på fastlandet som får fungera som referensgrupp. När testet väl kommer igång kommer ni att få läsa mer om det här på bloggen.
Mediekonsumtion i Finland
Publicerad: 08/12 10:27Yle har gjort en youtube-video (upplagd 17 november) som sammanställer en hel del intressant statistik om mediekonsumtionen just nu. Den är dock på finska:
Gällande antalet timmar som laddas ner till youtube finns det färskare uppgifter att få; det laddas för tillfället upp 35 timmar video till Youtube varje minut.
Yle har lånat modellen att presentera informationen från en annan youtubevideo (info om hur den är producerad hittar man här) som är gjord på engelska och heter Did you know 4.0? (upplagd 21 september 2009):
Kolla gärna in båda, de ger en ett par tankeställare.
Föregångarna till Did you know 4.0? var inte så mediecentrerade utan behandlar mera hela samhällets utveckling just nu. De var ännu större tankeställare än dessa, men kritiserades för bristande källor och rentav felaktig information. Men som tankeställare fungerar de definitivt, här är Did you know 3.0? (upplagd på Youtube 21 oktober 2008):
HS på iPad
Publicerad: 05/12 23:11Sen i fredags finns Helsingin Sanomat på iPad. Sedan tidigare fanns redan deras webbinnehåll på appen HS.fi men nu finns då stora delar av papperstidningen på iPad. Vad finns då inte? Jo, alla annonser, en del av artiklarna, serierna, tabeller, tv-programmen, åtminstone.
Varför undrar någon kanske? Innan jag ger mig på en gissning på svaren, så måste jag säga att appen är fin – den är vacker och lättnavigerad och det mesta fungerar just så intuitivt som man väntar sig av en bra app på paddan (lite får de fila på bildhantering och känsligheten i navigeringen m.m. ännu). Det är bara så att det inte är så där bara att föra över papperstidningen till ett mindre format och till en elektronisk form. Dels handlar det om en alldeles annan logik i layout, dels handlar det om att mata ut innehållet ur system som är anpassade för papperstidningsproduktion. Och det varje dag, hela året – det finns inte tid för manuellt överförande, allt måste vara automatiserat.
Jag tror att HS gått in för lösningen att sälja separata annonser till paddan för att det är för svårt att överföra papperstidningens annonser till paddan. Dels är det svårt att få publiceringssystemen att tala med varandra, dels är det svårt att få annonserna som är av så olika format att sitta vackert på en liten skärm. Vi försöker oss på konststycket i vårt kommande läsplattetest, men så är det också en test för en mindre grupp läsare. Vi är förberedda på att en del måste omarbetas innan vi släpper produkten på riktigt ifall det visar sig att det inte funkar.
Varför fattas då en del av det redaktionella innehållet? När det gäller ekonomi- och sporttabeller, serier, korsord,tv-program m.m. så är svaret antagligen det att det layoutmässigt inte går att passa in i appen på ett bra sätt. När det sedan gäller artiklar så är jag illa rädd för att det handlar om upphovsrätter. Upphovsrätterna är ju en sak som är på tapeten inom branschen, och många gamla arbetsavtal inom branschen är författade så att tidningen måste förhandla skilt om rätten att publicera artikeln i andra kanaler än papperstidningen. Och det kan betyda att endel reportrars artiklar inte kan publiceras på en pekdator utan att reportern ger tillstånd till det, separat för varje enskild artikel. Och det kan vara i praktiken omöjligt att kolla upp rättigheterna mellan tidningens pressläggning och det att innehållet förs över till appen, då är det lättare att alltid exkludera dessa reportrars artiklar.
Nu ska det bli intressant att se vad som händer med HS app. Att den blir omtyckt betvivlar jag inte, den är en litet annorlunda HS än papperstidningen men hittar säkert sin plats i deras produktportfölj. Och de får säkert också tillräckligt med annonsörer till den, HS får säkert alldeles tillräckligt många läsare via iPad för att vara intressant för annonsörer. Nej, det som ska bli instressant att se är i vilken riktning de tänker utveckla den. Migrerar den mera mot webben och lånar in uppdaterade nyheter under dagens lopp eller löser de diverse tekniska och layoutmässiga utmaningar och får in mer av papperstidningsinnehållet? Eller får vi se en helt ny typ av media, med innehåll som är producerat enbart för paddan? Och när får vi se en version som fungerar på andra plattformer än paddan?
Hälsningar från seminariet
Publicerad: 03/12 16:30Gårdagens seminarie om mediernas framtid var inte riktigt det jag hoppats på, men nog precis vad jag förväntat mig. Litet för mycket klappa-sig-själv-på-axeln och litet för litet mod – kanske. Jag säger ”kanske”, för visst visade både Kai Telanne från Alma och Hannu Syrjänen från Sanoma att deras bolag tänker i alldeles rätta banor. Men så mycket konkreti var det inte.
Kai Telanne, vd för Alma Media (bild: Almas bildbank)
Kai Telanne, vd på Alma Media, inledde seminariet med ett tal om utmaningarna på branschen. Det mesta var gammal skåpmat, men det som gladde mig var att han pratade om att vi (läs printmediabranschen) tillsammans måste hitta lösningar. Lösningar för att serva läsarna med den information de vill ha, på det sätt, i den form samt vid den tidpunkt som de vill ha den (det låter nästan som om han läst KSF Medias strategi :-D). Ordet ”tillsammans” är bra, för många mediahus i vårt land ser kollegerna som alltför stora konkurrenter för att man ska kunna samarbeta.
Jag är själv övertygad om att ju mer teknisk världen blir desto mer behöver vi samarbete över bolagsgränserna. Vi kan samarbeta med att hålla oss à jour gällande den tekniska utvecklingen, vi kan samarbeta med att ta reda på vad våra läsare egentligen vill ha, vi kan samarbeta gällande annonsörer och mediabyråer, vi kan utbyta erfarenheter…. listan är lång. Och sanningen är den att de flesta dagstidningarna (inklusive nätupplagorna) har sin egen nisch i form av lokalnyheterna, och att vi därför inte på allvar konkurrerar med varandra.
Hannu Syrjänen, vd för Sanoma-koncernen (bild: Lehtikuva / Martti Kainulainen)
Hannu Syrjänen, vd för Sanoma-koncernen, började kanske litet trögt med att plädera för yttrandefriheten, om att medierna fortfarande har en viktig roll i att upprätthålla ett demokratiskt samhälle, men också i att förmedla kommersiella budskap.
Men han blev strax varmare i kläderna och övergick till branschens utmaningar och förutsättningarna för att klara sig i framtiden. Det som håller på att hända är att gränserna mellan olika medier suddas ut. Skillnaden mellan en nyhetstidning, en film, en tidskrift och spelvärlden är inte alls lika klar som tidigare. Som exempel nämnde han att tidskrifter på iPad innehåller såväl tidskriftsmaterial som nyheter, filmsnuttar och spel. Ett av de mer omtalade exemplen på det här är Sports Illustrated.
Förutom att gränserna mellan de olika mediegenrena suddas ut blir det också oklarare vilka delar av värdekedjan som hör till vilken aktör. Var går gränsen mellan media, informationsteknologi och telekom? Som Syrjänen påpekade äger Sanoma en del av mobiloperatören DNA, och det är inte av en slump utan ett medvetet val. Varje aktör på marknaden måste ta ställning till vilka delar av värdekedjan man vill ta hand om, vill man bara vara innehållsproducent eller vill man också producera mjukvarulösningarna, e-handelslösningarna och själva läsplattorna/pekdatorerna? Det som är klart är att mediebolagen måste ha hand om kundrelationerna till sina läsare, utan dem tappar vi snabbt greppet om vår marknad (och här försöker Apple snuva oss på godbiten, men det får bli ett annat inlägg).
Den som har kontroll över kundrelationen och klarar av att göra pengar på det har den bästa förutsättningen att klara sig.
Enligt Syrjänen måste vi skapa nätverk, vi måste överväga att samarbeta på punkter som inte är av strategisk betydelse för oss. Han uttryckte sig kanske inte lika rakt på sak som Telanne, men att budskapet var ”tummen upp för samarbete” var nog ganska klart :-)
Om man ska tro Syrjänen är morgondagens vinnare de som ser förändring som en möjlighet istället för ett hot, de som klarar av att ta fram nya innovativa affärsmodeller som beaktar både förändringarna i mediekonsumtionen och annonsörernas nya behov, de som klarar av att bygga och utnyttja nätverk. För konsumenternas grundbehov består; Information, bildning och nöje.
….
Fina ord. Nu är det upp till bevis som gäller!
Ny konkurrenssituation för medier?
Publicerad: 02/12 11:24Idag arrangerar Mediernas Centralförbund sitt traditionella höstseminarium, i år med temat ”Medier i en ny konkurrenssituation” (fritt översatt från finskans Media uudessa kilpailuympäristössä). Två av årets talare är inhemska tungviktare inom printmediabranschen: Kai Telanne, vd för Alma Media, inleder seminariet i egenskap av ordförande för Mediernas Centralförbund. Sedan ska vi få höra Hannu Syrjänen, vd för Sanoma, tala om sin syn på mediernas nya konkurrenssituation. Han åtföljs av Jukka Alho, vd för Itella, som ska berätta åt oss hur Itella ser på den nya postlagen och marknaden för distribution av tidningar. Sist ute är sedan Mediernas Centralförbunds utvecklingsdirektör Helene Juhola och projektchef Kristiina Markkula. De ska berätta om eReadingprojektet (det vi också är med om) och vilka olika pekdatorer det finns på marknaden för tillfället.
Jag ställer mig litet skeptiskt till valet av namn och tema på seminariet, det känns aningen förlegat. Den här ”nya” konkurrenssituationen har vi haft i många år redan. Det borde vara glasklart för alla att medievärlden har varit annorlunda nu i flere år redan. Jan-Erik Andelin skrev en bra ledare som tangerar det här i gårdagens Borgåbladet, läs den gärna.
Allt flere nöjer sig med de ytligare nyheter som de lätt, och ofta gratis, får via radio, tv och internet. Och överger dagstidningen. Jag tror inte att det här betyder att folk skulle vara mer ointresserade av det kringliggande samhället än tidigare. Snarare var det väl tidigare så att även de som inte var så intresserade av dagstidningarnas gedigna material ändå prenumererade då det inte riktigt fanns några alternativ. Det är inte så länge sedan vi hade bara några tv-kanaler som mest sände riksnyheter.
Men nytt kan man nog inte med bästa vilja kalla fenomenet. Ta en titt på bilden nedan, den beskriver antal dagstidningar som givits ut i Finland (källa: Tidningarnas Förbund):
Efter år 1990 har det stadigt gått neråt, tidningarna har inte klarat av den allt hårdnande konkurrensen från andra medier utan har tvingats gå ihop med andra tidningar eller läggas ner helt och hållet. Förutom skiftet i medieutbudet så hade naturligtvis recessionen i början av nittiotalet också en stor roll. Osund affärsverksamhet rensades bort i hela samhället, så också på tidningsbranschen. Men efter recessionen var verkligheten en annan, internet var på kommande och allt mer tv- och radiokanaler nådde Finland:
– Det var först i slutet på 80-talet som de kommersiella radiokanalerna började dyka upp på allvar och vid 1990 boomade de. Nu har vi 54 kommersiella radiokanaler i Finland.
– Tv-utbudet har också blivit allt större och allt flere hushåll har betalkanaler. Enligt en Kommunikationsverkets senaste marknadsöversikt har antalet betal-tv abonnenter stigit från dryga 100 000 hushåll år 2004 till 630 000 år 2009. Vart tredje hushåll i Finland har alltså i dagsläget betal-tv.
– Vid pass 2000 steg andelen internetanvändare bland 16-74 åringarna över 50%. I dagens läge är det litet över 80% som klassas som internetanvändare enligt Statistikcentralen.
Så visst kan man skriva under att dagstidningarna har en besvärlig konkurrenssituation. Men fenomenet är inte nytt, utan som siffrorna ovan visar har det pågått i flera år. Jag hoppas på att i eftermiddag få se litet dynamiska tag av ledarna för våra två stora tidningshus. Det är trots allt de två bolagen som sitter på den mesta makten gällande printmediabranschen i det här landet och det krävs att de sätter igång med nytänk innan det på bred front händer något i vår lilla avkrok!
Alla är online 24/7 om tio år
Publicerad: 01/12 11:24Så påstod måndagens föreläsare. Jag undrar om det kommer att vara sant.
Att vi har möjlighet att vara online hela tiden betvivlar jag inte alls. En stor del av oss har redan mobiler som ger oss den möjligheten, så gott som alla har väl datorer i hemmen och snart paddor i (hand)väskan. Läser man på statistikcentralens hemsida om internetanvändning så ökar internetanvändningen stadigt.
Men. Att ha möjlighet till internet var man än befinner sig betyder inte att man vill vara uppkopplad hela tiden. Alla kanske inte vill det.
Vi frågade nyligen vår målgrupp om deras mediebeteende och om varför de använder media som de gör. I dagens läge, i vår målgrupp, finns det en liten grupp människor som faktiskt redan är uppkopplade hela tiden. Det är de som blir ångestfyllda av att inte ha tillgång till internet. De konsumerar flere olika medier simultant och är överlag intresserade av den tekniska utvecklingen i samhället. Jag är övertygad över att den här gruppen kommer att öka i storlek, men lika övertygad om att en annan grupp vi hittade kommer att finnas kvar om tio år. Den gruppen bestod av personer som konsumerar ett medium i taget, värderar lugn och ro och inte har ett så stort behov av att veta vad som händer hela tiden. De som knäpper på tv:n först när de läst tidningen färdigt, och när de väl sett på tv stänger de den och öppnar datorn. Alla konsumerar inte många medier på samma gång.
Men det gäller bara att vänta. Om tio år är vi klokare, då vet vi om alla är uppkopplade 24/7 eller inte :-)
